Att inse sina begränsnigar

Jag var på väg till gymmet när det plötsligt tog tvärstopp. Vänt ut och in på mig själv i fyra dagar för att tömma mitt förråd och min lägenhet på de kartongerna. Flyttstädat, åkt till återvinningscentralen ett flertal gånger, lämnat kläder till Röda Korset och kört de resterande sakerna till nya hemmet. Igår när jag kom hem värkte det i benen efter allt spring i trapporna (både min förra lgh och den nya är på högsta våningen) och axlarna signalerade stressvärk. Andetagen stannade någonstans på vägen och jag hade svårt att få luften flöda genom kroppen. Jag önskade att dra ett stort täcke över huvudet och vakna upp med en massa ledig tom tid.

Det har varit ont om sömn denna veckan, är ensamt då Håkan är bortrest och jag saknar honom enormt. Kroppen har vägrat att slappna av på natten, har vaknat alldeles för tidigt och inte kunnat somna om. Och för att orka träna måste man sova.

Så, idag skulle jag trots omständigheterna träna efter lämnat nycklarna till hyresvärden. "Bara svänga förbi Ica först, tänkte jag. När jag skulle betala tittade kassörskan oroligt på mig flera gånger innan hon tillslut sa: Stressigt idag? Utan att tänka svarade jag: Jag vill inte göra något mera idag. Blev förvånad själv över mitt svar eftersom jag var på väg till gymmet. Jag älskar gymmet! Hon log och svarade: Nej, jag ser det. Då plötsligt slog det mig att jag hade ingen ork kvar efter jobb och flytt. Jag skulle bara bryta ner min kropp ytterligare genom att hetsa iväg till gymmet. Jag var redan sen och ville hinna hem för att prata med Håkan via Skype innan han somna. ( I Kina ligger de 6 timmar före..) Sen duscha och laga mat och fortsätta packa upp. Hur tänkte jag?

Jag inser att Stålkvinnan som jag så gärna vill vara ibland, har begränsningar och hur jag än vänder och vrider på tiden blir inte minuterna fler. Hade varit så mycket enklare om jag redan från början bestämt mig för att ta tre dagars ledigt ifrån gymmet, då hade jag sluppit stressen över att jag inte hunnit träna. Men jag kan verkligen vara envis. Eller lite dum....Glad är jag ändå mest över att jag lärt känna min kropp. Det samarbetet gör att jag kan se mina begränsningar i tid. 

                                                  Ibland vill jag mer än vad jag klarar av.

Det roligaste den här veckan!

Inte har det varit någon träning eller annat idrottsligt som har förgyllt mitt liv till toppen denna vecka. Nä, det har helt klart varit att åka i en alldeles för stor bil och leka DJ för stans alla invånare. Håkan har en kombi som man varken ser bak eller fram på, så jag antar att lilla jag inte syns i bilen utan det sett ut som om den far omkring alldeles på egen hand. Däremot hörs den. Så klart finns det en rejäl ljudanläggning, så att åka omkring som en livs levande dansclub har definitivt fallit mig i smaken. Kommer få det svårt att lämna ifrån mig nycklarna på söndag när Håkan är hemma igen, om inte annat är det utan tvekan jag som styr volymkontrollen i bilen fortsättningsvis. Nu när jag vet vad den går för.

Tvillingarna

Det är lätt att falla in i höstmörkret och då missa de härliga dagarna som årstiden bjuder på. Idag har himlen varit helt molnfri och solen har värmt gott i ansiktet likt en ljummen försommardag. En välbehövlig upplevelse för mig som just nu har lite för många bollar uppe i luften. Flyttar det sista ur min gamla lägenhet och efter det vet vi ju alla att det kommer något som kallas flyttstädning. Phust. Så träningen fick stå över idag, jag hann helt enkelt inte mellan uppdragen. Det händer mycket sällan att jag hoppar ett planerat pass, men jag fick välja mellan att träna med en stressad kropp eller att inte träna alls vilket blev enkelt val för mig. Jag kan inte träna på krympt tid, jag bryter bara ner mig själv.

