Förra året tog jag tjänstledigt från mitt ordinarie arbete för att satsa på en utbildning till PT då min längtan att arbeta med människor och idrott blev tillräckligt stark för att förverkligas. I Mars blev jag Träningsinstruktör genom SAFE vilket är steget till PT. Tanken var att gå PT-delen vintern 2011/12 när jag sparat tillräckligt.
Jag sökte för några veckor sen en tjänst som Träningsinstruktör då ett nytt gym öppnar och resonerade det var en bra väg att gå för att skaffa mig erfarenhet i den lärande rollen. Fick beskedet att jag var kallad till intervju. Fantastiskt, eller hur? Men så satte jag mig ner och lyssnade till den innersta rösten: Vad är det verkligen du vill göra, Malin? Vilken är din innersta längtan?
Jag vill jobba med människor i en resa med hela människan. Jag vill skaffa mig mer kunskap genom studier. Jag vill starta eget företag där jag kan erbjuda utveckling för både kropp, sinne och själ. Jag vill skriva böcker. Jag vill fortsätta min väg genom personlig utveckling och finna förmågan inom mig att föra budskapet vidare till mina medmänniskor. Jag vill kunna finnas tillhands som en vägvisare till de som behöver vägledning och hjälp att hitta sin kraft. Den företagsideologin är än så länge i ett oregelbundet format, men så står jag ju bara på startlinjen och strömmen mot målet kan ta mig till platser jag idag inte känner till . Det kommer visa sig hur jag vill ha det och fram till dess erbjuder jag tjänsten som Träningscoach inom de kunskaper jag besitter som elitidrottare, Träningsinstruktör och erfarenheterna genom min sjukdom.
Så jag tackade Nej till intervjun, sökte utbildning i intressanta ämnen på distans genom Folkhögskolan, då SAFE och PT-skolan inte längre är intressant i dagsläget. Kom in på mina två förstahandsval. Otroligt. Jag ringde Startcentrum och bokade in ett möte samt hämtade broschyrer om att starta eget. Jag tog fram mina anteckningar till mina böcker och väckte tanken på en fortsättning. Jag pratade med min nuvarande chef om fortsatt anställning (min går ut den 1 November) och han vill gladeligen ha mig kvar.
När jag stod där med levnadsödet i mina händer tänkte jag: Nu ska jag leva min dröm genom mitt liv och inte genom det som förväntas av mig från andra. Det logiska hade varit att tacka ja till intervjun, eftersom jag satsat pengar på utbildningen och det bär till fortsättning som PT. Men insåg att det inte var rätt väg att gå, även om det var en del av min dröm. Det som verkat självklart och ut stakat kändes tomt. Min andra dröm var större. För hur det än går i framtiden, kan det aldrig gå fel. Det är guldet i våra drömmars kraft, att det alltid endast kan bli rätt.
Fortsättning följer ...
18 kommentarer:
Åh du är så fantastisk! Må alla dina drömmar slå in Malin! Vi känner ju inte varandra, men det lilla jag har sätt av dig och det du precis skrivit ner att du vill göra: TROR STEN HÅRT PÅ DIG!!Du är unik och har ett stort hjärta! Jag hoppas av hela mitt "lilla" hjärta att jag någon gång får träffa dig på riktigt. Jag vill ha såna som dig i mitt liv! Ni är inte många.
KÄRLEK och framför allt HATTEN av för dig fina Malin!
Min Maggi! Jag började gråta av dina kärleksfulla ord. Tårarna gick inte att hejda. Jag är en enda stor orkan av känslor just nu, samtidigt som jag aldrig upplevt en starkare frid och harmoni i mig själv. Som att hela jag är Ett med allt.
Klart vi ska ses, du och jag, och då menar jag på fullaste allvar. När tiden är rätt ska vi stå där och titta på varann med blyghet och nyfikenhet. Men mest av allt med kärlek. Åh vad jag ska krama dig så luften går ur !!
Ditt hjärta är stort, Maggi och jag ser det som ett privilegium utan dess like att du följer mig på den här resan. Så vackraste hatten av för dig, min vän.
Min kille och jag ligger och "chillar" i soffan och jag läser din kommentar och börjar gråta. Min kille: Vad är det som händer, varför gråter du? Läs själv säger jag och räcker honom datan. Han läser lite snabbt: men varför gråter du? Jag: ja men jag känner ju inte ens henne och tycker om henne så mycket.
Killen: Va...KÄNNER NI INTE VARANDRA och så gråter du??
Då sprack jag och började skratta! Han förstår ju inte, och det behöver han inte göra heller. KRAM!
Så jäkla sant asså. Tyvärr tror jag många människor "glömmer" bort sig själva och glömmer att lyssna på sin inre röst, för att istället göra det som förväntas av andra! Tycker du är stark och inspirerande! När jag läste om dina tankar kring PT så får det mig att sakna min gamla PT...:( Håller tummarna att du når dina drömmar!
