Laktosfri lunch på Java

Det är inte lätt att lyxa till och äta lunch ute om man nu vill ha något annat än sallad utan dressing. Under helgen brukar Håkan och jag promenera upp på stan och äta lunch, det är så skönt att slippa laga ett mål i veckan. Till min glädje finns på Café Java i Örebro laktosfria röror, bröd och dressingar. Säger man bara till när man beställer talar den trevliga personalen om vad som finns i laktosfritt. Idag blev det kyckling i pitabröd med curryröra. Så klart finns även mjölk till kaffet och diverse laktosfria bakverk. Underbart gott!

Premiär foto från Xperia X10 mini pro

Gårdagen bjöd på en riktigt trevlig kväll med Håkan och våran vän Robert. Levande ljus, ost av alla dess slag, lax och annat smaskigt småplock tillsammans med skratt och prat. Introducerade min nya mobilkamera och tog då detta foto. Nu är verkligen hösten här med mörkret som idag faller en timma tidigare. Så nu blir det ut och njuta av solen och den varma luften som idag ligger över Örebro. Det är nämligen 15 grader varmt.

Det latinska språket

Har under veckan som gått försökt studera in skelett och muskelgrupper på latin inför min kommande utbildning på SAFE. För att försöka förstå varför man lär ut på latin, forskade jag på ämnet och inser återigen att min blogg bättrar på min allmänbildning genom den fantastiska sidan Wikipedia.

Latin är det språk som talades och var skriftspråk i det romerska riket. Under medeltiden och långt fram i nyare tid var latin det dominerande skriftspråket i Europa. Klassiskt latin dog tyvärr ut redan efter romarrikets fall men fortsatte att användas som vetenskapens internationella skriftspråk, vilket vi alla känner till genom namn på tex djur och växter. Språket används också som namn på sjukdomar och inom anatomin. Klassiskt latin är nu ett utdött språk, trots att människor studerar det, finns det ingen som har latin som modersmål. Latin är dock officiellt språk i Vatikanstaten.

När man ska läsa om saker man inte förstår en bokstav av, har jag upptäckt att om man tar reda på källan till det obegripliga blir det både mer intressant och förståeligt. Återkommer med mer latinska inlägg då språket fångade mitt intresse.

Träningsabstinensen botad

Efter fyra dagar från gymmet pga av halsont var jag åter "back on track" idag. Blev ett mastodontpass med rygg/biceps/ben. Brukar köra ben separat men adrenalinet verkade aldrig ta slut och jag ville komma ikapp med lite missad träning. Avslutade med en fin armhävnings serie på 35+25+15. Vågade inte köra på mer, måste vara fräsch till morgondagens bänkpress pass. Musklerna kändes otroligt pigga och villiga att arbeta!

Så fantastiskt att träna igen, motovationen känns i varenda cell och med fyra veckor kvar till SM i bänkpress hoppas jag att toppformen kommer som ett efterlängtat brev på posten. Ska bli spännande att nästa vecka träna på SATS i Stockholm, vilket är en av de förmåner SAFE bjuder på för de studerade.

Xperia X10 mini pro

Tillslut fallit för grupptrycket och skaffat mig en ny "datamobil". Inser att internet tar över mer och mer i min värld, nu kan jag blogga mellan 0-24. Ser verkligen fram emot en förbättrad kamera, nu kommer jag kunna lägga upp mer korta inlägg med foton i bloggen. Ericsson nörd som jag är blev det ingen Iphone som så många andra. Håkan håller nu på att sätta igång teknikens under, vilket är rena rama julafton för honom. Jag gissar att lördagkvällen går åt till att lära mig alla de miljoner funktioner som mobiler har år 2010. Tur att iaf han har gott om tålamod...

Xperia X10 mini pro

Multiboost för energigivande återhämtning

Efter de senaste veckornas träning har jag känt att återhämtningen och fokuseringen inte varit optimal. Så förutom att ändra om i vardagsrutinerna så tillvaron löper i ett mer behagligt tempo så tillsätter jag även in ett kosttillskott. Det är bara fyra veckor kvar till SM i bänkpress så nu är det stentuff träning som gäller.

Nästa vecka tillbringar jag även i Stockholm på SAFE Education och det kommer gå åt energi och skärpa till studierna. Efter ett långt besök på Life där alla produkter med laktos sållades bort,  inhandlades Multiboost. Den innehåller en mängd vitaminer, stödjer kroppens energiomsättning och hjälper till med fysisk och mental skärpa. Den ska dock inte intas på kvällen då den sätter fart på kroppen.

Mer om produkten kan ni läsa här

Träningsnarkoman del 1

Hade en riktig kamp med  upp mig själv idag. Efter ha legat i sängen med halsont och en öm kropp onsdag/torsdag var jag åter på jobbet. Mer optimistisk än realistisk var kanske tanken att jag efter jobbet skulle åka direkt till gymmet och köra ett väldigt lätt pass eftersom mitt halsont äntligen gått över till någon slags hes stämma. På vägen hem var jag ändå rätt trött efter fysiskt arbetande dag och tankarna började vandra till: om det inte var bäst att låta kroppen vila en dag extra. Eller om det inte var dags att köra igång musklerna igen? Denna kamp mellan förnuft och vilja som kan köra slut på vem som helst.

Jag bestämde mig till sist för att vila, åkte direkt hem och tog "fredag" och försökte njuta av att förnuftet segrade. Jag intalar mig själv att jag inget vinner på att köra igång för tidigt. Känner mig rastlös och orolig i kroppen, men tar en kopp kaffe med massa grädde (!!) och sappar runt på våra sociala medier. Försöker tänka på någonting annat än träning. Det är ju ändå fredag och Håkan har för ovanlighetens skull ledigt från DJ båset vilket innebär massa härlig kvalitetstid tillsammans.

Vet ni vad ett sånt här fenomen kallas? Träningsnarkoman.

Energitjuven har flyttat!

Har under hösten haft en oviss arbetssituation då företaget jag jobbar för gick i konkurs i somras och det har tagit mycket energi på olika sätt. Jag har valt att inte skriva om mitt jobb i min blogg, men goda nyheter är det lag på att publicera. Idag kom nämligen beskedet att jag har tilldelas en helt ny tjänst. Tidigare har jag arbetat som golfbanearbetare på 100 %, men nu kommer mina arbetsuppgifter att utvidgas vilket jag verkligen gläds åt.

Jag kommer dock att börja min tjänst med tjänstledigt pga utbildning och en kommande efterlängtad resa till Paris med Håkan. Semester som är välbehövlig efter bara haft en veckas ledigt i år. Så! Energitjuven är nu borta, lagom till studier och Svenska Mästerskapen i bänkpress. Kvällen toppades även med en underbart färgsprakande blombukett från Håkan. Kan det bli bättre?

Snart 60 dagar med min blogg

Reflekterar lite över bloggen nu när jag ligger här med halsont i soffan och konstaterar att efter snart två månader, är inläggen av den varierande sorten med tyngre betoning på personlig utveckling, träning och en hel del tunga diskussionsämnen som tex Trafficking. Jag skriver om ämnen som berör mig och som jag vill att andra ska reflektera över. Oftast finns ett budskap i mina texter som kan ge den nyfikna läsaren en ny insikt eller en stunds reflektion över sin livssituation. Utan er skulle inte bloggen existera i den utsträckning som den gör och inspirationen skulle lysa med sin frånvaro.

Så:  Tusen Tack för att ni läser!

Tycker om att delge er mina träningspass i någon slags kortare novellform och konstaterar att jag trivs med att hitta bokstavskombinationer som ger en målande bild av en händelse eller aktivitet. Vill att läsaren ska få en förnimmelse av mitt pass istället för enbart information över hur fort jag sprang eller hur det kändes.

Än länge är det inte så mycket enskilda foton med, men det kommer i takt med att jag ska införskaffa en ny kamera. Mitt stora musik intresse har också fått stå åt sidan och jag har heller inte hunnit besöka andra bloggar i den utsträckning jag vill. Jag kommer i framtiden berätta om stressrelaterat utmattningssyndrom och hoppas med det att skapa debatt kring sjukdomen. Allt har sin tid, även för en personlighet som mig. Jag vill ju så gärna att allt ska vara klart innan jag ens har börjat...

Skulle säkert vara nyttigt för mig att räkna alla löven på fotot. Förstå hur många gånger jag skulle få börja om. Och därmed öva mitt undermåliga tålamod.

Nytt reformförslag från sexualbrottsutredningen

Idag presenteras det ett förslag om hårdare straff där man föreslår flera förändringar i sexualbrottslagstiftningen. Ämnet berör mig oerhört mycket och jag tänker ofta på vad vi "vanliga människor utan inflytande på lagstifningen" kan göra för att påverka frågor vi tycker är viktiga. Att skriva om det i min blogg är ett sätt för mig att nå ut till andra människor och förhoppningsvis skapar det debatt hemma runt köksbordet. Många med mig känner en stor hjälplöshet över det sexuella våldet som pågår runt om i världen, ett problem vi måste våga prata mer öppet om.

Människohandel är idag världens tredje största organiserade brottslighet, efter narkotika och vapen. Trafficking är till den största delen inriktad mot sexuella ändamål men det förekommer även människor som tvingas arbetade under hot och misshandel. Det är ett världsomfattande växande hot som måste bekämpas hårdare. Här har EU en hel del att arbeta med då straffnivåerna för olika sexuella brott ligger alldeles för långt ifrån varandra i EU-länderna vilket brottsutövarna kan dra nytta av. Strafflängden för ett och samma brott kan skilja upp till 20 år beroende på vilket land man döms i.

Personligen tycker jag att Sveriges straffnivå på våld och övergrepp är rena rama skämtet och här har lagstiftningen en hel del att arbeta med. Nedan delger jag det förslag som överlämnades idag till Beatrice Ask. Jag hoppas nu med detta på en hårdare lagstiftning.

Enligt citat löd förslagen på följande vis: 

-våldtäktsbestämmelsen utvidgas så att fler fall av sexuella utnyttjanden blir att bedöma som våldtäkt
-ett helt nytt och samtyckesbaserat brott - sexuellt övergrepp - införs
-tillämpningsområdet för bestämmelsen om våldtäkt mot barn utvidgas
-straffskalorna för sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn skärps, samt att bestämmelsen om sexuellt ofredande utvidgas.

Mer om förslaget kan ni läsa om här

Äntligen dags för SAFE Education!

En dröm blev en ambition och en ambition blir nu verklighet. Som jag har längtat ända sedan jag bestämde mig tidigt detta år, att det människor och träning i ett och samma koncept jag vill arbeta med i framtiden. Jag började leta runt på utbildningar och fick till sist information att det var SAFE EDUCATION i Stockholm som var den bästa. Så det var bara att börja planera med jobb och ekonomi.

Den 1 November är det äntligen dags för block 1 som är en teoriutbildning. Steg 2 går av stapeln i början av nästa år och efter det kan jag visa upp en licens som träningsinstruktör. Målet med min utbildning är Personlig Tränare med inriktning på funktionell träning, men innan det blir verklighet behövs det sparas mer stålar då kursen är privat och kostar en rejäl slant. För att finansiera block 1-2 sålde jag min pärla till bil. Ni som känner mig vet att jag är biltokig och att det var med stor sorg jag sa adjö till min Honda Jazz Sport-09. Varje gång jag saknar den, vilket är dagligen, påminner jag mig om vad jag får istället. En utbildning som förhoppningsvis i framtiden ger mig mitt drömyrke.

                                                                  Saknar dig!

Örebro stad 2010: 5000 meter löpning med sällskap

Startade träningsveckan med en 5 kilometers runda, Håkan var tryggt med som sällskap på cykel. Tyvärr är läget fortfarande skakat i Örebro efter de våldtäkter som varit under året vilket gör att jag inte kommer att löpa ensam efter mörkrets inbrott något mer. Det räcker gott med att promenera till bilen tidigt på morgonen, kan säga jag ser mig över axeln ett flertal gånger. Överfallsalarmet är med så fort jag går utanför dörren och många av mina väninnor gör likadant. Bara det faktum att larmen sålde slut i hela stan helgen efter två överfall för ett par veckor sedan, säger en hel del om den rädsla som nu byggts upp bland kvinnor i Örebro.

Ikväll kände mig fräsch och pigg i benen vilket gjorde jag löpte lite för optimistiskt mellan 2-4000 meter. Sista 500 meterna blev lite tunga så jag orkade aldrig med någon riktig spurt. Summan är ändå en nöjd och glad Malin med en lite mer frusen Håkan som troget trampade med på cykeln med endast 4 grader i den friska höstluften. Tack hjärtat, för du ställer upp så för mig och min träning!

Sluttid: 24:21

Nu kör igång styrketräningen igen!

Efter ha haft en veckas nödvändig rehabträning kombinerat med lätt löpning, ett träningsläger i lördags som gav mig fin motivation och energi tillbaka, så beslutar jag idag för att köra igång med hårdträningen igen.

Har löst mina energitjuvar till frågetecken på jobbfronten också, så nu kan jag fokusera på träningen fullt nu. Var väldigt välbehövligt med en paus. Blev ett riktigt bra samarbete mellan kropp och själ tillslut.

Handledsskydd nästa!

Under gårdagens träningsläger med bl a EM mästarinnan i bänkpress Sandra Lönn som instruktör, fick jag lära mig en hel del vettiga saker om utrustning. Jag tränar och tävlar helt utan bänkpresströja, bälte och lindor, dvs rå bänkpress eller klassisk bänkpress som det heter. Varför kommer jag att återkomma till i ett senare inlägg. Hur som, testade bälte och handlindor igår. Handlindorna är till för att stabilisera och förebygga för skador, det är enorma påfrestningar som sker på den tunna leden vid exempelvis bänkning. Det kändes mycket säkrare och stadigare under min träning, så det är ett inköp jag kommer att göra redan i veckan.

Mätte mina handleder nu på söndagsmorgonen för skojs skull. De är 13 cm i omfång. För att ni ska få en referens hur mini dom är, så mätte jag ett värmeljus av mått standard. Det mäter 12 centimeter runt....

De här lindorna hittade jag på Gymgrossisten,. De hade fått bra betyg, det är verkligen inte lätt att välja i djungeln "träningsgrejor" när man är ny i utrustningsbranschen.

Träningsläger och Föreläsning= rena energipåfyllningen!

Dagen har tillbringats på ÖKK där Sandra Lönn, Europamästare i bänkpress 2010 och Ove Letho, Världsmästare i SL 2006, gästade med föreläsning och träning. Jag hade bestämt mig för att inte delta fysiskt på träningen pga stressade muskler, men när jag kom dit och insåg jag vilken ovärderlig chans det var att få hjälp med teknik och tips i bänkpressen. Efter ha talat om läget för Sandra vilket gjorde hon mötte mig med stor ödmjukhet, så jag knalla iväg och bytte om.

Passet blev kanon med mycket tekniksnack och vi testade att göra olika ändringar för att förbättra och stabilisera mina lyft. Efteråt var jag lyrisk och detta var precis vad jag behövde för att återfå min motivation. Sandra har en mycket inspirerande personlighet, hon är lättsam och lyhörd. Hoppas att få träffa henne fler gånger!

Sammantaget har det varit en kalasdag, Josephine och Miia är två av många härliga personer som var med på framtidslägret. Alla med glatt humör och fulla av träningsglädje. En riktigt energipåfyllning till en kropp och själ som har mått mycket bra av flera dagars vila och återhämtning.

Våga ge kroppen vila och återhämting

Alla vi som är "träningsnarkomaner" känner säkert igen det adrenalinpåslag som idrotten ger oss vid träning och tävling. Det kan vara lätt att överträna, vilket jag själv har lyckats med några gånger i livet. Samarbetet mellan kropp och hjärna sätt lite ur balans och vi intalar oss att vi fått tillräckligt med återhämtning, för att kunna köra på med nästa pass bara för att vi vilat en dag eller två.

Jag vill gärna dela med mig av denna lärdom som jag fått under tiden som hårt tränande:

Återhämtning betyder inte att du enbart har en eller två vilodagar från ditt pass. Hur du lever och hanterar det övriga livet spelar stor roll i hur effektivt kroppen orkar bygga upp musklerna efter den nedbrytning som sker under träning. Ju mer du tränar, desto mer försiktigt måste du vara med stress och se över att de alla pusselbitarna i livet ger dig harmoni och ro i själen. Problem på jobbet, i relationer och ekonomi sätter spår i kroppen. Hård träning och satsning blir en livsstil och med den kommer också ett ansvar att ge kroppen vad den behöver. I alla lägen. Det handlar inte enbart att vara noga med kost, alkohol och sömn.

Förr kan jag ha gått på niten att träna för hårt och för ofta. Ibland för tungt och prestationsinriktat. Denna gång var det inget av de faktorerna, då jag av min erfarenhet har lärt mig att hitta en bra balans i min träning. Stressen som satt sig i mina muskler kom av en orolig arbetssituation. Under mitt besök hos kiropraktorn i tisdags konstaterades ett lätt stresspåslag och jag valde själv att avstå från kommande träning. Hur länge har jag än inte bestämt och jag måste säga att det känns oerhört skönt att låta kroppen vila. Mina muskler kan inte växa under negativ stress och glädjen försvinner med smärtan som istället uppstår vid spända muskler.

För att ändå hålla kroppen mjuk, tränar jag lätt löpning utan klocka ( bort med prestationen) och funktionell träning, dvs rehabiliterings övningar jag fått av min kiropraktor Johan (positivt muskelminne). För att få en kropp som håller hela livet, måste jag våga lyssna till den när den behöver mig som mest. Våga ge den återhämtning och vila utan ångestspöken som säger till mig: Nu när du vilar så här länge, tappar du...

Faktum är att det är precis tvärtom. Jag blir numera oerhört stark mentalt av att tillåta låta mig själv att vila.
Och vilken fin vinst är inte det?

Laktosfri äppelpaj med vaniljsås

Denna paj är beroendeframkallande!

3 st stora skalade äpplen av söt sort
kanel
sirap

Smuldeg
0.5 dl socker
3 dl mjöl
125 gram laktosfritt margarin

Smörj en form med smör/ströbröd. Skär äpplena i små bitar och lägg i formen. Strö över lite kanel och sirap. Blanda mjöl, socker och smör till en smuldeg och strö över äppelbitarna. Ställ in härligheten i ugnen ( 200-225 grader) i ca 20 minuter. Servera med laktosfri vaniljsås från Valio. Underbart gott!

En annorlunda löp upplevelse

Utan tidtagning och prestation, precis som jag lovat mig själv, att det var exakt på det sättet jag skulle löpa nästa gång på grund av den stressreaktion musklerna fått den senaste tiden. Det var bara jag och Håkan som joggade i lugnt tempo och njöt av naturen på 3.9 kilometersrundan. Solen tackade för sig efter första kilometern och den speglade ett chockrosa skimmer i Svartån samtidigt som änderna verkade förvirrat simma motströms. Luften kändes till en början kall med sina 3 grader, men kroppen blev snabbt varm när löpningen kommit igång. Kroppen jobbade helt på egen hand och jag njöt verkligen av det lugna tempot.

Det var en annorlunda upplevelse att inte strida mot klockan, utan bara låta sig njuta av härligt sällskap och se en solig dag att förvandlas till en stjärnaklar kväll. Perfekt energipåfyllning för trötta muskler och röriga tankar. Blir ett återbesök på den typen av rehabilitering.

