Om 2 veckor klår jag dig

Jag är ingen förlorare, så jag tänker inte låta spinningcykeln vinna någon längre tidsperiod. Igår tryckte jag på med lite högre intensitet och imorgon är det dags igen. Hur som, att träna kondition och bättre syreupptagningsförmåga på cykel istället för löpning, ger mig otroligt bra träning inför kommande springsäsong. Än så länge vinner han dock, den där 'skava rumpa maskinen' men ge mig ett par veckor så spöar jag den, trots jag verkligen inte är någon cyklist. Det går på ren vilja.
Gårdagens pass: 55 minuter
Intensitet: 40 minuter med snitt 83 % av maxpuls

Sluttränat med chins

Sorg i träningshjärtat. Min gamla axelskada hindrar mig från att göra en av mina absoluta favoritövningar. Jag har försökt med allt, vila, rehab, vila, rehab igen, ändrat vinklar på övningen, behandling osv. Trots att jag har tränat upp stabiliteten i mina skuldror genom olika övningar, jobbat upp en starkare baksida av axeln (rotatorkuffen) och en mycket bättre elasticitet och rörlighet, så håller inte axeln för denna övning. Under gårdagens pass avslutade jag med 10 x 2 på fri stång (dvs inte i maskin med hjälpvikt) och idag har det smärtat i onda partier runt axeln vilket ställer in dagens ryggpass som ersätts av ett benpass. Tyvärr är det nu slut på att lyxa till med chins, då jag tar beslutet att stryka det i mitt program. Jag tar inga risker att försämra funktionen av axeln.

                                     Favorit går upp i rök

Analys klar av löpsteget

För någon månad sedan filmade vi mitt löpsteg till min kiropraktor Johan som har en gedigen löpkunskap förutom sitt yrke som kiropraktor. Resultatet blev riktigt bra enligt Johan, men det fanns en del att slipa på, dels för att få en effektivare löpning men också för att förebygga eventuella skador.

Fotnedsättning: Mycket bra-ingen anmärkning
Teknik överkropp: Mycket bra-ingen anmärkning
Teknik svank: Godkänd-mycket bra bålstabilitet-teknikförbättring är att minska svanken då den är aningen för kraftig vilket skapar en för stor rörelse i sidled och onödig belastning i området.
Teknik höft: Godkänd-teknikförbättring är att få en mer framåtskjuten höft vilket även kommer att räta upp min svank.

Allmänt: Försöka uppnå ett lättare löpsteg med hjälp av ovanstående teknikändringar, vilket kan ge mig minuter på milen i resultat. Löpsteget är nu lite onödigt tungt, vi eftersträvar ett "lättare steg". Jag har nu sänkt intensiteten i löpningen för att koncentrera mig på att rätta till de ändringar som ska göras. Ligger på mellan 65-80 % av maxpuls. Om några veckor ska vi filma igen för ny analys och för att då avgöra om några förändringar har lyckats bryta mitt rörelsemönster. Rekommenderar alla som löper mycket ett ta professionell hjälp då det ger oerhört mycket.

Äntligen släpps Taio Cruz - Higher ft. Travie McCoy i Sverige

Här hemma har vi snurrat upp dansgolvet till denna glädjespridare sedan början i November då vi hörde den på radion under vår Paris resa. Vi blev sålda direkt, både jag och Håkan. Nu bubbla den på P3 och skäms till panelen som inte hörde det var Taio Cruz, det blev en flipp dock som tur var! Låten är egentligen gammal då den är med på Taio´s album från 2008 (men släpps som singel nu). Men vad gör det? Ljuder ändå hett och klockrent i mina musiköron.

Svaren finns en armlängd bort

Ni som nyligen haft tenta i någonting vet hur man känner sig efter ha suttit med ett prov eller liknade i i flera timmar. Det är som om hjärnas kapacitet är totalt tömd, ögonen är som klister och kroppen skriker socker!! fastän den är påfylld med mat. Hade fullt upp med att ta mig till centralen där tåget väntade på att få ta mig hem. Det var i sin tur försenat med en massa spårbyten hit och dit. Springa, jaga och hitta är något jag inte är så bra på i Storstaden och ännu sämre går det när man har fullt upp med att sätta ena foten framför den andra.

Men tillslut sitter jag här nu och sneglar på min ryggsäck med tågets sövande brus ringande i öronen. Ska jag ta upp mina skolpapper och kolla om jag hade rätt på de frågor jag var osäker på eller ska jag låta svaret dimpa ner på posten nästa vecka, ovetande om mina fel? Det är frågan det..

                          Tror jag lyssnar på Rihanna istället

Hur svårt kan det va?

Trodde tentan på SAFE skulle vara den stora utmaningen idag. Väl framme med tåget i Stockholm återstod att ta mig från stationen till Medborgarplatsen på Söder. Fick lära mig att det är skillnad på tunnelbana och pendeltåg...och att man bör hitta rätt nedgång för att åka åt rätt håll. Tur det fanns vänliga människor att fråga. Lantisen är nämligen igång att försöka orientera sig i Storstaden igen..

T-djävulen är nu frisläppt på grönbete

Jag var tvungen att släppa ut honom, det kaskadspydde ut rök ur mina små heta öron och näsborrarna var uppblåsta till sitt maximum. Hornen i pannan växte sig bara större, rödare och starkare ju mer jag fick hålla på. Tänk att 6 dagar kan kännas som en hel evighet inbakad i ett paket gjort på frustration. All längtan efter smärta, kraft och plåga är nästa skrämmande.

Under onsdagkvällen smögs det igång med ett lätt cykelpass ( 40 minuter 69 % av maxpuls) och lätt stretch för att förbereda kroppen på arbete dagen därpå. Jag kände mig helt återställd. Idag har det varit full fart och när äntligen dörrarna till gymmet öppnade sig framför mig, var lyckan fullgjord. Tryckte till med ett riktigt bröst och triceps pass och faktiskt, jag som trodde jag skulle få sänka vikterna efter min frånvaro, fick höja på samtliga övningar. Vila gör styrkan,thats it! Jag var ursinnigt och vansinnigt stark, kände mig nästan farlig med alla träningsendorfiner exploderande i varenda cell. Träningsdjävulen har nu äntligen släppts ut på grönbete och nu väntar han på att få löpa amok på konditionsängen.

Om 28 timmar är det dags för SAFE!

Om 28 timmar sitter jag där i Storstaden med teoriprovet till Träningsinstruktör i högsta hugg. Kan inte påstå uppladdningen varit optimal, varit liggande i en envis förkylning i 5 dagar så energi till att studera har inte varit närvarande. Jag får lita på mina kunskaper och göra det bästa av det bästa. För mig finns inte att förlora, så jag kan ju inte annat än att bli godkänd?

Annars längtar jag så mycket efter värme och vår att det känns som jag ska kunna lyfta från jordytan. Tänk er ljusgröna knoppar som sprider sig likt en löpeld i trädkronorna och en mjuk grästuva under bara fötter. Hud som får andas under tunna kläder och hår som får fladdra fritt i en stilla vårbris. För att inte tala om doften av blöt asfalt...

Förändring krävs för fortsatt utveckling

Jag träffar flera människor på gymmet som kör samma program alldeles för länge och det finns även dom som aldrig ändrar i sin träning. Musklerna anpassar sig till de krav som ställs och efter lång tid utan förändring, slutar musklerna att utvecklas. Precis som nervsystemet behöver nya saker att arbeta med behöver kroppen det också för att optimera samarbetet med varann. Hur länge man ska köra sin program är individuellt och beroende på intensitet, duration och frekvens på träningen. Det är oerhört viktigt att göra förändringar i sin träning, vilken nivå man än befinner sig på, för att få det gensvar man önskar. Nya övningar och nya rörelsemönster i din träning hjälper dig även att skapa nya järnvägar i ditt medvetande, vilket leder till ett mer produktivt och kreativt tänkande i vardagen. Så du har allt att vinna!

Jag tar mig själv som exempel och fokuserar idag på styrketräning:

Jag kör mina program i 6 veckor. Det är ungefär den tid det tar för musklerna att lära sig en ny övning i det samarbete som sker mellan nervsystem och muskel. Efter mina 6 veckor tar jag ca 3 dagars ledigt innan jag påbörjar nytt program. Detta för att ge kroppen extra återhämtning och uppladdning för det som ska komma.

Under dessa dagar görs en utvärdering om hur övningarna fungerat. Utveckling i styrka, om någon övning orsakat smärta, svårt att utföra pga av rörlighetsbegränsning och isf varför, samt vilka muskler som verkar ligga efter i utvecklingen. Utefter resultatet, gör jag ett nytt program som innefattar de övningar jag valt ut från det gamla programmet, samt 1-2 nya övningar i varje muskelgrupp. Jag ändrar kanske antalet repetitioner och set, lägger in lite superset/triset för att bygga uthållighet i en viss muskel eller tränar extra rörlighet i de delar som är förkortade. Allt efter hur min kropp svarat på träningen.

Min träning borde egentligen vara mer specifik, då jag tävlar i bänkpress. Men jag har valt att träna hela kroppen lika mycket eftersom jag enligt min filosofi vill ha en jämn balans mellan samtliga muskler för att få en mer hållbar kropp livet ut. Skillnaden jag gör, är att jag i ben och bål tränar mer uthållighet (fler reps) på olika nivåer och explosionsartad träning eftersom jag behöver det i löpningen. Överkroppen tränar mer muskeluppbyggnad och styrka och veckorna innan tävling fokuserar jag på teknik och lägger då in extra bänkpass.

Jag kör sällan mina övningar i samma ordning i passen, mest för variationen, men också av praktiska skäl. Är en maskin eller vikt upptagen står jag inte och väntar, då tappar jag i intensitet och mina muskler hinner även kallna. Jag är där för att träna, inte stå och hänga, och då måste jag vara flexibel.

Så, se över era program med jämna mellanrum. Enkla faktorer att ändra är kortfattat: Antal reps, set, övningar, ordningen på övningarna,arbetande vinklar,lägga in olika typer av rörlighetsträning, superset, triset. Det är bara att plocka fram fantasin!

                     Glöm inte: Vi behöver förändring för att utvecklas i såväl kropp som själ.

Jag längtar efter den där fruktansvärda smärtan

Jag får väl bita mig själv i tungan eller vad man nu brukar göra, när man påstått något och vid senare tillfälle plötsligt inte kan stå för vad man sagt. Trodde aldrig jag skulle ärligt längta efter min nya plågoande som får mig att tillverka stora svettpölar på golvet och ge mig en skinnflådd svidande bak. Plågoanden som tvingar mig att jaga pulsnivåer som jag verkligen inte vill skryta med och som får mig att se illrött och vilja kräkas när mjölksyran knackar på. Anden som färgar mig bleka vinterhud rödflammig efter bara några fjuttiga minuter och som får mig pressa på med mina tunna, klena ben igen..igen..och igen...För vem tusan kan längta till det..??

Tar min längtan som ett tecken att jag äntligen håller på att tillfriskna från min envisa förkylning, även om det inte är dags att köra på igen.  Här segrar förnuftet före prestation och vilja. Men snart...ska jag släppa lös träningsdjävulen och då kommer det ryka svartrök ur alla celler samtidigt! 

Hitta din unika talang och gör den till verklighet

Jag brukar förespråka att leta efter sina kvaliteter och satsa på det man är bra på, hitta de där unika egenskaperna som tar fram stjärnan i varje människa. Säg att du är fenomenal på att uttrycka dig i skrift och innehar en otrolig fantasi? Varför inte satsa på journalistik eller författarskap? Kanske har du en pedagogisk, lyssnande och tålmodig ådra, som för dig till att hjälpa andra människor? Är du då lämplig som lärare, terapeut eller att arbeta inom sjukvården? Kanske har du en konstnärlig talang för färg och form, vilket gör dig till formgivare, konstnär, inredare eller stylist? Säg att du är bra på att planera, styra och inspirera dina medmänniskor? Ett yrke i en ledande position känns väl som ett bra val eller kanske som lagledare och tränare för en idrott du gillar? Kanske ligger talangen i en idrottslig egenskap som du kan hitta och utveckla dig själv i? Eller när du hör toner av musik så skapas nya toner i ditt huvud? Då är säkert musik i någon form, det du egentligen borde ge dig själv. Att någonstans få utrymme i sina talanger, som hobby, livsstil eller yrke, är oerhört viktigt för den växande människan. Kan vi inte välja vår talang som som yrke, kan vi bejaka dom på andra sätt i vår tillvaro som främjar vår personliga utveckling.

Alla människor bär på egenskaper som får dom att blomstra. Tyvärr är samhället idag uppbyggt idag på att man ska följa strömmen och det finns många som inte vågar ta steget att satsa på det som de egentligen är skapta för att göra. Jag brukar tänka: Om fler ägnade sig åt det de var ämnade för att göra, skulle världen se väldigt annorlunda ut. Människor skulle ha en starkare självkänsla, vara mer tillfreds med sin dagliga tillvaro och ha en ödmjukare ton till sina medmänniskor. Destruktiva tankar som: Jag kan inte, vågar inte eller jag är på fel plats, jag kan och vill så mycket mer än detta, skulle inte behöva ta energi från vardagen.

Nu är det inte alla som vet vad de vill eller vet vad de är bra på och det är precis dit jag vill komma. Vet du vad du är bra på? Känner du till vilka egenskaper som får dig att glänsa och växa som människa? Har du någon gång vågat sätta dig ner och skriva en lista på alla saker du är bra på, eller har du bara tänkt på det som du är mindre bra på? Och om du nu går i de funderingarna, låter du det då bara vara en dröm eller tänker du göra det till en ambition……?

Vitaminchock

Kan inte påstå att mat är det första jag tänker på just nu när näsan är röd, halsen skriker och ögonen ser ut som pingisbollar. Min kropp är trött och ledsen så försöker hjälpa den på vägen med en vitaminchock.

Mellanmålet idag blev: Yoghurt med nötmusli, äpple, banan och vattenmelon och det toppade jag sedan med kanel vilket är stärkande för kroppen, antiseptiskt och lungnande. I ugnen väntar fläskytterfile till middag och till det dricker jag kokat citronvatten. Passar på att tacka för alla tips jag fått för att hjälpa förkylningen att förlora!!

Lax med saffran och ris

Improviserade i veckan med matlagningen alldeles på egen hand, vilket blev ett riktigt lyckat drag! Fantastiskt gott och väldigt enkelt.

Ris 4 portioner
Lax 500 gram (färsk)
1 pkt sockerärtor
2.5 dl laktosfri creme fraiche
1 dl laktosfri matlagningsgrädde
1-2 pkt saffran
Flingsalt & peppar

Tillaga den färska laxen i ugnen (200 grader i ca 15 - 20 minuter) medan riset kokar. Gör såsen separat genom att blanda cremefraiche, matlagningsgrädde och saffran. Koka försiktigt upp, häll sedan såsen i det färdiga riset. Sockerärtorna låter ni sjuda upp i en kastrull. Tag hälften av laxen och skär i strimlor för att sedan blanda det i riskompotten. Tillsätt ärtorna. Smaka av med salt och peppar, själv använder jag alltid flingsalt till lax då det är en riktig smakhöjare. Häll upp på tallrik och lägg sedan en laxfile ovanpå. Alternativt kan man blanda all lax tillsammans med riset, det är en smaksak.

Beroende på hur stark saffransmak man vill ha kan man välja mellan 1-2 pkt, jag tog 1 pkt till detta recept men hade väl kunna haft 2. Allt beror ju på hur stor saffran-fans man är.
Hoppas det smakar!

Jag hatar att förlora

Jag är en tävlingsmänniska. I varenda liten cell och i varenda liten tanke. Drivet, målet och kampen, jag älskar det. Ända sen jag var liten har det funnits där, sammansvetsat mellan min kropp och själ, mitt tävlingsego som kan ta mig genom ett brinnande hav och en himmel utan luft. Ofta känns det som om det inte finns något jag inte skulle klara, lite otäckt och förtjusande på samma gång.

När jag igår utlyste krig mot förkylningbacillerna var jag säker på jag skulle vinna. För vad är det för anledning till att utlysa kamp, om du inte tror på dig själv som segrare? Idag slog till sist odågorna sitt grepp om mig. Ingen feber dock, jag hör till dom lyckligt lottade som nästan aldrig får feber. Men en ond, sandpapprad hals och rinnande näsa räcker för att jag ska känna mig besegrad. Blandade känslor samsas nu i min kropp.  

Jag tänker: Om jag inte visste hur det känns att förlora, hur skulle jag då kunna känna glädjen i att vinna?

Jag har ett övertag

Antingen slåss man eller inte, mellanlägen är inget för mig. Lax till frukost och massa härlig frisk luft på jobbet är mitt första fredagsvapen. Känns som bacillerna backar, vilket jag också skulle göra om jag hade mig själv som motståndare.

Ett starkt vapen

Från det ena sockret till det andra, dock är denna variant tusen gånger nyttigare än den första. Hallon,banan,äpple,kiwi,apelsin och vattenmelon i en härlig vitamin komplott. Jag åt så mycket jag orkade (en klick glass slank visst ner också, lent mot en rispig hals) för att fortsätta kampen mot bacillerna som vill ta kroppen i beslag. Än så länge har de inte lyckas slå ut i full styrka, de där odågorna.

Jag vinner. Ni förlorar.

Är inte ofta det händer i min lilla värld, att jag ställer in ett pass. Orsaken ska vara så stor, att den nästa inte får plats att existera. Under eftermiddagen är det dock något elakt som letat sig in i mina örongångar och i halsen bor raspigheten själv. Än så länge håller sig smärtan borta men några extra kanaler har öppnat butiken i näsan och nysningarna avlöser varandra. Kroppen ömmar inte, men den är varm, känslig och lite ynklig. Jag tar inga risker att släppa lös odågan genom att träna, så bestämmer mig för att vila i soffan denna torsdagskväll. Jag skulle ALDRIG träna om så sjukdomen bara hälsade på med ett lillfinger.

Problemet är när jag misstänker att baciller håller på att slå sig in i mina friska celler, är att jag tröstäter. ALLT som jag ALDRIG äter annars. Så ja, ni ser rätt, det är flingor på fotot som jag köpt i julas att baka på. Och i skålen tillsammans med dessa flingor finns massa, massa socker....

Avslutningsvis vill jag bara tala om att jag under natten kommer vinna kampen om min kropp, för fredag och lördag bjuder på träningsledigt och då väntar massa kvalitetstid med min Håkan. Och den kan ingen ta ifrån mig. Jag vinner det här. Bacillerna förlorar.

Kanske blir vi kompisar i framtiden

Jag ökar motståndet och ställer mig upp. Har lärt mig hur man gör nu, första gången jag skulle låta benen jobba på extra höll det på att gå riktigt illa. Det tar inte lång tid innan mjölksyran knackar på. Jag älskar den där känslan i kroppen när smärtan börjar sprida sig och jag får kämpa för att lura kroppen med min mental styrka. Just det momentet får mig att växa i mitt träningsego och orka lite till.

När jag sedan får sätta mig ner igen känns det som rena semestertrippen. Smärtan släpper i takt med att pulsen sjunker och tiden går fortare än för 10 dagar sedan när jag hade premiär på "den där kommer jag aldrig prova maskinen".  Det var den kvällen jag slogs med alla celler jag hade och min kropp forsade i svett. Trodde rumpan skulle vara utan skinn när jag var färdig och benen stack och kämpade med sin återhämtning i många,många timmar efteråt. Idag svettades jag lite mindre och jag behöver inte kämpa för allt jag är värd, för att överleva de där minuterna. Tror bestämt att sadeln också börjar kännas lite mjukare. Märker att jag inte tycker det är så dumt, att sitta där på spinningcykeln och kämpa med puls, svett och mjölksyra. Kanske blir vi kompisar, jag och cykeln. Vi är i alle fall en god bit på väg.

Dagens pass: 70 minuter Puls: 76.3 % av max i 50 minuter.

Tips tas tacksamt emot!

Har tänkt på detta med att komma hem sent efter en full arbetsdag och de avklarade timmarna på gymmet. Klockan hinner lätt bli 20-20:30 innan jag är klar med dusch/matlagning och kan då slå mig ner i lugn och ro för att äta.

Jag måste få ordning på detta med matlagningen, energin finns inte alla dagar i veckan och stå vid spisen när dagen är slut, särskilt inte efter ett 2.5 timmars pass då magen skriker MAT så får dörrarna till gymmet har stängs. Jag har så klart min proteindrink och lite snabba kolhydrater till hands direkt, men maten måste ju på plats helst inom 1-1.5 timme.

Funderar på storkok ett par dagar i veckan och skulle bli väldigt tacksam för bra, nyttiga rätter som går och frysa in i portioner. Även snabblagade recept som passar efter ett träningspass tas emot, gärna lättsmält mat då jag äter sent på kvällen. 

Idag lagde jag proteinrik laxpasta, ett recept som jag hittat på min Blogg vän Karin. Gick supersnabbt och var oerhört enkelt. Jag tillsatte räkor för att lyxa till det ytterligare en aning. Tack för receptet Karin!

Garanterat en av våren & sommarens stora hits

Den här kommer nocka era öron under 2011, tro mig. Jennifer Lopez Feat.Pitbull har gjort en dundersingel som sätter sig vid första lyssningen och den bestämmer sig definitivt för att stanna. Själv ser jag fram emot att flyga fram över dansgolven till en härlig remix som jag hoppas snart är på intågande.

För och nackdelar med små fötter

Mina löparskor hade verkligen gjort sitt så upp till Löplabbet på stan och testa köplyckan, blev söndagens stora nöje. Test av steget på bandet med en sjudundrandes träningsvärk och iförd termobyxor rekommenderas dock inte, varmt och stelt är två bra ord. Försäljaren var vädigt ödmjuk och sa: Det räcker med 10 skunder på bandet.

Fotisättningen var klockren på bildskärmen, så det blev ett par Adidas utan några uppbyggnader eller ilägg. Nackdelen med storlek 34 är dock att utbudet är väldigt begränsat i både utseende och funktion. Fördelen blir dock priset, då ett par Juniorskor kostar mindre än hälften som ett par senior. Har gått in dom på gymmet idag och köplyckan spred extra träningsglädje i dagens tuffa pass.

Vad har jag gjort?

Denna söndagmorgon ville jag ligga kvar under det täcket och låta värmen skydda en värkande kropp. Minsta lilla rörelse fick mig att vilja backa bandet och tänka: Vad har jag gjort? Allt kommer att göra ont idag, hoppas jag slipper nysa eller något så härligt som att skratta. Jag vill inte resa mig från soffan eller gå upp eller nedför en trappa vill jag inte ens tänka på.

Så här blir det när man kör superset/triset och inte gjort det på väldigt länge. Naturligtvis skulle jag också köra det i både bål och ben för att optimera värken idag? Jag hoppade mellan tre magövningar och två benövningar. Körde många repetitioner på lätta vikter för att träna uthålligheten och när passet närmade sig mål hade jag inte mycket kvar att ge. Träningen ingår i mitt nya program där jag tränar ben och mage på fler repetitioner med hög intensitet för att öka kapaciteten i löpningen. Kör rörlighetsövningar med pulsträning och en hel del statisk träning som plankan och jägarvilan.

Ett bröst och triceps pass väntar i eftermiddag och det ska jag nog lyckas ta mig igenom. Men efter det, ligger ett konditionspass och lurar. Jag vet inte hur jag ska kunna genomföra det, träningsvärken lär ju tillta. Sådana här dagar skulle jag vilja ha ett badrum med bastu och bubbelpool, det skulle vara en fin present till min kropp.

Vad har vi lärt oss av detta? Jo, att det räcker med att super-setta i en muskelgrupp och inte i två om man är ovan...

Ikväll vill jag vara lysande

Vad vore livet utan dans och musik? När min kropp hör rytmerna, får det mig att sväva som en virvelvind in i en otröttlig värld. Jag kan inte vara still.

När jag ser lamporna från taket skifta i mörkröda färger på dansgolvet och se röken sprida en tät dimma i luften, tänker jag: Här kan jag stanna. Länge. Svetten rinner nedför mitt leende och vattnet svalkar värmen i min kropp. Känner mig gladast på jorden.

Dagens klädval blev svarta höga stövlar, svarta hotpants, svart linne med en svart väst som slutar strax under bysten. Över linnet och mellan västen, syns en självlysande gul sport BH för att bryta och göra det där ' lilla extra och annorlunda' som jag gillar. Jag kände helt enkelt för att synas ikväll. Om några minuter smäller startskottet till kvällens maraton i lycka och dans och jag ska dansa tills benen värker.

Mina kostvanor

Fått förfrågan om hur jag äter, så här kommer ett inlägg på hur en dag kan se ut då jag jobbar och har träning. Under helgen ryker den första frukosten och är jag träningsledig äts den sista middagen tidigare än kl 20:00. Startar alltid dagen med att dricka vatten och fortsätter med det kontinuerligt under hela dagen. Denna kost är baserad på träning 5 dgr/v vilket blir ca 11 tim/v och jag har även dagtid ett fysiskt arbete. När jag har de långa passen 3 dgr/v  (120-150 min ) är mellanmålet kl 16:30 större.

Frukost ca 05:30
Fruktdrink (ca 1dl smaksatt el naturell yoghurt/frysta osockrade bär/ca 1-2 dl mellanmjölk/banan)
1 hårt bröd m avokado
1 kopp kaffe
Frukost kl 9:00
Naturell yoghurt el.kvarg med olika varianter: nötter/russin/färsk frukt/ (här kommer jag att börja variera yoghurten med gröt tack vare de här underbara recepten)
Hårt bröd med ägg el. skinka el. lax el avokado
1 kopp kaffe
Mellanmål kl 11.00
1 avokado el. en hårt bröd m pålägg, el omelett,
Lunch kl 13.00
Pasta el. bulgur el guinoa med kött eller fisk (här lägger jag mitt stora kolhydratintag)
Mellanmål kl 16.30
Frukt el. avokado
Direkt efter träning:
100 % Vassle protein blandat i en fruktdrink med snabba kolhydrater
Middag ca kl 20.00-framåt
Sallad med lax el. kött alternativt pasta med kött el fisk i olika varianter

Jag tänker enligt tallriksmodellen. Är laktosintolerant och har en kronisk magkatarr som kommer och går i intensitet, vilket gör att det är oavsett träning eller inte, så måste jag äta på regelbundna tider. Friterad mat, stekt mat, fett, godis, för mycket fibrer, starka kryddor, vitlök, potatis, rökt kött, är tex sånt jag inte äter för då sätter magkatarren igång. Lagar allt kött och fisk i ugnen vilket blir både nyttigare och godare. Under helgen eller på en ledig dag unnar jag mig något extra som kanske en pizza eller en sötsak som magen gillar. Jag tänker på vad jag äter och när (vilka sorter av fetter/kolhydrater nötfärs istället för blandfärs o.s.v). Har jag tränat med hög intensitet i över två timmar och vill ha pasta på min sista måltid, äter jag det. Annars försöker jag undvika den typen av kolhydrater så sent på kvällen.

Äter aldrig färdiglagade frysta produkter, färdiga färska halvfabrikat eller korv (Håkans korvstroganoff är enda undantaget) ,vitt bröd eller snabb pasta. Handlar basvaror som är ekologiska eller nyckelhålsmärkta. Favoriten är lax i alla dess former vilket jag äter minst varannan dag och jag tar färska grönsaker i maten istället för frysta. ÄLSKAR avokado...

På en dag får jag i mig ca 2800-3500 kalorier beroende på intensitet vilket kan tyckas mycket, men min träning går till största delen ut på att bygga muskler och jag har också en mycket hög naturlig förbränning i kroppen. Är till 99 % alkoholfri.

                                                         Välkomna att ställa frågor!

Förlåt, men jag visste inte hur man gjorde.

Slutar tidigt från jobbet och tar en lång dusch i sådär hett vatten att huden blir alldeles illröd och nästan kliar. Tittar omsorgsfullt i garderoben och väljer något som är lite mer än vardag men ändå inte fest. Lägger fler minuter än vanligt på röda kinder,brun ögonskugga och röda läppar. Låter det mörka håret hänga nytvättat och fritt över axlarna mot min vita halsduk. Sätter musik till öronen och tar en leende promenad upp på stan med solen lysande mot mina nyrosade kinder. Den har äntligen lyckats trycka sig fram mellan snöstormarna. Jag tänker: Jag är glad att jag är jag.
Styr stegen in i ett par favorit butiker och låter huvudet fyllas av klädfantasier. Njuter av alla tunna tyger och fastnar för en knallgul kort jeansjacka. Köper den inte, utan låter istället sinnet fantisera om sommar och varma färger mot en brunbränd hy. Jag tänker: En dag är du min.
Jag träffar en ny vän som jag ändå verkar ha känt i hela mitt liv, på ett fik. Unnar mig en ljuvlig chokladbakelse med gott kaffe. Samtalsämnena flyger som nykläckta citronfjärilar och jag fylls av hennes goda energi. Jag tänker: Vad jag är glad som träffat dig, om fler var som du skulle världen vara vänligare. Så full av liv och kärlek. Flera timmar senare skiljs vi åt i en lång kram och jag ser fram emot efter nästa gång då våra ord får springa ikapp med varann. 
Stegen bär av till hemmet och där möts livet med efterlängtade kyssar och kramar som ropar kärlek. Ömma ord går hand i hand med varann. Jag tänker: Jag älskar dig så hjärtat lyfter. Saknat någon som du i hela mitt liv.
En ny lång varm dusch väntar, omsorgsfulla klädval och extratid framför spegeln för att skapa mjuka lockar i håret. Dansskorna står troget i hallen och jag känner mig klar för att avsluta min dag i en karusell av dans för att tills sist somna på min stora kärleks axel.
Jag har gett mig själv den bästa återhämtningen på min vilodag, det som en gång var så svårfångat. Jag visste ju inte hur man gjorde. Säger tyst förlåt till min kropp och till min själ och lovar att ge dom allt vad de behöver i framtiden. De gör ju så mycket för mig, hela tiden.


Jag tänker: Hur har jag kunnat vara utan dig?

Bra tips till långa konditionspass!

Dags för veckans långkörning vilket innebär ca 70 minuters kondition efter ett rygg och biceps pass. Hur orkar jag träna drygt i nästan 2.5 timmar efter en heldag på jobbet undrar säkert någon? Jag äter. När klockan står på halv fem och min träning börjar har jag hunnit med fem mål. Det är den enkla nyckeln.

För att göra min kondition roligare körde jag först på löpbandet i 35 minuter sen flög jag över till spinningcykeln ( min nya kamrat) och cyklade i 25 minuter. Sedan tillbaka till löpbandet i 10 minuter. Tid och val av maskin fick väljas idag av vad som fanns ledigt, men man kan så klart variera ännu mer genom både rodd, skidmaskin, cross och vanlig cykel. Alternativen är många och mina 70 minuter som annars är en evighet om man ska stå på en och samma maskin, flög iväg genom att jag varierade konditionsträningen! Pulsklockan hjälpte mig att hålla bra intensitet mellan växlingarna. Ett hett tips till era långpass!

Intensitet: I pluszon: 52 minuter av 70 Medelpuls: 146 = 76 %

Rymdskeppet på Friskis & Svettis

Lite väl avancerat för mig, dock var det den enda maskinen som var ledig, då tyvärr F&S på Öster's konditionsavdelning inte håller samma goda klass som gymmet för övrigt. För lite utbud och för mycket folk ger en ständig kö. Efter väntat på en 'vanlig cross' i några minuter hoppa jag upp på åbäket. Fick aldrig någon riktig ordning på rörelserna, men värmde ändå upp mina 10 minuter vilket måste sett galet kul ut. Ingen aning om vad den heter eller vad det var. Kanske någon av er läsare vet?

Armhävningar på boll

Första gången var nu för ett snart år sedan, då min kiropraktor Johan plockade fram en pilatesboll till mig och sa: Gör en armhävning på bollen (se bild 1). Jag föll ihop som ett korthus. Mina skulderblad fladdrade som vingar och axlarna saknade helt stabilitet. Ländryggen svankade som en dubbelvikt banan och för att inte tala om balansen. Den fanns inte. Jag fick en hel del rehabövningar och bestämde mig för att lita på Johans ord: Ge det tid och träning, när du sen fixar armhävningar på boll kommer du klara vad som helst. “Vad som helst” lät ju lockande, eller hur?
Efter mycket träning med de stabiliserande musklerna för skulderblad och axel kan jag nu lyckas göra armhävningar på boll i olika modeller. En hel del bålträning ligger också bakom, samt balans och stabilitet. För er som vill testa rekommenderar jag att ha knäna i golvet första gången bara för att känna om ni lyckas hålla balans och stabilitet. Övningen bör göras med största försiktighet och sedan ökas gradvis. Ett tips är att vara två i början, då en kan hjälpa till med att hålla bollen om det känns ovant. Kroppen ska vara rak, spänd bål och stadig överkropp.
Detta är en helt otroligt bra övning och känslan är faktiskt “Här kan jag klara vad som helst”
 
Foto 1 “Här började jag”
  
Här är jag nu. Lite känslan av oövervinnerlig..