Hahaha! Du har så rätt! De behöver inte förstå, min man hänger inte alls med på allt jag gör eller känner, särskilt inte nu.. Venus och Mars, du vet ;-) Men vad fint ändå, att ni myser där i soffan och delar både skratt och tårar.
Det händer i livet att man möter människor och skapar något riktigt fint av det, för det känns rätt att göra. Du är ett sånt möte, Maggi, och vem bryr sig om vi träffats eller ej. Vi känner det vi känner. Jisses vad jag känner mycket just nu! Haha!
Åh vet du vad jag ska göra nu! Kom ju på att du sprungit idag! Shit Maggi, måste hoppa in på din blogg !! KRAMAS!
Hej Zorzillen! Vad härligt du tittar in igen!
Att bejaka sig själv hör inte till samhällets naturliga regel, tyvärr. Tragiskt när det är det vi verkligen ska göra, för att få mer harmoni och glädje. Men jag ska satsa på att sprida en "bejaknings-epidemi" från min blogg ;)
Tack för dina fina ord! De värmer och stöttar! Ha en fin söndag!
Åh vad glad jag blir när jag läser detta. Du är stark och modig som följer dina drömmar och gör det som känns rätt inuti dig. För det är ju bara du som kan veta vad det är. Jag blir också glad för jag ser att du har mycket erfarenheter och kunskaper som kan hjälpa andra framåt i livet. Du kommer att kunna ge ut dina böcker det känner jag verkligen. Du är en stor inspirationskälla och när jag läser att du vågat göra detta valet tänker jag att jag också en dag ska våga ta det där steget. Jag ser fram emot fortsättningen :)
PS. När du lämnar din bloggadress i kommentarer hos mig skriver du blogspot.se på slutet men då kommer man fel. Ändrar jag till blogspot.com blir det rätt :) Hoppas du får en kön Söndag
Ha ha så det kan bli :) Va bra att du sa till för jag hade nog aldrig kommit på det själv. Ibland är man lite snabb på tangenterna :)
Jag vill säga, Klara, du är en medmänniska som får mig att tro, finna mod och kraft. Du är delaktig och du besitter kraften du också. När tiden är inne kommer den att visa sig för dig, låter lite hokus pokus, men det är min fulla tro att så är fallet.
Var sak har sin tid och jag är kanske en av dina ledstjärnor, precis som du är min. Du ser det du behöver se just då och du läser det du behöver läsa just då. Alla har sin resa, men en sak är säker. Tillsammans är vi starkare än var för sig när vi ska finna kraften inom oss.
Tack för att du finns, min vän.
Tack fina du. Jag blir alldeles rörd och tar till mig vartenda ord. Trodde inte man kunde finna riktiga vänner via internet men nu vet jag att man kan det :)
Det är ett stort privilegium att ha dig här, Klara. Jag vill tro att vänskap finner inga gränser, den växer igenom den tjockaste sten.
Kra & ha en fin söndagkväll
Ja, min kära kärdotter vad ska jag säga mer än att du är underbar. Jag önskar jag hade vågat det du gör nu, när jag var ung. Jag önskar dig och Håkan lycka till och du har allt mitt stöd!
Kramis
Underbart att du lyssnar på din inre röst. Det kommer att ta dej långt!
Ska bli spännande att få läsa om fortsättningen!
Min kärmor Anita!
DU ÄR underbar! Och du har fortfarande att möjligheten att förverkliga många av dina drömmar och även skapa nya ...
Kramis
Det var det enda rätta för mig att göra, lyssna...
Åh Tack för du följer mig på resan! Hoppas du hade en jätte fin helg med dina vänner :)
Åh vad glad jag blir när jag läser detta. du gjorde helt rätt i att följa ditt hjärta! Tänk om det fanns fler människor i denna värld som vågade följa sitt hjärta och inte bara sin hjärna!
Jag försöker att följa hjärtat så långt det bara går, men tyvärr väljer hjärnan ibland och det är inte alltid det blir så lyckligt i slutet då.
Åh Hej och Tack Annie! Det är inte alltid enkelt, att följa hjärtat. Men efter all utveckling som skett för mig det senaste halvåret fann jag plötsligt förmågan när jag behövde den som mest.
Det blev så där kristall klart och jag har få gånger i livet känt en sannare frid och lycka inom mig som när jag bestämde mig.
Önskar dig den känslan också. Den är alla vackra ord på en och samma gång.
Ibland är det svårt att veta vilken väg som är den rätte. Du verkar ha övervägt och tänkt förnuftigt och framförallt med magkänslan, den allra viktigaste. Gör man bara det så brukar det bli bäst. Flera skulle behöva göra som dig, följa sitt hjärta. Du kommer aldrig ångra dig!
Skicka en kommentar