Sluttid: Ingen aning

Stresspåslag-ditt egna ansvar

Jag lämnar min debatt om våldet i samhället för en stund och väljer istället att skriva mitt första inlägg om stress och hur det kan påverka kroppen tillsammans med träning. Jag besökte min kiropraktor Johan idag för min påbörjade tennisarmbåge och hoppades att han skulle kunna hjälpa mig besvara de frågor jag hade om att jag känt mig sliten de sista veckorna. Träningsvärk på löpande band och inte tillräckligt pigga muskler till nästa pass trots extra vila, gav mig misstanke att  jag ej gett min kropp den återhämtning som den behöver. Jag är mycket noga med både kost, sömn och vila mellan de olika muskelgrupperna, men ändå har något varit galet. Det är egentligen bara löpningen som har gått som en dans.

Vi kom fram till att olika faktorer i livet har gjort att jag haft mycket runt omkring mig och jag har också fått konfrontera en del tuffa konflikter. Sånt tar energi. Summan av det har blivit ett stresspåslag som tillfälligt har satt sig i musklerna, vilket också kroppen har signalerat till mig. Under behandlingen idag, konstaterade Johan det faktum att jag måste vara noga med återhämtningen. Undvik stress, var hans råd. Låter så enkelt, tänkte jag, men också samtidigt, behöver kanske inte vara så svårt? Vad kan jag förändra i mina vanor för att lugna tempot? Kan jag avstå från något jag tror att jag bara måste göra? Har jag energikrävande frågetecken jag borde ta tag i?  


Så jag skred till verket redan denna kväll. Ingen ide att skjuta på förändringarna. Har nu sett över mina frågetecken tillsammans med min underbara och förstående sambo Håkan och vi tittar nu på att bygga en lugnare tillvaro. Stress i musklerna hämmar mig i träningen och skapar oro i kroppen. Jag påminner mig i detta om att den som har det största ansvaret att ta hand om mig på rätt sätt, är jag själv. Min kropp-mitt ansvar.

           Stort tack till min kiropraktor Johan på Ryggcenter som hjälper mig & hålla kroppen frisk.
                                   

"ANTI TRAFFICKING DAY" IDAG.

Jag vill att ni stannar upp en stund och läser detta. Eller framförallt lyssnar. I fredags gick programmet Brunchrapporten på P3 och en dokumentär hade gjorts om den fruktansvärda människohandel som förekommer dagligen över hela världen. Reportern åker till Köpenhamn för att besöka de som utsatts för Trafficking. Hon berättar en makaber historia om en flicka som vid 8 års ålder blir tillfångatagen av tre poliser, inlåst i flera veckor och våldtagen om och om igen. När hon spricker hämtar de en läkare som syr ihop henne, så att de kan fortsätta tortyren. 

En flicka förlorade sin mamma och pappan blir ensam kvar med sin dotter, vilket innebär han kastar ut henne. Eller rättare sagt säljer sin dotter. Efter en tid träffar hon en man som lovar att ge henne ett nytt hem i Sverige med utbildning och trygghet. Hon litar på honom. Resten av den tragiska historien får ni lyssna på via min länk. 

Jag vill att ni stannar upp i er vardag, tar ca 30 minuter och lyssnar på programmet. Det är anti trafficking day idag. Tänk på dom som har förlorat sina liv som sexslavar. Själv ville jag bara sätta mig i bilen och hämta hem flickorna från Köpenhamn.

Lyssna här.  Det börjar ca 16 minuter in och pågår i en halvtimme.

Lagstifta om DNA för att bekämpa våldtäkterna

Det här gör mig verkligen förbannad. Under en diskussion igår började vi samtala om DNA och dess viktiga betydelse i alla de våldtäkter som nu verkar sprida sig som en epidemi i Örebro stad. Kvinnor stannar inne om kvällen, de vågar inte leva sitt liv pga det våldsklimat som nu härjar. Vart man än kommer pratas det om den kränkning som upplevs genom att vi kvinnor hotas och varnas dagligen pga de våldtäktsmän som sprider skräck i samhället.

Jag och min sambo var rörande överens om att ett allomfattande DNA register ska byggas upp. Att hela befolkningen ska hjälpa till att bekämpa våldet genom att bidra med med sitt DNA, att registret inte enbart ska innehålla de som finns med i brottsregistret. Det pratas om att vi lever i ett demokratiskt samhälle och att ett sånt förslag skulle vara ett hot mot den personliga integriteten. Då undrar jag, vad är det då som vi tvingas till just nu? Att varnas via nyheterna på radion, att vi ska undvika att vistas utomhus efter det blivit mörkt? Eller att tvingas ta bilen till och från våra ärenden pga den trygghet vi trodde vi hade i ett land som Sverige som är totalt bortblåst? Vi törs inte släppa ut våra barn ensamma att leka eller låta våra ungdomar ta sig hem ensamma från sina aktiviteter? För att inte tala om det frihetsberövande en kvinna utsätts för vid en våldtäkt? Listan kan göras oerhört lång på hur vi just i detta nu kränks i vår integritet.

Ett allmänt DNA register skulle vara till stor hjälp i alla typer av brott. En möjlighet att identifiera, att binda en skyldige vid brott eller också att fria en misstänkt. Självklart måste det skapas hårda administrativa rutiner så att man inte kopplar fel individ ihop med ett DNA-prov, vilket faktiskt tyvärr har hänt när rutiner har brustit i exempelvis USA och Storbritannien. Det diskuteras även vad vi ska göra med de som vägrar lämna in sitt DNA-prov, men det finns ett enkelt svar på det problemet: Lagstifta. 

Det här är verkligen ett ämne som berör mig och jag känner stor frustration och ilska över att inte veta hur jag kan agera för att hjälpa till när våldet i samhället trappas upp.

Armhävningar. Försök 2

Jag hade inte ens tänkt slå något rekord idag. På schemat stod ett funktionspass med övningar jag fått av kiropraktorn Johan. Värmde upp med 30 x 2 i armhävningar och kände mig faktiskt lite seg i kroppen. Är ingen "morgontränare" så brukar inte träna med endast frukost i kroppen, men nu var eftermiddagen vigd åt kvalitetstid med pojkvännen.
När passet var klart, avslutade jag med armhävningar. Har inte kört den övningen på sex dagar pga av en tillfällig ansträngning i tricepsmuskeln. Kände mig stark och när jag kom upp på 30 var jag inte ens trött. Trycker på några till och slår mitt gamla rekord sen två veckor tillbaka med 7 st. Ett oväntat men glatt överraskande slut på mitt funktionpass.

Mitt slutresultat: 42 st

Laktosfri chockladpudding

Att vara laktosintolerant innebär begränsat frosseri i sötsaker. Nu har jag aldrig varit ett stort fans av bakverk men ibland är det frestande att efter en god middag avsluta med en färdig efterätt.

Efter mycket letande hittade jag något som liknar chokladpudding i en lagom stor portion och även Håkan som kan äta vad som helst, gillade smaken skarpt. Den finns även i en vaniljsmak, men får jag välja är choklad helt klart den som är godast. Tyvärr är den inte inköpt av alla butiker, men jag har hittat den på vissa av Willys och COOP affärer. Kostar runt 23-25 kronor för ett fyrpack. Jag skulle även rekommendera den till er som har lite känsliga magar, det ett mycket bra alternativ även om man inte är laktosintolerant!

Toppa med lite laktosfri grädde och eventuellt lite färsk frukt så blir efterrätten av den lyxigare varianten. Och framförallt mår magen prima.

Fler produkter från märket Alpro Soya

Egentligen är vi alla lika

Jag träffar en kvinna. Vi började prata med varann och det slår mig att ibland är det verkligen meningen att vissa människor ska mötas. Vi finner varann över ett ögonblick och orden flyger som nyvakna fjärilar i luften. Om och om igen känner vi igen oss i varandras tankar och erfarenheter, trots att vi har passerat igenom helt olika öden.

Vi konstaterar att vi människor bär på samma känslor. Glädje, hat, kärlek, rädsla och mod för att nämna några. Men vi hanterar dom olika vis, beroende på hur livet har lärt oss att just hantera dom. Vissa väljer att se och möta dom, vissa vill blunda och förneka. En del går omkring och är ständigt rädda för allt var känslor heter och en del älskar att granska sin insida. Vi väljer själva hur vi vill se på de olika känslolägena och därmed också vilka vi vill vara. Och när sen äntligen vågar blotta oss, är vi egentligen inte så olika.
  
Hur väljer du att hantera dina känslor?

Varje människa har sin verklighet och vi är rörande överens om att trots det liv vi har bakom oss, är både hon och jag så tacksamma för vad vi lärt oss. Vi står båda med ett stort leende som lyser varmt i våra frusna ansikten och pratar om tider då livet var jobbigt och mörkt. Lite komiskt när man tänker efter, men det är när vi kan se det svåra med ljusa ögon som livet börjar om.

När vi skiljs åt är jag alldeles varm i hjärtat och jag tänker: Tänk att denna kvinna, som verkar ha gått igenom ett helvete, kan lysa och stråla så av liv. Såna möten är för mig så värdefulla och jag påminner mig om att jag verkligen älskar att leva med allt dess innehåll. Det är för mig livskvalitet.

                         Idag sken solen från alla håll samtidigt. Både från utsidan och insidan. 

Jägarvila. Försök nr 2

Det är tre veckor sen jag testade jägarvila för första gången, så efter att ha jobbat på bra med löpningen och min funktionella benträning, tyckte jag det var det dags att förbättra mitt PB. Det blev uppvärmning med lätta benböj på fri stång och 12 x 3 set med utfall utan vikter. Det är två av de övningar som jag kör för att förstärka ländryggen. Viktigaste momentet i båda övningarna är att orka hålla ryggen rak, dvs inte tappa och börja svanka.

Åter till dagens Jägarvila. Den orsakade jordbävning i mina lår efter drygt 3 minuter, de skakade så att jag trodde de skulle falla isär. Jag flyttar blicken runt i rummet för att fokusera på något annat och då inträffar det märkliga. Det är som känseln för ett tiotal sekunder försvinner i benen och jag känner verkligen ingenting. När den sedan kommer tillbaka är det slut på energi och jag faller ihop på mattan. Väldigt, väldigt nöjd!

Sluttid: 4:26

Behandling av potentiell tennisarmbåge

Hade bokat besök hos min kiropraktor Johan idag. Har inte fått ordning på smärtan i höger armbåge eller anconeus för att vara exakt , så idag gick vi på med tuff behandling som b la går ut på att tillsätta syre i muskler och fästen. Någon som testat? Jag har genom åren skaffat mig ganska hög smärtgräns, men detta har jag svårt att sätta ord på. Det var liknade den där känslan " det gör fruktansvärt ont men ändå så skönt". Jag spände ögonen i Johan och sa: Det är tur jag vet, att du vet, vad du gör! Då log han bakom sitt bekymrade ansikte. Johan är en otroligt duktig kiropraktor.

Efter behandlingen känner man sig som tåget kört över och man har klarat sig undan med diverse skador, stressen försvinner, pulsen går ner och man vill bara sova. Och det gör ont.

Tyvärr hittade han även en överansträngd del av triceps, det sk inre huvudet (närmast armbågen), så ingen träning på en vecka på just den muskeln. Nu blir det massage 20 minuter om dagen samt en övning jag fått. Ju ondare det gör när du övar, desto bättre, sa han och släppte iväg mig genom dörren. Undrar vad hjärnan kommer säga om det? Den som med åren lärt sig bromsa när det smärtar på.

Se tennisarmbåge

PB i bänken idag efter lördagens förlust!

Revanschsugen? JA! ..vad jag längtat efter att få bänka igen efter lördagens teknikmiss. Håkan var på sitt lite retsamma humör och faktum var att idag hjälpte det, brukar bara småle lite åt hans försök att göra mig förbannad och taggad. Idag stod det tunga passet på schemat och jag ville försöka mig på ett personbästa med hjälp av det adrenalinöverskott jag hade i kroppen. Till en början testade jag lite teknik ändring för att få koll på vad som inte stämde under DM och bara genom att ändra lite på fötternas vinkel gjorde att lyftet blev mycket stadigare. En helt ny känsla! Bilder på den förändringen kommer upp till helgen när vi kör nästa pass. Så summan av kvällen är att både Håkan och jag tog PB, han i hantelpress och jag med min fina serie på 50 kg. Och hälen? Ja, den har numera fått plåster.

Resultat: 50 kg x 2 reps x 3 set

Kroppens avstängningsmekanism

När jag efter min härliga löprunda igår kväll kom hem, och skulle ta av mig skon, var strumpan blodig och jag hade fått ett riktigt skavsår på hälen. Det första jag tänker är: Varför i hela friden kände jag inte det här när jag sprang? Jag förundras över att människan i sin iver att nå sitt mål, kan stänga av smärta. Är det samma unika funktion som vi använder oss av när vi stänger av tröttheten när vi måste orka lite till? Eller som när vi stoppar huvudet i sanden och dränker våra känslor när verkligheten gör för ont? Eller som när vi intalar oss att vi är friska fast vi egentligen är sjuka? Jag reflekterar över att kroppen har helt klart en del intressanta avstängningsknappar.

Nu var det ju inte på det viset att jag hade stukat en fot eller så, men när väl löpturen var slut och jag slappnat av, sved det fruktansvärt. Har haltat omkring på jobbet idag, med dubbla sockor i kängan och funderar på hur jag ska trampa runt på gymmet om en stund. Får hoppa förbi apoteket och se om jag hittar något lämpligt. Om inte annat, nästa löptur väntar till helgen och på fredag är det dans igen. Till dess måste foten vara frisk.

Nytt PB på 5 km! Med karta & statistik!

Löpningen går framåt med stormsteg. Med Håkan på sin cykel bredvid, uppmuntrande och positiv, gick det fjäderlätt att springa idag. Han varande mig dock efter första kilometern att tempot var lite i högsta laget, men jag kände mig stark i kroppen. Jag frågade inte en enda gång efter en mellantid, bara lät benen röra sig och hitta rätt tempo. Blickade mot en underbart vacker himmel som skiftade i ljusrosa och ljusblått. Andades in den friska höstdoften av löv och jord. Såg änderna simma i Hemfjärden och mötte människors leende på vägen. Jag njöt i fulla drag. Och slog mitt gamla rekord med 34 sekunder.

Sluttid: 23:50

Överfallsalarm införskaffat

Idag gick polisen ut på radion och varnade kvinnor för att vistas utomhus när det blivit mörkt i Örebro pga de våldtäkter som varit. Det är första gången under mina 37 år som jag hör ett sådant meddelande.

När jag kom hem väntade Håkan med ett överfallsalarm han hade köpt till mig på lunchen. Underbara pojkvän! Det gör att jag känner mig lite tryggare, men jag kommer fortfarande inte att löpa ensam eller gå till affären efter mörkrets inbrott. Jag tänker på dom som är ensamma, som inte har någon att ta med sig när de ska ut och göra sina ärenden. De kanske inte ens har någon att ringa till och tala om när de är hemma och välbehållna? Inte någon att vända sig till när de är rädda. Vi måste hålla ihop, stötta varann och hjälpas åt när vi nu blir mer eller mindre inlåsta i våra hem. För det är tyvärr så samhället ser ut. Fyllt av rädsla från det många av oss fruktar allra mest i livet. Att bli våldtagen.

Slut på ensamma löprundor

Det börjar blir höst och mörkret kommer fort om kvällen. Mörker gör att vi blir försiktigare med att vistas ensamma ute men på senare tid går man inte ens säker på dagen eller morgonen. Flera sexuella överfall har inträffat den senaste tiden och denna söndag var det med smärta man hörde på nyheterna att en 64-årig kvinna utsatts för en våldtäkt och en kvinna på 23 år utsatts för våldtäktsförsök. Listan kan göras lång på den senaste tidens fruktansvärda överfall.

Jag tänker inte längre gå till Ica och handla ensam, vilket för mig tar ca 7 minuter. Jag tänker heller inte löpa på kvällen utan sällskap. Inte promenera till gymmet som annars är en bra uppvärmning på 20 minuter. Hade till vintern tänkt sälja bilen för att spara pengar till min utbildning, men nu är jag väldigt tveksam. Blir att köpa ett överfallslarm i veckan och strukturera om rutiner. Hur har det egentligen blivit? Rädsla är ett ord jag hyser stor respekt för just nu.

Av motgångar blir man stark

Vaknar upp med över 10 timmars sömn i bagaget och känner mig som en ny människa efter gårdagens besvikelse. Har sällan känt sådan motovation till att träna och se över samtliga vanor för att komma på vad jag kan förbättra. Jag reflekterar över ett råd jag hörde från en intervju med Therese Alshammar, en av mina stora förebilder. Det löd i stil med :  Vägen till målet ska vara lika rolig som målet i sig. Om inte roligare.

Precis så är det för mig. Jag sa igår att tävling bara är en bonus. Vägen fram till tävling är för mig inspirerande, lärorik och fylld med glädje. Nu vill jag bara bita tag i vikterna och nya utmaningar, faktum var att direkt efter tävlingen igår for jag hem och åt, sedan vidare till gymmet. Körde ett riktigt bra pass och det känns fint i kroppen idag. Visst frestar det på mentalt att delta i tävling och att vila resten av dagen är att föredra, men med massa adrenalin kvar i kroppen gav det mig lugn och ro i kropp och själ efteråt. Summan av det är att träning är så individuell, att det inte är alltid rätt att följa de regler och normer som finns gällande träning/upplägg m.m. Man får helt enkelt göra det som känns bäst för en själv. 

Teknikmiss på dagens DM i bänkpress

Ibland går det verkligen inte som man tänkt sig. Jag var nervös idag, kanske för att jag missat några bänkpass i träningen, vilket gjorde att jag inte kände mig tillräckligt förberedd teknikmässigt. Första lyftet på 45 kg gick klockrent, likaså mitt andra på 50 kilo. Förutom att rumpan lyfte en tumme från bänken vilket gav mig 2-1 ifrån domaren, dvs inte godkänt lyft. Mitt tredje och sista försök missar jag helt på tekniken, får inte med mig styrkan från baksidan av kroppen och vidare upp i stången. Det gav mig 3-0 från domaren. Underkänt.

Efteråt stänger jag in mig en lång stund på toaletten och låter stora tårar droppa rakt ner på golvet. Jag känner frustrationen passera genom varenda liten cell i min kropp och till en början rusar tankarna bara runt i skallen. Jag bara är i det som gör ont ett tag, men äntligen så klarnar sinnet och tillslut reser jag mig upp, tittar jag mig i spegel och tänker: Bra M-C, du behöver misslyckas ibland för att förstå du inte är Stålkvinnan. Nu tar du med dig den här erfarenheten och börjar om med ny energi. Det är det här som kallas livet.

Jag är lite överraskad över hur lätt det gick att släppa de negativa känslorna och gå ner till folksamling och säga med stadig röst att jag inte var nöjd. Men också med ett stort leende på läpparna säga att jag längtar till nästa träningspass.

Hinderbana eller Eiffeltornet?

För snart ett år sedan besökte jag och mamma min bror med fru och barn. De bor i Paris och bara någon kilometer från deras hus ligger en helt magnifik hinderbana på ca en mil. Träningskläder var med så bror och jag svepte banan som har ett tiotal olika stationer. Ringar, armhävningar, armgång för att nämna några av utmaningarna. Ett härligt sätt att träna på och jag önskar det fanns något liknade i Öret.

I November bär det av igen till Paris denna gång med sambon Håkan, och jag hoppas på samma fina väder så vi kan njuta av hinderbanan tillsammans. Så, vem bryr sig om Eiffeltornet när det finns hinderbanor.....?? Jo, den här gången gör jag faktiskt det. Kärlek och Eiffeltornet hör ju liksom ihop.

                                                          Hinderbanans slut

PB 3.9 km på ren vilja

Hade verkligen ingen bra löpkväll. Benen kändes inte lika pigga som hjärnan och redan efter halva sträckan började det kännas i vaderna. Jag försökte fokusera om och tankarna började vandra in på varför jag så innerligt ville slå mitt förra rekord. Varför jag kunde jag inte bara ge mig ut i spåret och njuta av luften och friheten som jag gjorde sist? Så mens jag springer ökar adrenalinet och aggressiviteten över att jag är sån prestationsmänniska så jag glömmer bort att kroppen inte är på löphumör.

När jag kollar min sena mellantid, ca 4 minuter från mål, ser jag att jag ligger 20 sekunder före mitt PB. Jag biter ihop och pressar på sista raksträckan trots att jag nu känner tröttheten väldigt tydligt. Sista 200 m går på ren vilja och äntligen vid mål har jag föbättrat min tid med 28 sekunder. Vet inte riktigt hur det gick till, men det var definitivt tävlingsdjävulen som fick mig till det resultatet. Nu ska jag skippa pressa tider någon vecka, köra lite intervall och nya längre sträckor. För att lägga prestationen åt sidan ett tag.

Sluttid: 18:26 minuter

                                          
                                             En härlig höstbild från min löpsträcka

Proteinpulver för laktosintoleranta/känsliga

Efter ha testat många olika sorter har jag äntligen hittat ett vassleprotein som fungerade. Min mage är oerhört känslig då jag även dras med en besvärlig magkatarr så det är ett väldigt pusslande för att få ihop allt som kroppen behöver. Att träna hårt innebär mycket mat och så även tillskott om man önskar. Har nu under tre månader haft uppehåll med tillskott av protein men har under senaste tiden känt jag behöver hjälp med lite snabbare återhämting och tillväxt.
Whey-100 har mycket liten laktos halt vilket gör att jag kan inta det utan att få någon reaktion i magen. Klicka på bilden och bli länkad för att läsa mer om produkten och beställa den.

Testa nytt upplägg inför tävling?

Fick en ide förra veckan inför min bänktävling på lördag. Det är inte någon stor tävling eftersom jag redan kvalat till SM. Jag ska öva på rutinen och målet är att få godkända och bra lyft. Hade inte utsatt mig för detta annorlunda upplägg om det varit en viktig kvaltävling.

Så dagen före brukar jag normalt köra en löprunda. Till saken hör att när vi är ute och dansar på club (ni kan läsa om äventyret här), är jag oftast "helt hög på endorfiner" i upp till 24-36 timmar efteråt. Jag hamnar i något slags rus där jag får ett enormt energipåslag. Ni vet, en sådan där feeling att man kan klara precis vad som helst.

Så jag tänkte försöka ta med mig den känslan från fredagen in i lördagen och ner i bänkpressen. Det blir visserligen en sen natt, sömnen blir förskjuten vilket inte är optimalt, men eftersom min start inte går förens lunch och jag får mina sömntimmar ändå, skulle ett sånt här upplägg faktiskt fungera.

Galet? Ja kanske, men jag det är väl just det jag är ibland.

Träningsvärkspass är inte att rekommendera

Bänkträningen kunde ha gått bättre ikväll, det roligast var nog fotot som Håkan lyckades ta på mig när det bänkades som jag bara måste bjuda på i bloggen. Snacka om koncentrerad, haha!

Jag hade för hård träningsvärk i både triceps, trapezius och latsen för att kunna optimera mina lyft. Blev ändå 1 x 2 lyft på mitt personbästa 52.5 kg så får vara nöjd med det. Med fyra dagar kvar till DM så blir det nu vila för överkroppen. Den måste få hinna med att växa och reparera sig. Sova, äta och träna löpning och lite rehabövningar på Friskis gymmet får hjälpa mig att hålla kroppen god form fram till lördag!

Ett lyxigt mellanmål

Ca drygt en timme kvar till mitt tunga bänkpress pass och det är dags för mellanmål. Busenkelt och lite av den lyxigare varianten. Två hårda smörgåsar, fyra skivor rökt lax, avokado och en liten klick med laktosfri creme fraiche toppat med flingsalt. Creme fraiche kan man hoppa över om man vill ha en smalare variant. Jag är dock beroende av "cf" så har det gärna till allt och lite till!

Laktosfri blåbärspaj

Måndagskvällen bjöd på en lyxig två rätters middag med en gudomlig blåbärspaj som efterrätt. Den är enkel och snabb att göra, även jag med bristfälliga bakkunskaper lyckas att få den sådär helt perfekt.

4-6 personer
Sätt ungen på 200 grader
Smet:
2 dl laktosfri creme fraiche
250 gram blåbär
0.5 dl socker
1-2 tsk vaniljpulver
1-2 matskedar potatismjöl
Smuldeg:
100 gram laktosfritt margarin
2,5 dl vetemjöl/glutenfritt mjöl
0.5 dl socker

Smöra in och häll ströbröd i en form. Blanda laktosfri creme fraiche, blåbär, vaniljsocker och socker i en bunke och häll i formen. Blanda även i ca 2 msk potatismjöl för att göra pajen fastare då de frysta blåbären innehåller lite vätska. Smula ihop laktosfritt smör, mjöl och socker så det blir till en smuldeg. Strö det över blåbärsblandningen och in med härligheten i ungen 20-30 minuter. Servera med vanilj glass eller laktosfri vaniljsås.

Nu är det bara att njuta!

Receptet är från grunden hämtat från denna sida men jag har valt att göra om den för att få en saftigare konsistens och med lite mindre socker. Men framförallt: Laktosfri.

Stå på dig!

Jag hade en del frågetecken kring mitt negativa provsvar, så sjuksköterskan fick jobba på i telefonluren. Jag är glad att jag ibland orkar stå på mig och inte bara accepterar det enklaste svaret. Det är min kropp och jag vill åtminstone försöka förstå varför den gör som den gör.

Efter en del bollande var hennes mest konkreta svar, att det viktigaste var mina egna provresultat och att blodprov för att kontrollera laktos inte är 100 % tillförlitliga. De brukar därför inte rekommendera att sådana tester utförs. Jag håller med henne om att min vetskap är den viktigaste, men det måste ju samtidigt finnas en förklaring till varför ett prov visar en sak och kroppen en annan?

Efter några minuters samtalande sa sjuksköterskan till sist kort: Det är nog bara att gilla läget, Malin! Då tände humöret till, varav jag svarade: Jag gillar läget att jag är laktosintolerant, men jag vill fortfarande veta vad som händer i min kropp och varför proverna visar negativt. Hon svarade då att hon inte hade tillräckligt med kunskap att förklara den fysik som sker i magen och erbjöd en telefontid med min läkare samtidigt som hon sa: Men du har väl inte så bråttom att få svar på dina frågor?  Mitt tålamod stod då lite på ända eftersom det var det jag föreslagit från början, att detta var ett ämne för min läkare. Så för att sätta lite fart på damen sa jag: Jag driver en diskussion om ämnet på min blogg. Det är ju bra för både min egen del och andra om jag vet vad jag pratar om.  Hon svarade då väldigt tillmötesgående att en tid gick att ordna i nästa vecka.