Jag och gjädjen är åter ett troget par

Om ni visste vad lycklig jag är nu. Viljan och glädjen har verkligen lyst med sin stora frånvaro de senaste tio veckorna. Efter att skadorna har avlöst varann och det har varit mer rehabträning än hårdträning de senaste 15 månaderna och med det försvann glädjen till bänkpressen. Jag tog en paus för att satsa på rehab helt. Ingen prestationsjakt. Inga tunga pass. Bara hitta känslan igen för att nå dit jag vill. Till toppen.

Min starkaste egenskap är min målmedvetenhet, har jag bestämt mig för någonting kan jag gå genom en öken utan vatten för att nå dit jag vill. Jag väljer att se det som en god egenskap för den för mig framåt istället för att stå stilla eller bara blicka bakåt. En del tycker jag driver mig själv för hårt, men utan min målmedvetenhet hade jag bara varit en halv människa utan ambitioner och utan idrott. Jag är jag och det här är vad jag brinner för. Tack vare min målmedvetenhet har jag tagit mig igenom ytterligare en rehabperiod och idag körde jag mitt andra bänkpress pass på 10 veckor med hjälp av min älskade sambo Håkan. Det bästa med detta pass var dock inte de blygsamma vikterna, utan att den totala glädjen när jag pressade stången upp mot taket. Känslan var tillbaka, lyckan och kraften. Det här är mitt liv i en idrottslig förpackning när den är som bäst.

 Mitt pass: 30 kg x 6 - 35 kg x 6 - 37.5 x 6 - 40 kg x 6

Vätskebrist straffar återhämtningen

Blev en märklig natt. Vet faktiskt inte när jag upplevde sist att kroppen jobbade så på högvarv för att återhämta sig. Kroppen ville inte gå ner i värme efter min kraftiga temperaturhöjning vid min tröskelträning igårkväll, jag var varm som en kamin. Den skrek efter mer vatten, trots ordentligt med påfyllning under och efter passet. Det stack och knäppte i benen, kändes som jag fortfarande satt på spinningcykeln. Upp ur sängen, öppna fönstren och av med duntäcket. På med kranen i köksblandaren för att fylla flera glas med vatten mitt i natten. Hade helt klart underskattat mitt vätskeintag vilket gjorde att kroppen fick jobba extra tufft. Ett misstag jag inte kommer att göra igen.

Det forsade ner på golvet

Jag har sett när dom kommit ut illröda i ansiktet med håret klistrat utefter ansiktslinjen. Jag har tänkt: Aldrig. Aldrig jag utsätter mig för 'det där'. Sen har jag löpt vidare på mitt band. Men, livet bjuder på oväntade överraskningar. För att skona mina ben från den hårda löpningen minst ett pass i veckan och samtidigt få bra tröskelträning måste jag hitta en ny aktivitet. Typ en spinningcykel. Klokt nog valde jag att cykla första gången på alldeles egen hand, hade fallit halvdöd ner efter halvtid om jag startat upp med ett pass.

Tröskel kom redan vid ca 153 i puls, vilket är i löpningen en lättjobbad puls för mig. Men, det var bara att härda ut för att uppnå de 20 minuterna i en medelpuls på 85 % (156) som jag bestämt innan. Det gjorde så ont i benen och svetten forsade som ett vilt vattenfall ner på golvet. Det var fruktansvärt. Men så efteråt kom den där underbara träningsglädjen och endorfinkicken av att ha lyckats med något man aldrig kunnat drömma om. Lustigt det är livet, att man aldrig vet vad det bjuder på. Plötsligt står man där med hakan i knävecken, jag som aldrig skulle sätta mig på en spinningcykel. Kan tala om att till helgen är det dags igen.

Sen har denna nya träningsform kommit in i mitt liv av ytterligare anledning, men om den ska jag berätta en annan dag. Det är nämligen en riktig solskenshistoria.

Jag äter också pizza

Förfrågan kommer ofta hur mina matvanor ser ut. Visst tänker jag på vad jag äter och när jag äter vad vilket jag kommer att gå in på mer senare i veckan. Jag har inte enbart en träning att tänka på utan även en laktosintolerans och en kronisk magkatarr som spökar mer eller mindre.

Eftersom jag bygger muskler går min meny ut på att få i mig mer energi än vad jag gör av med. Jag räknar inte kalorier/proteiner/kolhydrater utan har ett överslag i huvudet på dagens intag. På en dag får jag i mig mellan 3500-4000 kalorier vilket min kropp också behöver för att orka träna hårt, jobba fysiskt och växa. (ju högre intensitet, ju mer mat) Jag äter nyttigt och allsidigt, men ibland kan jag också unna mig något extra. Som en pizza. Vi har turen att ha en pizzeria som bakar på dinkelmjöl i närheten vilket min magkatarr klarar av. Så, idag denna söndagkväll som är avslutningen på min semester slog jag på stort, precis som säkert många andra gör en helgdag.

Ny bänkpress på Friskis & Svettis Öster

Har dom läst min blogg tro? Skämt och sido, jag välkomnar den varmt även om den inte uppfyllde alla krav som önskats. Den var otroligt stadig vilket jag saknar hos den andra pressen på F&S och höjden på bänken fungerade bra.

Jag förundrats dock över varför man envisas med att ha bestämda höjder på stången istället för reglerbara? Måste finnas någon tanke bakom.. Som tur var passade mittenhöjden vilket gör att jag kan köra mina lätta bänkpass på Friskis.

Äntligen!

En längtan hos oss alla

Allra mest längtar jag nog efter doften av blöt asfalt. Eller så är det de första små snödropparna eller synen av ett envist maskrosblad som tränger sig upp i vägkanten för att växa med hjälp av vårsolen. Kanske styr längtan mest till den första flugan som slött parkerar på parkbänken bredvid mig där jag sitter med ett blekt ansikte för att få några sekunder av de första värmande strålarna. Eller när man väcks alldeles tidigt en morgon när fåglarna ropar kärleksånger till varandra. Jag längtar efter ljuset, dofterna och den varma vinden som smeker min kind. Efter att få känna huden andas fritt under en tunn klänning. Kan faktiskt inte bestämma mig vad jag längtar efter mest. Undrar vad herrn nedanför längtar efter mest i väntan på att den kalla isen ska släppa under hans fötter?

Ensam med pulsklocka på dansgolvet?

Mina dans vänner skrattar hjärtligt åt min Polarklocka som lyser och tickar på min arm. Den passar verkligen inte till min svart klänning och streetdansskor. Men vem bryr sig? Min nya hobby är att under våra magiska danskvällar då vi vänder upp och ner på Ritz, kolla medelpuls och maxpuls. Kaloriförbrukningen kommer med på köpet. Och jag vet, lite tokig är jag.

Tid: 2:12  Medelpuls: 126  Maxpuls: 159  Kaloriförbrukning: 671

Roligaste kommentaren igår var: Har du någon gång blivit kallad duracellkaninen? Jag svarar: Alltid, händer varje gång jag är här.

