Alla vi som är "träningsnarkomaner" känner säkert igen det adrenalinpåslag som idrotten ger oss vid träning och tävling. Det kan vara lätt att överträna, vilket jag själv har lyckats med några gånger i livet. Samarbetet mellan kropp och hjärna sätt lite ur balans och vi intalar oss att vi fått tillräckligt med återhämtning, för att kunna köra på med nästa pass bara för att vi vilat en dag eller två.
Jag vill gärna dela med mig av denna lärdom som jag fått under tiden som hårt tränande:
Återhämtning betyder inte att du enbart har en eller två vilodagar från ditt pass. Hur du lever och hanterar det övriga livet spelar stor roll i hur effektivt kroppen orkar bygga upp musklerna efter den nedbrytning som sker under träning. Ju mer du tränar, desto mer försiktigt måste du vara med stress och se över att de alla pusselbitarna i livet ger dig harmoni och ro i själen. Problem på jobbet, i relationer och ekonomi sätter spår i kroppen. Hård träning och satsning blir en livsstil och med den kommer också ett ansvar att ge kroppen vad den behöver. I alla lägen. Det handlar inte enbart att vara noga med kost, alkohol och sömn.
Förr kan jag ha gått på niten att träna för hårt och för ofta. Ibland för tungt och prestationsinriktat. Denna gång var det inget av de faktorerna, då jag av min erfarenhet har lärt mig att hitta en bra balans i min träning. Stressen som satt sig i mina muskler kom av en orolig arbetssituation. Under mitt besök hos kiropraktorn i tisdags konstaterades ett lätt stresspåslag och jag valde själv att avstå från kommande träning. Hur länge har jag än inte bestämt och jag måste säga att det känns oerhört skönt att låta kroppen vila. Mina muskler kan inte växa under negativ stress och glädjen försvinner med smärtan som istället uppstår vid spända muskler.
För att ändå hålla kroppen mjuk, tränar jag lätt löpning utan klocka ( bort med prestationen) och funktionell träning, dvs rehabiliterings övningar jag fått av min kiropraktor Johan (positivt muskelminne). För att få en kropp som håller hela livet, måste jag våga lyssna till den när den behöver mig som mest. Våga ge den återhämtning och vila utan ångestspöken som säger till mig: Nu när du vilar så här länge, tappar du...
Faktum är att det är precis tvärtom. Jag blir numera oerhört stark mentalt av att tillåta låta mig själv att vila.
Och vilken fin vinst är inte det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar