Ibland blir det bara så där oöverträffligt bäst. Mer bäst än man kan drömma om. Idag var det cykelloppet Hjälmaren Runt, 15 mil på cykel med hälften medvind och hälften motvind à 6/ms. Mulet till en början, men efter 4-5 mil började det klarna upp.
Stundtals värme solen i ansiktet. Underbart!
Och jag lyckades verkligen toppa formen mitt i prick med min superkompensation! 2 veckor hårdträning med 20 timmar per vecka följdes av 1 vecka med bara 3 lätta pass på sammanlagt 5 timmar.
Jag har aldrig känt mig så stark. På allvar. Jag blev aldrig trött. Vi var en grupp på 6 st i klungan där målet var att få alla i mål under 6 timmar med marginal.
Alla skulle med! Och här hände något med mig. På slutet drog jag fram ångloket i mig själv och gick upp och drog de sista milen i motvinden med min sambo och en kille till som turades om vid sidan om.
Jag peppande & ropade, ingen skulle ge upp!
Känslan var enorm. Alla kom i mål med flera personbästa med sig hem, de hade överträffat sig själva mer än de kunnat tro. Kramar & mera kramar blev det. Alla var så nöjda, lite småhöga på sig själv och sina medtävlande i gruppen.
Bästa klappet i hjärtat var att se alla i "laget" så lyckliga. Här blir jag verkligen påmind om varför jag arbetar med människor och träning.
Att se alla lyckliga leenden när de lyckats överträffa sig själva är bästa känslan ever.
