Hade en riktig kamp med upp mig själv idag. Efter ha legat i sängen med halsont och en öm kropp onsdag/torsdag var jag åter på jobbet. Mer optimistisk än realistisk var kanske tanken att jag efter jobbet skulle åka direkt till gymmet och köra ett väldigt lätt pass eftersom mitt halsont äntligen gått över till någon slags hes stämma. På vägen hem var jag ändå rätt trött efter fysiskt arbetande dag och tankarna började vandra till:
om det inte var bäst att låta kroppen vila en dag extra. Eller om det inte var dags att köra igång musklerna igen? Denna kamp mellan förnuft och vilja som kan köra slut på vem som helst.
Jag bestämde mig till sist för att vila, åkte direkt hem och tog "fredag" och försökte njuta av att förnuftet segrade. Jag intalar mig själv att jag inget vinner på att köra igång för tidigt. Känner mig rastlös och orolig i kroppen, men tar en kopp kaffe med massa grädde (!!) och sappar runt på våra sociala medier. Försöker tänka på någonting annat än träning. Det är ju ändå fredag och Håkan har för ovanlighetens skull ledigt från DJ båset vilket innebär massa härlig kvalitetstid tillsammans.
Vet ni vad ett sånt här fenomen kallas? Träningsnarkoman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar