31 maj 2011

540 kilometer har det rullats på 3 veckor. Och körglädjen fortsätter.


Det har blivit några mil på asfalten sedan cykelfeber slog till i familjen. Det är väl så, att när tiden fylls med ren glädje går allt fort och lätt. Vi går från klarhet till klarhet och konditionen svarar mer än jag någonsin kunnat drömma om, känns som jag ska kunna cykla jorden runt. Just nu, vill jag inte tänka på vinter, kyla och snö. Bara vackra förtrollande solnedgångar och torra vägar som lockar på oss och våra italienska nya vänner

29 maj 2011

Riktigt bra nybörjartempo under vårt cykellopp i Hjo


Starten gick inte som önskvärt när min kedja som hoppade av ca 500 meter innan startbilen skulle släppa fältet. Där stod jag med lång näsa utan kunskap, icke godkänt. En räddande ängel kom dock när en man släppte gruppen för att vända om för att hjälpa mig. Heroiskt! Kedjan på, sambon hade vänt om för att möta mig och med fältet släppt vi var några hundra meter efter klungan. Var bara att köra!

Vi tog sällskap med två till och med nu fem i klungan turades vi om att dra. Det var en otroligt vacker terräng och under de 67 kilometerna passerade vi Tidaholm där vi vände tillbaka upp mot Hjo. Äntligen lite medvind efter 4 mils motvind. Var ett härligt lopp, sambon och jag kostade på oss att öka sista milen och drog en riktig 'Giro-spurt' på upploppet. 

Vårt lopp:
Sträcka: 67 kilometer
Tid: ca 2:27
Medelhastighet: 27:4 km/tim
Snittpuls: 78.7 %

28 maj 2011

Numera fast i cykelträsket då vi tar bilen 15 mil för att pressa 7 mil på cykel. Imorgon kör vi Hökensås Runt i Hjo.

Bara att bekänna färg för att galenskapen på två hjul fortsätter och därmed presentera cykellopp nummer två, med denna gång i sällskap av min sambo. Vi väljer det enkla loppet på 7 mil vilket passar oss nybörjare utomordentligt. Bilen går de 15 milen ner till Hjo tidigt i morgonbitti för start klockan 11.00. Vi planerar att försöka hålla ett tempo mellan 25-27 km/timmen då vädret verkar blir "växlande".


 Våra italienska vänner är i toppform

27 maj 2011

Nytt PB i Plankan

Det är jag och kroppen i kamp mot mjölksyran som i vanlig ordning till sist tar hem segern. Jag gav den dock en tuff match. Har inte testat på väldigt länge mitt max, sist stod jag i ca 3:20. När mitt funktionella träningspass idag var slut pressade jag på med magövningarna. Plankan fick avsluta kalaset och ett nytt personbästa gick att notera.

Tid: 5:10 minuter

22 maj 2011

Sagan om 9 mil på cykel och jag undrar: Har jag blivit spritt språngande galen?

Jag undrar: Vad är det med den där asfalten som susar under mina två hjul som bär mig på min längsta resa någonsin? Det kliar irriterande under hjälmen och jag kan inte göra något åt det, bara att bita på. Läpparna börjar få saltsmak av svetten som pressas ut från ansträngda rödblommiga kinder. Vad är egentligen tjusningen när backen tonar upp sig framför mig och benen börjar letar mjölksyretröskel när halva stigningen är avklarad? Jag tänker: Lite till, lite till och jag är framme. Men redan där lurar jag mig själv för att orka, i själva verket har etappen bara börjat. Fler och ännu brantare backar väntar med sitt hånflin för att få slå mina muskler i tusentals bitar. Det där fula flinet som jag i min tur krossar med mina späda ben. Men än är inte kampen över, efter backen kommer motvinden för att strida emot mig och kilometer efter kilometer väntar på tomma fält utan skydd från vinden. Jag undrar: När kommer vilan i en milslång nedförsbacke? Inser att jag drömmer eftersom den där mjuka efterlängtade nedförsbacken aldrig kommer. Iallefall är den aldrig tillräckligt lång.

Vägen är flera mil lång och timmar av träning väntar. När allt är klart skriker min kropp mat. Den skriker sova i två dygn. Den äter och den somnar. Den skriker trött och helt kaputt. Den vaknar pigg och hel. Då skriker den nöjd. Sådär förbaskat nöjd och oförskämt lycklig. Jag undrar: Har jag blivit spritt språngande galen?