Om man tittar noga på fotot skymtar man månen. Snett bakom mig till vänster lyser solen som aldrig förr. Klockan är runt tio denna onsdagsmorgon och det är sällan man har förmånen att se de två tillsammans bara ett stenkast från varann. Två strålande tvillingar som är födda ur samma syfte fast att verka vid motsatta tidpunkter. Att ge ljus. Något att tänka när mörkret kommer.

Natthunger

Tydligen tömde jag mig helt och hållet på alla plan igår efter en av mina intensivaste dagar på länge. Trots sen kvällsmat klockan 21.30 så vakande jag 01.30 och var vansinnigt hungrig. Magen bara skrek efter mat så en nattmacka var det inte tal om, det fick bli dagens matlåda med lax och pasta.

Så där satt jag mitt i nattens mörker och glufsade i mig den tilltänkta lunchen. Nu smaskar jag resterna, pasta, ägg och avocadoröra. Laxen är ju liksom redan slut och i magen. Någon bild tänker jag inte bjuda på för det varken ser eller är särskilt aptitligt.

Trevlig lunch allesammans!

Kraftansträngning

Inget träningspass idag, men tror sällan jag varit så tömd på energi. Ni vet hur det är att gå och samla inför något viktigt och när den stunden sen är över känner man sig tom, trött och lycklig på en och samma stund. Man vet inte om man ska gråta eller skratta, känslorna är i ett slags kaos, de vet inte åt vilket håll de ska visa sig. Man är stor och liten samtidigt. När man står vid stora beslut krävs det att man samlar all energi, för att sen ta en sista kraftansträngning och ösa den ur sig för att orka förverkliga det man vill.

Tårar bränner innanför ögonlocken men jag är långt ifrån ledsen. Bara lycklig över att jag är jag. Att  jag hittar den där inre härliga styrkan och vågar stå upp för mina åsikter när det verkligen behövs. Jag är stolt över min vilja, även om den ibland är starkare än vad jag klarar av att hantera. Jag är tacksam för drivkraften som hjälper mig att genomföra det jag vill med mitt liv, även om jag ibland kan ta några omvägar innan besluten styr in på rätt spår. Jag är glad jag inser att det alltid finns ett val.

Så denna dag har jag aldrig varit så stark men sällan känt mig så liten. Molnen har skingrats så nu är det bara att andas in den friska luften och satsa. Jag har ingenting att förlora!

Rosor på löpande band

Mina muskler hade aldrig känts så mjuka och funktionella vilket jag också märkt i min träning och hållning. Det var så fantastiskt skönt att få höra hans berömmande ord efter alla timmar av träning som jag kämpat med nu i närmare ett år. Jag kan vara fruktansvärt envis och bestämd gällande min träning, men Johan på Ryggcenter har verkligen fått mig att tänka mer ödmjukt och lärt mig samarbeta mer med kroppen. Löpningen har utvecklats genom att jag hittat rätt funktion och styrketräningen likaså. Detta är ett ämne jag återkommer till i bloggen.
Det lyckorus som nu vilar inombords hoppas jag ska stärka mig i dagens nästa uppdrag. Ska på ett möte som kan komma att förändra mycket i min liv.

Just nu mår jag precis så här efter ett besök hos kiropraktorn.  Det faktum att jag har en påbörjad tennisarm känns som ett ganska litet problem i sammanhanget. Motgångar kan verkligen vara relativa.

Plankan. Försök nr 1.

Jag kunde inte låta bli är jag kom till gymmet sent ikväll efter ha kört Håkan till Arlanda. Det är fantastiskt mäktigt att känna kroppen arbeta i en uthållighetsposition. Det tog inte lång stund förens benen började skaka för att sedan sprida den lilla jordbävningen vidare till överkroppen. Jag försökte slappna av och hitta en vila i positionen men sen kom mjölksyran sakta krypandes och det började spänna tufft i magen. Kinderna blev heta och jag kämpade med att hålla svanken och rumpan i rätt läge.  Lite till och lite till, tänkte jag och försökte inte att titta på klockan. Tillslut kom spänningarna och samarbetet var över för den här gången och jag föll ihop som en tung sten på mattan.

