Hur skulle världen se ut utan musik?

När klockan ringde 05.30 ( dvs 3 timmars sömn) denna morgon hör jag fortfarande musik i öronen och känner duracellerna röra sig under fötterna. Har aldrig varit med om en så galen danskväll, vi fick verkligen Örebroarna att sträcka upp händerna i luften och hoppa som små nykära tonåringar på dansgolvet. En sån här natt viker vi inte en tums från golvet på tre timmar förutom något enstaka toalettbesök eller påfyllning av vatten. Det faktum att svetten forsar längs våra kroppar bryr vi oss inte om, den fåfänga som fanns timmarna innan musiken spelade sina första toner är som bortblåst av glädjen att få njuta av dans och musik i ett och samma vinddrag. Just under dessa timmar upplever vi det vi alla eftersträvar på ett eller annat vis. Livskvalitet.

Flera gäster kom fram och tackade för all positiv energi vi bjudit på och för att vi fått dom stanna kvar hela långa kvällen och dansat tills fötterna värkte. Med de orden är det nog bäst att skicka med en förklaring. När vi går ut, jag och mina väninnor, dansar vi inte bara med varann. Vi dansar med hela gästlistan för att få så bra stämning som möjligt för så många som möjligt. Ritz är nämligen utrustad med en trapp formad som en halvmåne mitt på mellan två våningar och där vi placerar oss för att lättare få kontakt med de danssugna gästerna. Det är en endorfin kick långt utöver det vanliga att se alla sprudlande människor röra sig till musiken och sjunga med i låttexterna. Jag blir så glad i hela kroppen att det känns som jag skulle kunna fortsätta tills det som kallas tid inte längre existerar! Jag får en funderare på hur världen skulle se ut utan musik?

Till sist vill jag tacka min älskade Dj och sambo Håkan för den bästa spelning jag varit på och mina väninnor som är med och kör långt in på sena natten. Och så klart alla andra som delade dansstegen med oss! Magiskt!