Jag kan inte riktigt förstå alla de där plågorna, men vad spelar det för roll, när jag älskar det? 


Dagens cykelpass: 
Distans: 9 mil
Medelhastighet: 27 km/timmen
Tid: 3:20
Medelsnitt av maxpuls: 74.3 %  Maxpuls: 89 %

Stort tack till Örebrocyklisterna som ordnar dessa fantastiska söndagskörningar! 

21 maj 2011

Löpträning utan prestation och tidtagning. Det var endast jag & kroppen i ett underbart samspel.

Teknikträning. Det handlar om att få gluteusmusklerna att jobba, de vill gå i dvala på min kropp, därav den smärta jag tampats med i framsida/insida lår ett tag nu i löpningen. Träningen ska få farten uppåt och framåt istället för att försvinna i sidled i höfterna och därmed skapa ogynnsamma påfrestningar. Fram med bäckenet, stadig båtstabilitet, överkroppen mer upprätt och axlarna i en liten gungande rörelse tillsammans med kroppen för att förklara det enkelt. Samspel av löpmusklerna och steget kommer bära din kropp hur långt som helst, sa min kiropraktor Johan när vi pratade teknik. Konditionen har du och när då får musklerna att jobba rätt blir du farlig i spåret.

Det var faktiskt så det kändes idag, jag kunde inte sluta springa, känslan och lättheten var helt enorm. I med och motvind och kraftigt sänkt farthållning för att öka kroppsmedvetenheten och få en uppfattning hur musklerna jobbade, gled jag fram i spåret. Det blev aldrig jobbigt. Inte i uppförsbackarna, inte när vinden blåste kraftigt åt fel håll, inte ens på sista kilometern. 10 enkla kilometer och kroppen var full med träningsendorfiner. Blev en fin joggingtur med kroppen i fokus, inte prestationen eller klockan. Den tittade jag på när målet var i hamn.

Min träning: 
10 kilometer
Tid: 52:58
Intensitet: 81.9 % av maxpuls

19 maj 2011

Resultatet av mitt 1:a cykellopp- Hildatrampen arrangerad av Örebrocyklisterna

Hildatrampen gick av stapeln i lördags och 4.4 mil skulle trampas på min nya Bianchi. Jag hade bara 14 mil i benen men med en hel del adrenalin påslag och mycket vilja körde jag så låren brände. Startade i sista gruppen så fick leta upp en efter en. Det blev ett ensamlopp eftersom de flesta (125 starter) var där för upplevelsens skull och inte tiden. Å andra sidan fick jag jaga och jag älskade det! Vilken fartglädje och tryck i benen som helt oväntat bubblade upp i kroppen!

Vädret bjöd på solsken med en frisk mot och medvind. och många glada cyklister trampade på mot makterna. Vilken folkfest! Är mycket nöjd över debutinsatsen och kan garantera det blir fler cykellopp i framtiden!

Mitt resultat: 
Sträcka: 4.4 mil 
Tid: 1 timmar och 34 minuter 
Medelhastighet: 28.1 km/tim 
Medelpuls: 85 %

17 maj 2011

Varför väljer du att låta din kropp stå i en väntkö som aldrig tar slut? Tänk på, att samtalet du lägger på framtiden kan vara din räddning i nutid.

Jag stannar upp och tänker på de noggranna planerade timmarna. Alla funderingar på vad som är bäst för mig och hur upplägget ska bli så bra som möjligt. All tid jag lägger ner på matplanering in i minsta detalj och hur minutiös jag är med sömn och återhämtning. Hur jag genom utbildning ger mig själv kunskap om träning och kost, allt för att optimera min livsstil som är präglad av det jag brinner för: Idrott.

Jag tänker på det viktigaste av allt, det som jag inte ser eller har kunskap till att förändra. Det som jag endast kan lyssna till, genom att känna min kropp. Att våga stanna upp och lyssna för att se om en främmande smärta är på besök eller om kroppen hamnat i ett ogynnsamt rörelsemönster. Tecknet på att något inte är som det ska. Att inte välja på att vänta att smärtan går över. För tänkt om det inte gör det? Tänk då om jag skadat min kropp så illa att jag måste avstå från min livsstil eller kanske bli sjuk?

Jag tänker: Gör rätt, Malin. För kroppen signalerar att något är fel.

Jag pratar om att ringa det där samtalet som många skjuter upp. Samtalet som tar hand om din kropp med hjälp av en kunnig person i det område som du väljer att ta behandling i. I mitt fall min kiropraktor. Ett enda samtal, ett litet besök och jag får svar på alla frågor istället för att gå i ovisshet och behandla min kropp som den vore det värsta påfundet på planeten. Samtalet som ger mig redskapen till att förändra. Redskapen till en friskare och helare kropp. För vem vill inte ha det? Och tänk att det är så simpelt, att det är ditt egna ansvar att inte låta din kropp stå i en väntkö som aldrig tar slut. 

DSC02197

TACK JOHAN PÅ RYGGCENTER I ÖREBRO

14 maj 2011

Min nya Bianchi Via Nirone 7 presenterar mig inför en ny värld full med träningsglädje och jag är numera cyklist.

Trodde aldrig jag skulle köpa en landsvägscykel, men med mycket goda vänner och släkt i cykelvärlden och ben som inte vill löpträna tillräckligt (pga av smärta) för att hålla den konditionsnivå jag vill, öppnade sig nya möjligheter. Jag är nyfiken av mig, älskar att variera min träning för att få utveckling i såväl kropp som själ och cyklingen kom som en oväntad present till mitt träningshjärta. Har svurit långa ramsor över spinning cykeln som tog över min löpträning i vintras, nu är jag oerhört tacksam för den träningen. Känns nästan lite som det var meningen, man kan ju undra.

DSC02228 DSC02249
När jag såg min Bianchi i cykelaffären var det kärlek från första stund. Det fanns ingen återvändo. 

IMG_1206 DSC02244
Min sambo valde till sist även han en Bianchi, så nu bor de nya hyresgästerna i vårt kök! Man har inte en sådan här cykel utomhus eller i ett garage. Då försvinner de rätt så fort, tyvärr. 

Det fina med den nya intresset är att min sambo också tycker om att susa över asfalt på två hjul. Det innebär att massa härlig tid tillsammans väntar och att min träning behöver inte länge sluka så mycket timmar från vårt umgänge. En väl investering i vårt förhållande som både han och jag känner oss euforiska över.

Det negativa är att cykling kostar en förmögenhet. Jag kan förstå att en cykel är dyr, men alla dessa tillbehör, reservdelar, kläder och dylikt är helt vansinnigt kostsamt. Det gör att det lätt läggs fokus på fel sak inom sporten, pengar och märkesdetaljer, det är inte min grej. Vi har valt bort andra saker som tex sommarsemester,  för att kunna genomföra detta och jag förstår att jag är väldigt lyckligt lottad som över huvud taget kan göra det valet. Det finns dom som inte ens har något att välja mellan ekonomiskt, fast de gärna vill.

Till sist vill jag tacka alla nära och kära som hjälpt oss med alla tusen frågor man har som nybliven cyklist. Vi har även mötts av ett mycket varmt mottagande från Örebrocyklisterna och det gör att vi snart även blir medlemmar där.

Godkänt pulssnitt på Vårruset

En fotograf hittade mig längst fram på startlinjen till Vårruset. Jag log stort när jag såg fotot, för så mer fokuserad än så här kan jag nog inte bli. Mitt snitt under loppet som gav nytt personbästa utomhus på 5000 meter blev helt ok. Eller ja, mer än ok.
Snittpuls: 91 % Maxpuls: 96 %
Nytt personbästa: 22:22 minuter

12 maj 2011

Vårruset, Kat DeLuna & Jag = Kärlek!



Ikväll smäller det. 5000 meters total adrenalinlycka. Jag ska njuta av varje sekund, även när mjölksyran sprutar ut genom öronen och illamåendet leker berg och dal bana i halsgropen, för det här är när mitt träningsliv blomstrar som mest. Publiken, musiken och alla härliga människor. Ett underbart tävlingsadrenalin bara ligger och ryker i min kropp. Snacka om att det kommer att explodera! Hållplatserna och tiderna är uppskriva på handen och jag ska nå mitt mål att landa mellan 23-24 minuter.

Min älskade sambo har gjort en låtlista som startar och slutar med min nya favoritlåt: Kat DelLuna med Dancing Tonight. Det här får mitt musikhjärta att slå tredubbla slag! Nu kör vi!

Vårruset gav nytt PB utomhus & jag är kär i att tävla.

Jag är tävlingshög, full med endorfiner som sprider lyckostjärnor i hela kroppen. Jag nådde mitt mål och en bra bit till i mitt lopp i Vårruset. Mina löparben har inte velat fungera helt sen slutet av Januari så har endast kunna sprungit 1 gång i veckan sedan dess. Det är här cyklingen kommit in i träningen som komplement vilket verkar ha gett gott resultat.
Med härligt folkvimmel, musik, massa entusiastiska löpare kändes 5000 meter som 3000. Jag gick in med inställningen att köra mitt lopp, inte bry mig om de andra framför eller bakom och de som sprang om, bara hitta mitt tempo. Första 2.5 km gick lite för fort, så fick bromsa mig för att inte slänga mig själv i mjöksyreväggen. Är väldigt glad att jag känner min kropp och att jag även hade förnuftet att hämta andan lite mitt i loppet. Sista kilometern gav jag järnet och med brännande bröstkorg och mjölksyra som började härja i kroppen tog jag mig i mål på ett nytt Personbästa utomhus. Faktum är att jag hade några sekunder till att ta vilket känns fint i träningshjärtat. Jag är bara så lycklig just nu!


1km:4:50  2km:9:02 (4:12/km) 3km:13:30 (4:28/km)  4km:18:20 (4:50/km) 5km: 22:22 (4:02/km)

Mitt resultat : 22:22 minuter på 5000 meter

1Våruset
Tack älskling; för dina hejjar rop under loppet!
Inga framgångar utan dig!

10 maj 2011

Påtagliga tävlingsnerver


Vad är SM i bänkpress mot Vårruset inför tusentals åskådare och debut i ett cykellopp två dagar senare? Är väl antagligen min orutin som spökar, har inte sprungit ett lopp på över 15 år och tävla i cykling har aldrig funnits på världskartan. Tävla i bänkpress sitter ju som handsken numera.
Tröstar mig med när fjärilarna har kalas i magen, att min tävlingsmänniska kommer att sopa banan med all nervositet när det väl gäller. På torsdag putsar vi löparskorna och på lördag pumpar vi cykelhjulen. Då är asfalten min i alla dess former.

8 maj 2011

Plötsligt händer det. Bokat mitt 1:a cykellopp

Vet inte riktigt hur det här gick till, har drabbats av något virus som flyter omkring i min kropp som säger till mig att våga pröva, våga satsa fast jag inte alls är förberedd. Är inne i en period just nu då allt är möjligt, det är bara att fixa och trixa lite så faller de pusselbitar på plats som saknas för att genomföra de nya utmaningarna. Den känslan är helt enorm!

Örebrocyklisterna är vänliga och lånar mig en riktig racer till cykel, får den redan imorgon så jag hinner bränna några landsvägsmil innan den 14 Maj. Det nödvändigaste i klädväg ska inhandlas i veckan (skamlöst dyrt med cykelprylar!!) och träningsschemat är lagt. Så, kunde ha valt en bättre vecka då jag har Vårruset på torsdag där jag satsar på en tid under mellan 23-24 minuter vilket blir ett hårt lopp för mig. Men det är bara att ladda om och ge mig själv den optimala återhämtningen under fredagen. På lördag smäller nämligen startskottet för att köra mitt första cykellopp, en lagom liten tävling på hemmaplan med 4.4 mils asfaltssmekning. Jag har endast 11 mil i kroppen totalt sett så är verkligen ingen van cyklist, men jag har viljan, en godkänd kondition och framförallt: Träningsglädjen i alla bokstavskombinationer vad det gäller sport. 


7 maj 2011

Jag respekterar mig själv och mina ambitioner. Och det är allt annat än egoistiskt.

Jag gjorde det, trots skräck och ett hjärta som i panik ville pressa sig ur min kropp. Jag bestämde att min övertygelse om att inget ont kunde hända skulle få segra och idag har jag både uppfyllt mitt löfte till mig själv och vunnit över det jag en gång trodde var omöjligt.

Jag hade en ambition. Många av oss talar bara om “att vi skulle vilja” eller så skjuter vi det på “jag tar det sen syndromet”. Jag gav min ambition en “sista minuten gräns” inom en rimlig tid och sedan såg jag till att hålla det. Respekten till oss själva och våra egna löften är lika viktiga som när vi lovar andra. Varje gång du sviker dig själv naggar du på din självkänsla och respekt vilket leder till en inre besvikelse och misstro till dig själv som sedan även lyser igenom till dina handlingar till dina medmänniskor.

