Har aldrig tränat så hårt som jag gör nu, då jag kombinerar styrka/kondition 50/50 i ett test för att se hur bra jag kan bli i båda grenarna. Med 3 styrkepass, 2 pass funktionell träning/återhämtning och 4 konditionspass fördelat på 5 dagar hoppar det in många timmar på träningskontot på en vecka. Igår avsluta jag med ett återhämtningspass på cykeln och kände att det skulle blir välbehövligt med den stundande vilan. För med hård träning kommer även vila, det har vi ju lärt oss nu. Idag efter jobbet låg jag och små blunda framför burken i ett par timmar, något som jag aldrig hinner göra i veckorna. Skönt.
Tänker vad awesome ( tack Matilda för det ordet) det är med en vilodag och att jag för inte så länge sedan kände så precis tvärtom. Om ni visste vad fantastiskt det är att ha blivit botad från
beroendet, att kunna njuta av en ledig dag utan att det kryper i varenda cell. Utan att få miljarder ångestmyror som har krig innanför skinnet. Ett träningsberoende är som vilket beroende som helst, livsfarligt och väldigt svårt att förklara för den som aldrig smakat på eländet.
Men nu, äntligen, längtar jag efter ledig tid, att kunna umgås med vänner och med min kära sambo utan att vara mera död än levande. Att shoppa, ta en promenad, luncha på stan eller glo på ett maraton av 2 ½ men utan att somna efter tre sekunder. Eller att bara vara jag utan träningstankar. Med tack vare mina egna insikter, nära och kära, min
kiropraktor Johan och tålmodiga sambo Håkan har jag vunnit kriget mot ångestmyrorna. Så Tack alla som gör jobbet tillsammans med mig. Ni är ovärderliga.
Från klarhet till klarhet