Så summan av kardemumman:
Tänk vad lätt det gick att få en läkartid så fort man berättar att man driver en offentlig diskussion om ämnet på nätet.

Ifrågasätter laktosprov

I början av året åt jag en kraftig antibiotikakur eftersom jag hade en infektion i kroppen. Jag lever med en besvärlig magkatarr sen ca 10 år tillbaka, så min mage extra känslig för starka mediciner, men hade då inget val. Detta bidrog till att systemet slogs ut helt och jag fick problem med att behålla min mat i flera veckor. Levde på bl a på kokt fisk, kokta grönsaker, ris och andra "stoppande produkter". Efter veckor av bollande med att försöka på ordning på magen fick jag iden att jag kunde blivit laktosintolerant. Läste om ämnet och fick klart för mig att man kunde bli tillfälligt intolerant efter tex en antibiotika kur. Så jag bytte ut alla mjölkprodukter till laktosfria och avstod från alla varor som innehöll mjölk. Listan blev lång och det blev ett pussel att handla mat men vilken skillnad det blev! Det var som dag och natt och jag fick plötsligt behålla min mat.

Efter ca 5 månader bestämde jag mig för att testa om intoleransen eller känsligheten som är en mildare form, hade "läkt ihop" då den i vissa fall kan göra det. Jag hällde upp 1 dl "vanlig mjölk" och väntade. Efter ca 1 timme började helvetet. Jag kan berätta att jag inte hann till toaletten. Det var fruktansvärt och magen var inte sig lik på flera dagar.

För ca en månad sedan kontrollerade jag min magkatarr på vårdcentralen. Tar prover med ca 1.5 års intervall för att se så jag inte har blod i avföringen vilket kan tyda på magsår eller i värsta fall magcancer då vi har magsjukdomar i släkten. Jag testar även kolesterol och så att det inte saknas viktiga näringsämnen. Min kropp utsätts för hård träning och jag är väldigt noga med att upptagningen av min mat är som den ska. Det togs också gluten och laktosprov. Alla prover visade goda resultat, även laktos. Jag sitter nu och väntar på samtal från vårdcentralen för att få en förklaring till hur mitt laktosprov kan visa negativt. Jag vet ju jag är intolerant, men tycker det ändå är viktigt att ifrågasätta när laktosintoleransen är så uppenbar. Ska bli intressant att få en förklaring.

Personbästa på 3.9 km

Det var lördagkväll och det hade börjat bli skymma. Luften var full av höstdofter och asfalten kändes mjuk under mina fötter. Jag tänker på ingenting och kroppen jobbar alldeles på egen hand.. Lungorna känns som de ska orka hur mycket som helst och jag hittar det ultimata tempot. Magmusklerna värker till en början efter gårdagens mastodont träning men när kroppen har blivit tillräckligt varm avtar smärtan.
Löpningen går helt perfekt och jag njuter av min tomma tid jag längtat så efter. När jag tittar på pulsklockan vid mål har jag slagit mitt PB med 1:26 minuter på sträckan 3.9 kilometer. Överraskad och lycklig är två ord som får sammanfatta lördag kvällens löpning.

Sluttid: 18:55

                                                       Min söndagmorgon

 

Dubbel träningsvärk

Jag vill inte röra mig idag. Bara ligga helt, helt stilla och ta små,små andetag. Låtar sekunder bli till minuter och minuter till timmar. Jag vill inte skratta, inte nysa eller behöva andas i stora rörelser. Inte vända mig åt något håll eller lyfta mina armar upp mot himlen. Jag har ont i varenda liten muskel som går att hitta från midjan och uppåt. Efter mitt träningsadrenalin igår då jag till sist fick tvinga mig att gå från gymmet, så satte jag antagligen kroppen i brand. Känns så iaf, som om den brinner. Jag undrar hur det kommer att gå att bänka idag, kan nog bli en löptur ikväll istället för bänkpress träning. Känns som kroppen behöver lugn och ro för att växa.

Den andra träningsvärken sitter i hjärtat. Denna härliga lilla muskel som är länken till våra känslor. Som nybliven sambo har jag vandrat omkring som ett litet spöke i lägenheten och känt min längtan växa för varje dag. Kärleken är placerad på andra sidan jorden och jag reflekterar över att jag tänkt: Om jag inte känner efter så kanske det inte gör så ont? Jag försöker lura hjärnan på saknaden med att fylla varje minut med sysselsättning.

Nu sitter jag här, med värk dubbel träningsvärk då både kropp och hjärta fått arbeta hårt. Ändå känner jag mig som världens lyckligaste då det onda är värt varenda sekund. Lyssnar på Bruno Mars "Just the way you are". En helt fantastisk text.

               Delar med mig ett foto på ett plan som lyfter rakt upp i himlen. Snart är Håkan hemma.

Armhävningar. Försök 1.

Underbart att äntligen vara tillbaka på gymmet! Full av träningsadrenalin kände jag att det var dags att pröva hur många armhävningar jag orkade. Detta är en övning jag alltid haft svårt för, har aldrig klarat mer än 10-12 st. Efter besök hos min kiropraktor fick jag förklarat för mig att jag saknar styrka i baksida/framsida axlar och att skulderbladen har inte har någon stabilitet. Jag har helt enkelt inte orkat hålla upp kroppen i en armhävning och därmed kunnat utföra dom med rätt funktion. Det har vi arbetat oerhört mycket med under våren och sommaren genom olika typer av rehabövningar och för ca två månader sen fick jag börja göra armhävningar igen efter min axelskada.
Skillnaden är nu enorm och jag kan lätt stanna med bröstet i golvet och hålla hela kroppen i flera sekunder utan tappa hållningen. Jag är ganska nöjd med dagens resultat, även om jag hade hoppats på 5 till. Men när det tar slut tar det slut, upplever det är svårare att gå förbi mjölksyran i en armhävning än i tex plankan.

Mitt resultat: 35 st

Totalt blev det 135 st då jag mitt i passet gjorde 25 x 4. Idag blev det ner på tre och upp på en då variation i även denna övning är bra. Nästa gång ska jag testa med en lätt tyngd. Jag tar gärna emot bra länkar som visar olika typer av armhävningar. Detta är absolut en av mina favoritövningar och har man glädje i träningen, så hjälper den till så att musklerna utvecklas. Alldeles gratis.