När jag möter människor är de så fruktansvärt rädda att sätta sig själva långt fram i ledet, för att de då ska ses som egoistiska. Att förverkliga sina behov är allt annat än egocentriskt, det berikar dig och genom det kan du även berika andra. Mår du bra, mår omgivningen bra. Ger du dig själv det du behöver, kan du ge andra. Respekterar du dig själv och dina ambitioner, har du lättare att ärligt respektera andra.

Fundera på det en stund och bestämd dig sedan för hur du vill leva. 

DSC02100

DSC02097 DSC02098
DSC02103 DSC02087

Jag kom inte så högt som jag ville vilket var en nyttig reflektion för mig på många vis. Jag är inte färdig med min klättring då det nya målet är att under sommaren ta mig uppför hela branten. För med ett avklarat mål kommer nya. Det är väl sån jag är antar jag, nyfiken och full med ambitioner. Jag älskar den sidan av mig själv och det får mig att respektera mina mål. Gör det du också, du får en vinn situation som blir en investering för livet och som får dig att växa som människa.

Vill skicka ett stort tack till de fantastiska bergsklättrare från Lindesberg som tog sig ann oss oerfarna på självaste Påskafton! Vi ses igen!

5 maj 2011

Bortom all ytlighet finns en annan värld. Något mycket större och vackrare.

När andra människor pratar om andra, utan att ha några som helst aning om hur de själva agerar, vill jag inte längre vara med. När människor vänder ryggen mot andra, pga av att de i deras ögon är misslyckade eller annorlunda, vill jag skrika. Vem bestämmer vad som är rätt? Vem bestämmer vem som är lagom? Varför anses en människa vara sämre än någon annan för att den inte har bostad eller kan ta hand om sig själv?
Jag har fått förmånen att som gäst kliva in en helt annan värld för ett tag. En värld full med kännande människor , människor som lever bortom ytligheten. Dessa personer, har haft ett helvete utan dess like, mer än vad många av oss någonsin skulle klara av att hantera. Personer som i andras ögon är mindre värda, som är placerade i ett för alltid dömande fack. Jag vill inte vara en del av den juryn, jag vill lära mig att se alla människor, vill berika mig själv och dom, blanda våra erfarenheter. Jag vill skratta och gråta tillsammans med dessa människor, vill dela och förstå varför deras liv slank in på vägen som var mycket brantare än många andras..

Dessa unika människor är vad många skulle säga samhällets bottenskikt. För mig är de överlevarna, de modiga, som vågar stå för vem dom är och hur deras helvete till liv har sett ut. Det är dom som som vågar leva i verkligheten, tillsammans här och nu med andra. Vi pratar om livet, om allt det som inte är yta och som för mig är mycket vackrare och sannare. Vi pratar om smärta och missär men vi pratar mer om tacksamhet och lyckan över att få leva. Jag möter dessa underbara människor för att se världen ur ett bredare perspektiv, ur en verklighet som ser annorlunda ut än min. För bortom all ytlighet som jag möts av i vardagen och som ibland blir så påträngande att jag vill vända ut och in på mig själv, finns en annan värld, som är ärlig, berikande och växande. Den världen, skulle jag vilja att alla fick vara gäst i för en stund.

DSC02185

1 maj 2011

7 mil och jag är ingen cyklist. Nyckelordet är träningsglädje.


Vad gör man när benen inte vill löpa mer än en gång i veckan på grund av smärta? Ger man upp? Släpper man all kondition som man byggt upp sen förra sommaren? Låter man den rinna ur kroppen som små sandkorn mellan tårna på en sandstrand?
Nej, man hittar en lösning. Det finns alltid något man kan träna, det har jag lärt mig genom alla skador och sjukdomar som följt mig genom livet de senaste 12 åren.

Jag är ingen cyklist, även om jag är uppvuxen på cykel sen jag kunde gå eftersom vi saknade bil i vår familj. På landet bodde vi så skulle man någonstans var det bara att trampa.
Idag smakade jag på känslan, farten och naturens krafter. 3.5 mil med sol och fin medvind byttes snabbt till motvind och snöblandat regn de sista 3.5 milen. Omväxlande, precis som mitt idrottsliv är just nu. Träning handlar om utveckling och glädje, motivation och kämparglöd. Att oavsett vad man väljer att göra, känna hur kroppen utvecklas, bli starkare och friskare. Jag älskar den träningsglädjen. Det är livet när det smakar alla goda smaker på en och samma gång.

Total tid: 3 timmar 
Sträcka: 70 kilomter
Medeltempo: 24 km/tim Snittpuls: 65.5 %
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...