Realistic or unrealistic

Jag har påbörjat ett mycket intressant arbete med en klient i mental träning. Det innebär bland annat att lyssna på 4 st ljudböcker och sedan ska vi föra en dialog kring från det som kommer upp. Det finns dock en liten hake, böckerna är på engelska, ett språk jag faktiskt inte är bästis med. Men utmaningen var alldeles för intressant och inspirerade för att jag skulle tacka nej när min klient skickade ut förfrågan. Jag tänkte som så, om jag lyssnar om och om igen, kommer vinsten att dubblas. Jag lär mig massor om mental träning samtidigt som jag  blir bra på engelska. Vem tackar nej till det? 

Vill gärna dela en klokhet i bokens början med er:

The world is full of with people who want to tell you that your dreams are unrealistic

Så bestäm dig för vem du vill lyssna på och omge dig med. De som stöttar dig eller de som stjälper dig. Och glöm inte, att det även kan vara du själv, som talar om att du inte kommer att nå dina drömmar....

Malin-Charlotta Rudin 

Längtar du ut? 

4000 meter

Vi har 28 grader varmt och helt vindstilla i Örebro idag. Sommaren r här och jag har min lyckodag.

En gång i veckan är det löpning med största tillförsikt, på en månad har jag ökat från 2000 meter till 4000 meter. Lågt tempo med teknik som första prioritet. Benet är alldeles tyst.

LYCKLIG!

Glöm inte att sänka farten!

Slut tentamen i psykologi och Träningslära, full fräs på jobbet, full träning inför Halvvättern som är om drygt två veckor och så min firma som jobbar så mycket den klarar av att göra just nu. Livet är hektiskt men underbart. Nästa vecka ska jag dock sänka farten från 300 till de normala 100.

För det vet ni väl, att man kan inte gasa hela tiden, förr eller senare tar bränslet slut. Bara för att man har glömt att tanka mitt i alla livets åtaganden. Så glöm inte att med gas, följer broms!

Flera månaders längtan

Vi är med i matchen igen efter förra helgens maraton lopp på 150 kilometer vilket tog bra både på kropp och själ. 30 kilometer tempo igår och 105 kilometer idag med Örebrocyklisterna.

Det drog på bra i benen efter ca 7 mil och muskeltröttheten började hälsa på. Men formen är runt hörnet, jag känner vittringen. Snart är den här efter flera långa månaders längtan. Benet känns fantastiskt bra, så nu njuter jag med största tillförsikt. Det finns alltid en väg ur det som gjort ont! För att inte tala om allt man lär sig på vägen.

Dagens etapp:

Sträcka: 105 kilometer
Medelhastighet: 26,7 km/tim
Medelpuls: 69 %

Jag har skaffat 80-tals frilla

Jag har gått emot strömmen för nu faktiskt redan 5 veckor sedan. Knallade in på min egna väg i frisyrernas värld. Jag älskar lockar, sådär att jag blir alldeles avundsjuk när jag ser massa skruvar i olika storlekar och färger. Drömmande gick jag omkring och tänkte:

Så vill jag också ha, men vågar jag? Permanentat hår är inte modernt nu.

Lite senare kom jag på att livet kan vara väldigt kort, det enda vi egentligen har, är just precis det vi har nu. Och ändå lever vi som om vi hade all tid i världen. Som om våra drömmar skulle falla in utan att vi behövde lyfta ett finger, samtidigt som vi klagar att vi aldrig får det vi önskar. 

Jag vill inte vara den personen. Jag vill inte ha det livet. Jag vill forma mitt liv efter mina drömmar, utan rädslor och normer “om vad som är lagom”. Jag vill inte vakna upp om 10 år och ångra allt jag önskade att jag gjort, fast aldrig vågade.

Så jag permanentade mig. 

FÖRE, EFTER, STYLAD & NATRUELL

Jag & mina nya gummiband

För ett år sedan hade jag inte ens varit i närheten av tanken. Men nu behöver jag lära mig mer om hemmaträning då jag har en del klienter som inte vill spendera sin tid på gym. Min tro är att den bästa instruktionen ges via egna erfarenheter, så därför provar jag alltid nya övningar på mig själv några gånger, innan de går vidare till klient.

Idag körde jag mitt första pass hemma, bröst, triceps, axlar. Toppen kul! Hoppas på lite värk imorgon då det blev en del nya rörelser. Detta var precis vad jag behövde, ny inspiration i en för tillfälligt lite stagnerad styrketräning.

Tar väldigt gärna emot tips på övningar!

Dagen då Birger fria

En vårdag i Maj på en solig plats i Svedala hände följande:

" Åh här kommer Solstrålen! Tänk, jag tror bestämt att jag föddes för tidigt för hade jag varit yngre, skulle jag friat direkt" Tänk vad roligt vi skulle haft du & jag, cyklat och dansat varje dag"

Min underbara pensionär som jag förra året tog kontakt genom att erbjuda mitt sällskap över en lunch på jobbet, ler med ögon som glittrar. Han fyller 80 år snart och det tänker jag fira. Tänk, vad vänskap kan byggas genom att vi oväntat tar kontakt med en medmänniska. Till och med ett frieri har vi hunnit med på vår respektfylllda och varma vänskap!

Årets 1:a cykellopp Hjälmaren runt à 150 kilometer

Vilken revansch! För bara drygt en månad sedan trodde jag inte att jag skulle kunna genomföra loppet pga skadan i underbenet. Men med rätt rehab av Johan och ett stabilt träningsprogram, cyklade jag idag tillsammans med min Kärlek när vi pressade15 milen på Närkesslätten i ömsom regn, sol och vindbyar.

Just nu är jag euforisk och så nöjd, dock med mycket,mycket trötta ben. Vi har aldrig cyklat över 10 mil tidigare. De sista 6 milen gick på ren järnvilja. Återkommer mer om loppet. Nu ska inget mer göras idag än att äta och sova.

Sträcka: 150 kilometer
Tid: 5:45 tim
Medelhastighet: 26,2 km/tim
Medelpuls: 78 % av HF

Samarbete tills döden skiljer er åt

-tacka din kropp-

för vad den dagligen gör för dig

-ge den kärlek för den är dig trogen-

-gör det ofta-

-för den gör så gott den kan-

-påminn dig om att ni ska vandra

i uppförsbackar och nedförsbackar tillsammans, så våga samarbeta. 

-behandla din kropp så som du skulle vilja bli behandlad 

om du var i dennes skor-

-för när allt kommer omkring, ska ni leva med 

varandra tills döden skiljer er åt. 

Något att tänka på när prestationen och jakten på livet sätter fart

Aldrig mer

Behöver släppa ut mina känslorna på grönbete, så idag får bloggen ta fallet. De flesta av er vet vad jag känner inför sprutor, jag kan inte ens ta ett ynka blodprov utan att få lite ångest. Idag var det dags för min tryckmätning i underbenen för att se om det var någon skillnad i muskelspänning på höger och vänster ben pga av min skada.

Vet ni hur man mäter trycket i en muskel? 

Man sticker in en nål. Eftersom man inte visste exakt var orsaken befinner sig, ville man mäta alla stora muskler i benen. Det innebar 16 sprutor. 16 stycken. Några av dom gjorde fruktansvärt ont, sådär att det blixtade till i huvudet och man mår illa. Efteråt satt jag och grät stora tårar i bilen. Kände mig så liten. Så fruktansvärt liten. 

Vet jag kommer att ta det här med mig, att nästa gång jag ska ta en spruta eller två, kan jag tänka på alla 16 jag tvingades ta den där dagen. Det kommer hjälpa mig att få lite perspektiv och i framtiden lättare se ljuset på tunneln när farbror doktorn kommer med stora spettet. Ändå vill jag tänka: Aldrig mer. 

Hon den där underbara, starka tjejen

Jag måste få berätta. Vi möts igen, jag och underkvinnan på gymmet. Hon som är så stark, ni vet. Jag berättade för någon månad sedan om att ge en främling en komplimang och sedan dess har vi hälsat och småpratat lite de gånger vi tränat samtidigt. Jag blir så glad och varm i hjärtat när jag ser hennes entusiasm på gymmet.

Nu till den lilla sagan. Idag var det dags att slänga med vikterna som verkar vara gjorda av bomull, i bänkpressen.  60 kilo för vara exakt, och hon nöjde sig inte med en repetition utan tog två repetitioner. Jag tittade henne i ögonen och passade efteråt på att hagla ut komplimanger. Jag hade sagt det förut och det tåldes att sägas igen, att hon borde börja tävla. Inte egentligen för att prestera eller för tävlandes skull, utan för att det är så vansinnigt roligt. Och så är hon en naturbegåvning av alldeles egen art och hon verkar också ha en järnvilja fylld som är med motivation till det hon bestämmer sig för att göra. Det syns i hennes ögon på något vis, de glittrar sådär hängivet och lite busigt.

Mitt lilla träningshjärta kan inte låta bli att hoppa och skutta hej vilt när jag möter såna naturbarn.
Det inspirerar och motiverar oss alla på vägen mot våra drömmar.  

Prisutdelning SM i bänkpress 2010

300 kilometer

Cyklingen är i full gång. Den här veckan har vi trampat ihop 300 kilometer var av två långkörare på à 90 kilometer. Vid dagens pass fanns solen med som sällskap och fräknarna börjar dyka upp tillsammans med ränderna från solglasögonen, fåfänga när den är som bäst. Det här är livet på topp tre!

Dagens etapp: 
Sträcka: 90 kilometer
Tid: ca 3 timmar
Medelhastighet: 26,4 km/tim
Medelpuls: 72 %

Kärleksjobbar

Idag lördag, är jag bosatt i mina Väglednings-kläder hela dagen genom mitt egna företag. Fysträning och mental träning i Malins livsfilosofi anda, är några av huvudelementen på dagens schema.

Jag vill berätta att jag är lycklig.

Oj oj oj vilken glädje

Ni som följt mig här vet jag varit skadad sedan mitten på Augusti 2011 och därför inte kunnat tagit ett löpsteg.

Idag var det äntligen dags att testa eftersom jag ska in och undersöka mitt ben i nästa vecka och vi måste se om vad som fungerar. Och vilken lycka! Två kilometer ren glädje i långsamt tempo för att lyssna på kroppen. Kanske är det dags nu, kanske inte. Imorgon kommer benet säga ja eller nej.

Sträcka: 2 kilometer
Medelpuls: 135 = 74 %

Efteråt utnyttjade jag glädjeyran med att toppa 200 armhävningar 8 à´25

Alla dessa härliga pensionärer

I höstas berättade jag om det här mötet för er och jag kan tala om att vi blivit riktigt goda vänner, jag och fina Birger. Varje gång vi ses på jobbet småpratar vi en stund. Idag hade jag äran att få sällskap på lunchen av en ny härlig farbror. Får jag slå mig ner här, frågade han vänligt. Den här gången var det inte jag som tog initiativet. Vi samtalade lite om allt mellan himmel och hav, trots vi aldrig sets förut och blev en mycket fin stund som jag tänkte länge på efteråt.

Han tackade uppriktigt för sällskapet när tiden var ute och det slog mig hur värdefullt det blev för båda honom och mig. Ett möte med en kärleksfull respekt till en annan människa, där vi båda tog oss tid att ge och att få. 

Och jag tänker vidare hur vi gärna möter människor som vi känner eller som är som vi själva är. Tänk om vi oftare klev utanför våra ramar för att möta en främling en kort stund. 

...ta steget...