För övrigt kom många fram och tackade för den positiva energin. Det är sånt som gör mig lycklig. Att få dela med mig av min energi. 

 

Stort tack till min älskade Håkan som får mitt hjärta att dansa när musiken börjar spela.

Saknad på SR: BT & Andrew Bayer - The Emergency

Tänker låta min själ fyllas med musik ikväll och snurra runt på dansgolvet tills jorden stannar. Jag har längtat hela veckan efter att få explodera i ett maraton av toner och dansa tills kroppen är svett, trött och lycklig.
Den här låten hörs inte på svensk radio men Club FM Dance Hits Chicago spelas den flitigt. Kanske kommer den till Svedala, eller inte. Hur som, för er som vill höra rader som" I love you" i en svävande pop-trace-disco-mysterium, lyssna och njut. Själv tänker jag bara: KÄRLEK!

Jägarvila ska vara smärtsamt

Om hur det efter några minuter börjar skaka och svida ända nerifrån tårna för att sen envist leta sig upp mot lårmuskeln. Om celler som är vidöppna och trötta. Om hur jag sätter tankarna till musiken som ljuder i mina öron, hittar glädjen och sjunger tyst med alla sinnen. Tänker på allt annat än att det gör ont. För ont gör det, när väl mjölksyran sprider sitt gift i kroppen, så gör det ont. Så fruktansvärt ont. Jag njuter och lider samtidigt. Jag tänker till sist: Klarar lite till och lite till. Om och om igen. Det här är du bra på, Malin. Att pressa precis på gränsen, ta dig igenom och förbi. Efteråt är känslan enorm. Är stark som en oxe. På alla plan.

Mitt pass: 2:30 minuter x 4 med vila ca 3 minuter emellan. Sista intervallen stod jag 4 minuter. Varför? För att jag orka och för att dra ur det absolut sista.
Övningen som fick avsluta mitt ben och bål pass, slutade totalt på 11:30 minuter. Som nedvarvning blev det 10 minuter mycket långsam cykling för att få mjölksyran ur kroppen. Till sist rörelseträning i 10 minuter. Mina ben är trötta, men mer fulla av energi och nu laddade för optimal återhämtning.

Varför nedvarvning?

För några dagar sedan gjorde jag ett inlägg om uppvärmning och dess positiva effekter vid träning. Idag slår vi klorna i nedvarvning, vilket jag även här ser många slarva med.

Syftet med nedvarvning är att återställa kroppen till vila efter ett träningspass eftersom den behöver tid att lugna ner sig. Med nedvarvning menas att man gradvis minskar intensiteten för att få en behaglig övergång till vila. 

Ska ge er ett exempel på vad nedvarvning betyder rent fysiologiskt för kroppen. Säg att vi har arbetat med benmuskulaturen vid tex löpning eller cykling. Stor del av vår blodvolym ligger då kring dess benmuskulatur och under vår aktivitet arbetar muskelsammandragningarna att hjälpa hjärtat att pumpa blodet tillbaka till hjärtat igen. Om vi hastigt avslutar aktiviteten, kommer kroppen att få svårare att omdirigera blodvolymen till vilonivå. Utan nedvarvning kan vissa uppleva yrsel till följd av att hjärnan får för lite blodtillförsel, vilket inte leder till någon positiv efterkänsla efter passet. För personer med hjärtproblem är det extra viktigt att varva ner. Under träningen bildas också slaggprodukter bl. a mjölksyra som endast kan transporteras bort vid en låg intensitet, dvs en nedvarvning.

Kroppen ska slappna av både fysiskt och mentalt, så rörlighetsträning eller avslappning är ett bra alternativ i nedvarvningens slutskede. Processen bör ske i minst 5 minuter, tänk dock på att ju högre intensitet ni haft, desto längre nedvarvning krävs.

Hur gör jag?

Jag utgår efter aktivitet. Har jag löptränat på en intensitet mellan 70-80 % i ca 50 minuter varvar jag ner i ca  5-7 minuter på löpbandet genom att sänka hastigheten för att avsluta i promenad tempo. Därefter går jag in i stretchrummet för att köra min rörlighetsträning och avslappning. Totalt håller jag på i ca 10-15 minuter. Har jag arbetat närmare mitt max på en intensitet 80-95 % krävs längre tid på löpbandet i ett nedvarvande tempo för att få ett hårt arbetande hjärta att lugna ner sig. Totalt tar nedvarvningen ca 15-20 minuter med rörlighetsträning/avslappning som avslut.

Efter ett styrkepass kör jag rörlighetsträning och någon form av stretch i ca 6-10 minuter beroende på intensitet. Tar mig tid att slappna av i de nyss arbetande musklerna så de blir väl förberedda på vila och återhämtning. Hur jag gör, är riktlinjer utefter vad min kropp behöver utefter min specifika träning och den kan så klart se olika ut i både utseende och tid beroende på person och aktivitet. Det viktiga är att vi ger vår kropp ett fullständigt träningspass med chans till återhämtning och uppbyggnad genom att vara noga med alla moment. Så ge dig själv träning hela vägen ut!

Mitt första blygsamma bänkpass

Jag blev borta lite längre än vad jag trodde ifrån bänkningen. Av flera orsaker. En vecka innan SM den 27 November 2010 kom diagnosen överansträngda fästen i axeln pga av för snabb muskeltillväxt kontra fäste. Ordinerad vila och rehabträning väntade. Motivationen och glädjen till bänkningen hade också försvunnit i samband med de skador som varit det senaste året. Prestationen hade ätit upp det som jag tyckte var det det roligaste jag visste.

Men så idag, full av energi och nytändning i träningen från en lång bänkvila och massa ny kunskap från min utbildning till Träningsinstruktör, testade jag pressen igen. Jag startade lågt, det är 10 veckor sedan jag låg på bänken vilket har lett till lite teknik försämring och tappad muskelstyrka. Men vad spelar det för roll när glädjen slog omkull allt vad vikter och prestation heter?

Min blygsamma serie:
30 kg x 6, 35 x6 37.5 x 6 x 3 set = endorfinkick



Aningen läskig är den allt, bänkpressen på Friskis & Svettis på Öster, då den är lite ranglig. Inget jag vill bänka tungt på direkt. Men den går till skillnad från många andra ställa i höjd, vilket jag anser är ett måste om man ska kunna bänka säkert. Bänken är också i ett bra “icke halt” skinn och höjden är ok.

Vad är semester för er?

Eftersom jag har ett jobb där högsäsongen är mitt i sommaren så är mina möjligheter till en lång sommarsemester begränsad. Vintern däremot är det fritt fram att vara ledig. Detta år blev det inga pengar kvar till en utlandsresa som vi hade hoppats på, då alla mina riksdaler har gått till utbildningen på SAFE. Eftersom jag dessutom bytt jobb, hade jag ingen intjänad semester att ta ut, vilket innebar tjänstledigt, så några fyra veckor blev det inte tal om. Efter min utbildning tog jag en vecka här hemma i staden för att få tid till återhämtning. Under veckan som gått har jag stannat upp och reflekterat över vad jag uppskattar mest med att vara ledig.

* Att få somna på min kärleks axel med vetskapen att jag inte behöver lämna honom klockan 06.00   morgonen därpå. 
* Ligga upp och ner i soffan och tänka på allt och inget.
* Äta en lång härlig frukost tillsammans med min livskamrat.
* Slippa ställa larmet på mobilen till morgonen som kommer.
* Att klockan 21.00 välja att se på en film utan att tänka på att det blir sent.
* Åka till gymmet när som helst under dagtid och då också slippa trängas med många andra. 
* Ta en långsam promenad upp på staden och äta en god lunch med sällskap som fyller hela kroppen med energi.
* Bjuda hem en gemensam god vän, laga en härlig middag tillsammans med sambon och sitta och småprata sent inpå natten.  
* Att timme efter timme låta kroppen fyllas av musik för att sedan explodera i ett dansmaraton.
* Ta djupa andetag och titta inåt med ro i kroppen.

Detta är semester för mig just nu. Visst längtar jag efter sol och värme, tunna sommarklänningar och en brunbränd hy. Att promenera hand i hand med sin kärlek i ett främmande land med den svenska verkligheten vilande i en annan värld. Att sitta på en klippa med doften av hav kittlande i ansiktet med armarna omslingrande kring min kärleks kropp. Men allt det, sparar jag till ett senare tillfälle för att istället njuta av det jag har precis just nu. Semester med återhämtning för kropp och själ. Jag mår så bra.

Min muskelutveckling i bild på 2 år

Fick förfrågan om jag hade några före och efter bilder. Jag har letat i fotoarkivet för att hitta poser som ligger nära varandra, vilket är det mest rättvisa. Tyvärr saknade jag ryggfoton där jag håller samma spänning i muskelaktiviteten. Min träning har bestått av styrketräning med fokus på bänkpress, vilket är också det jag tävlar i. Det senaste halvåret har jag även satsat en del på löpning.

Det ligger mycket träning bakom och även en del skador, tyvärr. Av de 23 månader som skiljer bild 1 från bild 2, är ca 7 månader rehabiliteringsträning pga av en trasig axel. När axeln gick sönder November 2009 följde månader utan bröst och axelträning. I Augusti 2010 var jag uppe på samma vikt i bänkpressen som jag tog i November 2009 innan skadan. Att öva mitt tålamod var något jag verkligen fick lära mig under den tiden. Samt att jag fick den stora förmånen att lära känna min kropp ännu bättre.Eller...i allefall en bit på vägen...

På foto 3 och 4 skiljer det 10 månader. Lagom till SM i November 2010 sa kroppen ifrån igen pga att muskelfästena inte hunnit växa i takt med musklerna. En klassisk överbelastning och ny rehabmånad var på intågande. Hårt sätt att lära sig på, men träning handlar om kunskap och sunt förnuft vilket jag inte hade med mig alla dagar i veckan när tävlingsmänniskan satte fart. Efter min utbildning på SAFE och en hård egen tränings skola där jag använt min kropp som instrument, har jag nu kunskapen och förnuftet att träna på ett friskare och sundare sätt. Och framförallt, hjälpa andra människor med sina mål gällande träning, oavsett nivå.

Är intressant att se den utveckling som allt kämpande på gymmet har gett. Själv ser man sig ju varje dag och tycker inte det blir någon större skillnad. Men på två år har det ju ändå hänt en del...

 
Foto 1: December 2008                       Foto 2: November 2010

 
Foto 3: Mars 2010                                 Foto 4: Januari 2011

Test av löpsteget!

Idag är det spännande saker på gång! Vi ska filma mitt löpsteg på bandet för att sedan ta det vidare till min kiropraktor som är expert på ämnet. Johan är specialiserad på idrott och har en otrolig kunskap. Vi ska analysera min båtstabilitet och alla aktuella vinklar i steget. Ska bli väldigt intressant och höra vad som ska förändras för att optimera löpningen!

Skulle ni säga till?

Finns en viktig regel inom styrketräning. Kvalitet före kvantitet. Jag fick på min utbildning på SAFE lära mig korrekt teknik både i fria vikter,maskiner och rörelseträning. Det innebär att rätt muskler jobbar vid rätt övning, att man håller en god medveten kroppshållning under hela rörelsen osv. Vid min träning på fria vikter i lördagens pass fick jag sänka kilona för att kunna utföra helt enligt "träningslagen". Faktum är att upplevelsen i musklerna blev väldigt annorlunda och träningsglädjen stor .

Jag ser alltför många som trycker på med vikter för att ta mer, vilket leder till både större skaderisk och försämrat resultat. Jag fick under min träning lägga band på mig för att inte gå fram och stoppa mannen som körde latsdrag helt galet. Han arbetade med allt annat än de ryggmuskler som övningen innefattar och han utsatte sin kropp för stor skaderisk. Har en konflikt med mig själv här. Skulle ni, om var utbildade, gå fram om ni ansåg att det var rent skadligt för personen att fortsätta? På ett omtänksamt och pedagogiskt sätt givetvis.

Omtenta ger mer kunskap

Igår kom svaret på posten och som jag misstänkte, var jag precis på gränsen att klara teoriprovet. Några få ynka poäng ifrån godkänt med dumma slarvfel (grrr!) på skelett/muskelbilderna, samt att mina svårigheter för inlärning ligger i muskelfysiologin/anatomin. Det blir omtentamen den 25 februari i Stockholm så fram till dess är det hårdplugga som gäller. Faktum är att det gör mig ingenting, var medveten om att allt inte hunnit landa. Kursen är otroligt komprimerad och i efterhand önskar jag mina kunskaper anatomiskt (framförallt på latin) och fysiologiskt hade varit mer förankrade från grundskolan.

Det positiva med en omskrivning är att jag får studera mera och inte lägga böckerna åt sidan och slappna av nu när den praktiska delen är godkänd. Kunskap kräver ett kontinuerligt underhåll och det som inte har fastnat, kräver också mer läsa. Så det är bara att lägga fokus på mina svagheter och därmed försöka förstå termerna i den funktionella teorin för lateralrotation, extention och kontralateralrotation m.m. Och till det vilka muskler som gör vad, vilka som är synergister och antagonister. Musklernas uppbyggnad, karaktär och organisationsnivåer. Och slarvfel på latinska namn, är numera förbjudet på en tenta. Bered er på en hel del fakta i Bloggen framöver. Den kommer att bli min läxbok.