Jag är otroligt nöjd med min tid då jag aldrig trodde jag skulle klara över två minuter. Belönade mig själv med färsk ugnsbakad lax på saltbädd med avokadoröra. Underbart gott!


Sluttid plankan: 3:21 minuter

Utmaningar

Fastnat för detta med att testa uthålligheten. I lördags gjorde jag jägarvilan för första gången och det som jag finner intressant med såna här typer av övningar är vad som sker med hjärnan när tröttheten kommer. Hur länge man kan pressa sig trots att musklerna inte orkar? Hur man flyttar tankeverksamheten från det som smärtar? Detta unika samarbete som jag vill lära mig så mycket mer om!
Så nu hoppar jag på plankan och efter ha googlat lite på ämnet ska jag nog inte ha några stora förhoppningar. Har aldrig varit särskilt stark i magen eller korsryggen men är däremot är galet envis. Så vi får väl se om jag lyckas att samarbeta med mig själv. Alltid finns det något att lära genom sin träning, det handlar långt ifrån om enbart resultat och rekord.

För er som vill se vad plankan är, leder jag er till en av mina favorit bloggar. Övning sex i hennes kapitel om Core.

En vecka full med känslor

En bild kan ibland beskriva mer än ord. Inför min kommande vecka ger jag er ett foto jag tog en magisk sommarkväll i Juli. Jag har stora viktiga beslut att ta de närmaste dagarna om framtiden, ett besök hos kiropraktorn vilket kan leda till kaos i kroppen efter hans behandling. Det är en tung vecka på gymmet, dvs jag minskar antal reps och ökar på vikterna. Men den största utmaningen blir att min sambo åker till andra sidan jordklotet i en hel lång vecka. Ni alla som har eller är nykära, vet hur saknaden av någon man älskar kan kännas.

Fotot är både vackert och skrämmande och samtidigt så tilltalande att man bara vill hoppa in bland molnen för att se vad som händer. Jag älskar att leva med alla mina känslor nära mig själv, även de ibland kan vara besvärliga att handskas med. Det tar min livskvalité upp till ytterligare en högre nivå.

1200 kilometers tankeverksamhet

Söndagen bjöd på en tänkvärd reflektion över skillnaden mellan löpning och promenad för min del. Jag har aldrig varit någon "promenadtjej", förutom när jag var sjuk, eftersom det var det enda som kroppen orkade med under en längre tid. På den tiden kunde jag gå kilometer efter kilometer och låta tankarna vandra omkring i både ljus och mörker. Jag var så oerhört lycklig och tacksam över att äntligen kunna få en efterlängtad ork i form av någon slags kondition. Tacksam över att få känna den stickiga känslan som bildas i benen och känna en lätt värme blossa på mina små kinder. Men innerst inne brann hela tiden min längtan och iver att få ta stegen lite snabbare och lite lättare. Att få släppa tankarna fria tillsammans med kroppen och känna hur pulsen ökar. Jag längtade efter att få springa. Så mycket att det gjorde ont.

När jag denna söndag den 26 September promenerade drygt en mil för omväxlingens skull märkte jag hur hårt tankarna började arbeta. Det var som att när det var slut på ideér så började allt bara om igen. Jag saknade att få ha det fritt i huvudet, bara andas in luften i lungorna och känna den frihet jag får när jag löper. Få tom tid på något vis.

Med detta vill jag säga att aktivitet med kroppen verkligen kan vara relativ. Den är individuell för varje människa men också så formbar efter var man befinner sig i livet just för stunden. Idag kan jag springa. Min kropp orkar utan att få ont och jag klarar att sätta upp mål utan att prestera sönder glädjen. Och det ger det mig frihet i sinnet. Så om jag får välja, vilket jag idag har den stora förmånen att kunna göra, så blir det tveklöst en stunds tom tid tillsammans med min kropp susandes över marken.

Jägarvila. Försök nr 1.

Jag var tvungen att testa. Har aldrig prövat hur länge jag klarar men nu har jag blivit så inspirerad av alla träningsbloggar. Så jag fick en blixt idé på eftermiddagspasset, dock hade redan träningen pågått i drygt en timme så glykolen hade börjat avta. Det var bara att ställa sig i rätt position och låta sekunderna börja ticka. Kan meddela att det började bränna rätt fort då jag anser jag inte är så vältränad i benen. Kör två löppass i veckan samt rehabövningar för benen som jag fått av min kiropraktor. 

För er som inte vet vad Jägarvila innebär länkar jag gärna en intressant blogg jag hittade idag!

Och min sluttid innan jag föll som ett korthus? Faktum är att den säger mig ingenting så här får ni gärna komma med kommentarer. Har ingen aning om det är bra eller dåligt!

Sluttid: 2:36 minuter

Hur skulle världen se ut utan musik?

När klockan ringde 05.30 ( dvs 3 timmars sömn) denna morgon hör jag fortfarande musik i öronen och känner duracellerna röra sig under fötterna. Har aldrig varit med om en så galen danskväll, vi fick verkligen Örebroarna att sträcka upp händerna i luften och hoppa som små nykära tonåringar på dansgolvet. En sån här natt viker vi inte en tums från golvet på tre timmar förutom något enstaka toalettbesök eller påfyllning av vatten. Det faktum att svetten forsar längs våra kroppar bryr vi oss inte om, den fåfänga som fanns timmarna innan musiken spelade sina första toner är som bortblåst av glädjen att få njuta av dans och musik i ett och samma vinddrag. Just under dessa timmar upplever vi det vi alla eftersträvar på ett eller annat vis. Livskvalitet.

Flera gäster kom fram och tackade för all positiv energi vi bjudit på och för att vi fått dom stanna kvar hela långa kvällen och dansat tills fötterna värkte. Med de orden är det nog bäst att skicka med en förklaring. När vi går ut, jag och mina väninnor, dansar vi inte bara med varann. Vi dansar med hela gästlistan för att få så bra stämning som möjligt för så många som möjligt. Ritz är nämligen utrustad med en trapp formad som en halvmåne mitt på mellan två våningar och där vi placerar oss för att lättare få kontakt med de danssugna gästerna. Det är en endorfin kick långt utöver det vanliga att se alla sprudlande människor röra sig till musiken och sjunga med i låttexterna. Jag blir så glad i hela kroppen att det känns som jag skulle kunna fortsätta tills det som kallas tid inte längre existerar! Jag får en funderare på hur världen skulle se ut utan musik?

Till sist vill jag tacka min älskade Dj och sambo Håkan för den bästa spelning jag varit på och mina väninnor som är med och kör långt in på sena natten. Och så klart alla andra som delade dansstegen med oss! Magiskt!

Duracellkaninen måste dansa

Jag skulle inte fungera utan musik. Lyckan när jag hör en låt jag älskar är som att bli nykär om och om igen. Mängder av dopamin exploderar i varenda liten cell och förenar sig med blodet som rusar i hela kroppen. Jag måste röra mig till tonerna annars spricker jag. Jag dansar åt alla håll samtidigt och mina mjuka skosulor bär mig otröttlig genom kvällen.
Så nu bär det snart iväg med mina kära väninnor. Svetten kommer att rinna och vattenglasen stå på rad. Vi kommer att dansa tills musiken tystnat och lamporna tänds på nattclubben Ritz. Jag kommer som så många gånger förut under kvällen blicka upp mot Dj båset och blinka med tacksamma lysnade ögon. Han brukar säga: Du ser så lycklig ut och jag älskar det. Det var nämligen när jag for omkring på dansgolvet som jag träffade min Håkan. Jag gick fram och önskade en låt. Men det är en alldeles egen liten förtrollande saga.

                                                              Bilden talar för sig själv!

Nytt rekord i bänkpress!

Vet inte vad jag går på just nu, men någonting är det i min kropp som producerar rekord på löpande band. Sent igårkväll noterades ett personbästa i bänken och med mina 45.5 kilo tar jag nu 7 kilo mer än min vikt. Jag måste bjuda på ett klipp från tävlingen den 5 September då jag testar 52.5 kilo och får inte ens upp stången. Med den här utvecklingen finns det goda förutsättningar att ta mitt mål i SM som är 10 kilo mer än vad jag väger! Bara att träna sunt, hålla sig frisk och skadefri och ge sig själv saker i livet som man mår bra av. Då kommer resultaten.

Snabb huskur mot en svidande mage

Att leva med magkatarr eller några andra typer av magbesvär innebär ett pussel utan dess like. När den börjar svida pga av jag ändå fått i mig något den inte tål, när jag tex stressar eller sover för lite så har jag dock en enkel huskur. Smakupplevelse? Nej, men det tar bort det onda med raketfart.

Välling:
2-3 dl mjölk
1 rågad msk Maizena majsstärkelse
1 tsk socker

Koka upp mjölk och stärkelse. Rör om hela tiden, det bränner lätt fast. Tillsätt socker och gärna lite russin. Vällingen är klar när majsstärkelsen har löst upp sig helt. Obs! Måtten är ungefärliga, mängd stärkelse avgör ni efter hur tjock välling ni önskar.

Nu är det bara att vänta på att magin ska sätta fart ...

Ett rekord jag alltid drömt om!

Om jag kunde flyga skulle jag antagligen glida runt på alla världens moln ikväll. Ett av mina idrottsmål har äntligen infriats, att springa 5 kilometer under 25 minuter vilket jag också utlovade här innan jag drog iväg på dagens runda. Det var en sådan där kväll då benen sprang helt på egen hand, kroppen kändes fjäderlätt och hela löpningen var ett enda stort leende. Luften var full med höstens syre och det fyllde mina lungor så de aldrig blev trötta. Håkan fanns med på cykeln bredvid och såg till att jag höll rätt tempo för att kunna slå min förra tid som var 25:47, så utan honom hade rekordet lyst med sin frånvaro. Hans berömmande ord gjorde det slog gnistor i gruset och när han sa åt mig att jag inte behövde öka tempot mer för att klara tiden så sprang jag bara fortare. Det bor en liten tävlingsdjävul i mig som är bra att ha ibland. De hornen gav mig en tid på 24:25.

Min kropp är nu så trött men så nöjd. Kvällens prestation var ett optimalt samarbete av alla sinnen och det känns som om jag skulle kunna dansa hela natten lång i rent rus. Om jag tar mina tankar sju år tillbaka i tiden så var det närmaste jag kom löpning var att promenera sakta i skogen pga smärta både psykiskt och fysiskt. Det går att ta sig tillbaka. Med rätt vilja och en stor kärlek till livet.

Kycklingsallad a lá proteinchock

Ikväll skapades en riktig proteinhöjare som gick enkelt och snabbt att laga efter ett hårt träningspass. Underhållningen under kvällen stod sambon Håkan för när är jag frågade om han verkligen ville ha? Han tvekade en länge när den nyttiga middagen serverades men smakade artigt. Nu har han tagit om flera gånger.. .
Så håll tillgodo!

Recept:
2-3 st stora kycklingfilér
1.5 dl röd quinoa
1/2 hönsbuljong
1 pkt tärnad fetaost i kryddblandning (Ica´s)
1/2 pkt ruccolasallad
2 dl cashew och valnötter
1/2 gurka
1/2 pkt färska sockerärter
salt & peppar

Skär kycklingen i tunna skivor och bryn i stekpannan för lite färgsättning. Lägg kycklingen i ugnen i ca 15 minuter. Koka quinoan tillsammans med en 1/2 hönsbuljong för att få godare smak. Blanda samtliga ingredienser i en stor skål. Häll i oljan från fetaosten som dressing. Jag hade även lite pumpafrön blandat med tranbär och blåbär över i skafferiet som ströddes över salladen. God och lite söt brytning till alla grönsaker.

Njut av ett nyttigt kvällsmål fullt av proteiner och vitaminer!

Måndag (sångest)

Jag brukar inte se den kommande dagen som något jag inte längtar efter. Tvärtom. Men just denna helg har varit en tid som man bara vill stanna varje minut. Sådär alldeles alldeles underbart. Jag har gått hand i hand med den jag älskar tillsammans med en värmande höstsol i ansiktet. Jag har hört regnet slå mot fönstret medans jag ligger upp och ner i soffan för att njuta av en efterlängtad ledighet. Låtit kroppen vakna alldeles på egen hand och för att sekunden efter kunna lägga min första blick på kärleken som sover bredvid mig. Utan att behöva lämna honom inför en arbetsdag. Jag har träffat nya och gamla vänner och tillsammans har vi njutit av god mat,småpratat om allt och inget och för att till sist avsluta en sprudlande kväll med dans. En ny tid startat i mitt liv denna helg. En tid som sambo. Märks det jag är full av kärlek?

Så jag vill inte lägga fram kläder till den tidiga morgonen eller laga matlåda till lunch. Jag vill inte lämna mitt nya hem innan dagsljuset tagit över eller sätta mig i en kall bil för att ta mig till mina förpliktelser. Jag vill vara här och nu hela långa måndagen.

Jag ropar efter en räddning för att ångesten inte ska ta över mitt glada sinne. Så när jag lägger min kind på min nya sambos axel ikväll ska jag ta med mig alla härliga minnen in i morgondagen och njuta av dom om och om igen. Så att måndagen fortfarande känns som söndag.

Oemotståndlig

Jag faller rakt ner i frestelsen och inbillar mig att man kan både höja kvalitén och intresset på matlagningen genom att lyxa till med ny köksutrustning. Igår gav jag mig och Håkan en "sambopresent" i form av en Jamie Oliver stekpanna.Tittat och längtat länge och nu kom verkligen en anledning att unna oss det lilla extra. Bara genom att hålla i handtaget får mig att vilja laga mat på löpande band.

Inköpet skapar dock ett stort hål i plånboken och går man in på den här sidan skulle en rejäl inkomsthöjning sitta fint. En klar favorit bland alla lockande varor blev denna. Visserligen inte en nödvändighet i ett kök utan bara ren lyx men ibland är det härligt att sväva iväg lite i shoppingdrömmarna.

Som tur är finns det ju något som kallas presenter och från man önska så kanske hårda paket från J.O kommer att levereras i framtiden.

Muskler är inte bara snygga

Vid såna här tillfällen är jag extra tacksam att jag styrketränar. På minde än två timmar flyttade jag och min blivande sambo Håkan hela mitt möbelinnehav till ett lager där de ska förvaras tills vi hittar en större lägenhet.

Vi hade ett mycket bra samarbete upp och ner för alla branta trappor och jag vill påpeka att Håkan är fenomenal på att packa för att optimera utrymmet i släpkärran.
Konsten att lyfta rätt för att undvika skador är något jag lärt mig under min rehabilitering. Det är fantastisk att känna hur man orkar ta i när en tung soffa ska ner från vindsvåningen till bottenplan. Musklerna pumpar upp till max och njuter av att få användas samtidigt som kinderna blossar lätt röda. Ett härligt och udda gympass blev det idag på min "lediga" träningshelg.

Nu väntar en framtid som sambo. Det är kärlek i luften!

Olåst toadörr på gymmet

Ibland befinner sig tankarna på helt annat håll än där de borde. Jag kom uppvarvad till gymmet och måste snabbt smita in på toaletten för att kissa. Undrar fortfarande varför i hela friden jag inte låste dörren? Precis i det mest intima ögonblicket med pappret i handen slets dörren upp och en förskräckt kvinna med stora ögon stirra på mig och utbrast ett hastigt: Ååå förlåt! Hon var så snabb att försvinna att jag ej hann säga det var mitt fel. Med byxorna halvvägs uppdragna och en lätt framåtlutad position för att nå låset och därmed säkra för fler oväntade besök, kom nästa kvinna instormandes. Då brast både hon och jag i ett stort skratt och hon slog igen dörren för att slippa se min halvnakna kropp. Väl klar med mitt toabesök väntade hon utanför på sin tur. Jag mumla något i stil med att det är lätt att glömma låsa när man bor ensam... Var jag nu fick det ifrån? Hon klappade mig ödmjukt på axeln.

Så vad lärde jag mig idag? Jo, att låsa på offentliga toaletter och våga bjuda på pinsamheterna i min Blogg.

Kycklinggryta med soltorkade tomater

En helt underbar smakupplevelse! Undrar varför jag inte tidigare använt soltorkade tomater i min matlagning. Kommer bli en favorit ingrediens. 

Två stora träningsportioner (eller fyra små..):

250 gram pasta
900 gram kycklingfilé
8-10 st soltorkade tomater i solrosolja
2.5 dl laktosfri matlagningsgrädde (eller vispgrädde om så önskas)
2 dl riven ost  (Västerbotten eller liknade alternativ ost med tryck i smaken)
2 dl hönsbuljong (1 st tärning)

1 knippe färsk broccoli (funkar lika bra med fryst)
basilika (fryst eller färsk)
salt
peppar

Skär kycklingen i tärningar. Strimla de soltorkade tomaterna och bryn de tillsammans med kycklingen tills den är klar. Tillsätt 1-2 matskedar av oljan från tomaterna för den goda smakens skull. Häll i hönsbuljong och grädde. Låt småputtra i ca 6-7 minuter. Salt och peppra.

Under tiden kycklingen blir klar kokas pastan och broccolin i saltat vatten.
Servera på tallrik och strö till sist över rikligt med basilika och ost.

Förtrollande gott! 

Med solsken i sinnet

Vissa dagar finns leendet redan där innan ögonen sett dagsljuset. En dag då kroppen vaknar självmant av energin som bara längtar av att få ta sig an de kommande timmarna. Då för lite sömn inte är av betydelse och det känns som om det sitter små raketer under fötterna. Det är 9 grader i luften och en lätt höstvind blåser i ansiktet men det upplevs som en varm sommardag. Ögonen ser moln som bildar häpnadsväckande mönster istället för att se deras egentliga uppdrag: Att skymma solen. När regnet sedan plötsligt öser ner är det som om det aldrig nuddar kroppen.

Idag var mina sinnen resultatet från gårdagens goda samarbete mellan kropp och själ. När vi tar oss fram till våra mål oavsett om de är stora eller små, ger det näring till vår vardag. Det är livskvalitet.

Dubbelt personbästa!

Vilken fantastisk kväll! Laddat hela dagen och äntligen var det dags för tungt bänkpass. Tryckte till med 50 x 2 reps x 2 vilket är personligt rekord. Edorfinerna gick i taket så efter mina tunga lyft testade jag hur många reps det gick att klara på 45 kg. Det blev hela 7 reps vilket slår mitt gamla rekord med 4 lyft.

Jag svävar fram i köket just nu med kyckling och pasta på spisen. Det doftar underbart gott av de soltorkade tomaterna och hönsbuljongen och jag längtar efter att belöna Håkan och mig med en härligt god måltid. Receptet får ni dock vänta på tills imorgon för nu blir det bloggledigt resten av kvällen.

Kvällen bjöd på dubbel lycka för en annan som också slog personbästa ikväll var min "PT" och pojkvän Håkan. Fast det är en helt annan historia som ni kan läsa om här

Lax med ädelostsås

En super enkel och smakrik middag att spetsa kvällen med. Receptet är för två personer och är klart på 20 minuter!

250 gram färsk pasta
400 gram laxfilé
1 pkt Kvibille Ädel
2 dl laktosfri creme fraiche
Färska sockerärtor
Flingsalt

Sätt ugnen på 220 grader. Salta laxen, lägg i form med lite olja och tillred i ca 15 minuter.

Sås:
Riv ädelosten noga eller mosa med gaffel. Häll creme fraichen i en kastrull och tillsätt den rivna ädelosten. Rör om så det inte bränner fast, såsen ska bara koka upp. Klar när den är klumpfri.
Koka den färska pastan i tre minuter (inte en sekund mer). Koka upp nytt vatten och lägg snabbt i sockerärtorna. De ska bara bli varma och lite mjuka.

Klart att servera!.

Dubbla pass kräver sina måltider

Vaknade strax före fem av en hungrig och förbannad mage. Trots en rejäl frukost, ett mellanmål och tre middagar med variation av kyckling, fisk och pasta kändes kroppen helt tom. Ett tufft gympass på förmiddagen som ger mig en fin träningsvärk idag följt av en hård löpning 7 timmar senare hade satt tydliga spår under söndagen. Det var länge sedan jag körde dubbla pass så hade glömt hur påfrestande det är för matresurserna. Träning kräver mycket mat för framgång, det vet vi alla, men jag trodde nog att med min lilla kropp på 1.55 cm och knappa 45 kilo hade fått i sig tillräckligt. Tur man kan lära av sina misstag för att vara utsvulten och känna hur kroppen skriker efter mat är inget jag vill ge min kropp. Bättre att äta lite för mycket en träningsdag som denna och med det ge kroppen ett positivt minne till nästa gång.

Jag har ätit som en häst hela dagen och kommer sluta som en elefant eftersom jag är hungrig igen. Ikväll blir det min absoluta favoriträtt i alla dess olika varianter. Lax. Räkna med att ett underbart gott recept kommer upp!

Tankar om mode och överflöd

Jag är oerhört svag för kläder och mode samtidigt som det finns en hård regel i mitt shoppande. Inget nytt kommer in så länge inte något gammalt åker ut. Igår genomfördes en stor rensning och drygt 50 plagg rök ur min ägo och antalet kommer att ökas på antalet ytterligare under söndagen. Kläderna går till hjälporganisationer, till vänner och det som är trasigt eller urtvättat hamnar i soptunnan. Inför varje ny årstid blickar jag över vad som använts eller inte vilket varmt rekommenderas till alla att göra. Man går igenom olika färgperioder och stilar i takt med utvecklingen av sin personlighet. Konsten är att fånga var man befinner sig just nu och leva efter det. Kommer tillbaka till ämnet i fler inlägg framöver.
 
Hur som, att göra sig av med det som är gammalt, förbrukat och slösar på min energi är det viktiga i inlägget. Att skänka det till de som behöver det mycket bättre än jag. 

Mitt ordningssinne när jag gillar det. Kläderna hänger i färg.

Träning i sinnesnärvaro

Rehabövningar innebär inte hög puls och mjölksyra i musklerna. Inte heller rödblossande kinder och svettdroppar längs tinningen. Sinnet vänds istället inåt och kropp med tanke får en timmes högkoncentrerad lektion. Jag övar på att känna varje muskel arbeta och hur den reagerar. Var det tar emot och om det gör ont. Under passets gång ökar både rörlighet och blodcirkulation. Kroppen lär sig att släppa det gamla rörelsemönster som gav skador och smärta. Samtidigt som jag saknar att ta i med musklerna njuter jag av harmonin som kroppen får genom att arbeta i lugn takt. Vi behöver båda delar för att kunna utvecklas inom vilken sport vi än utövar. Egentligen behöver alla människor att vända sin tanke inåt ofta för att öka närvaron och välbefinnandet. I våra kroppar finns så mycket minnen. Både goda och onda.

Under tiden som bokstäverna skapar detta inlägg slår det mig hur mycket jag brinner för ämnet om kropp och själ. Det är samma beroendekänsla som kommer den allra första varma vårdagen. Lungor som fylls av doften från en fuktig asfaltsväg och solen som efterlängtat når våra bleka kinder med sin värme. Ivrig fågelsång och ögon som betraktar en långsam nyvaken humla på jakt efter sin första blomma. En förtrollande berusning. Man vill bara stanna tiden samtidigt som man vill ha mer.

Träningsbok att rekommendera!

Om man vill öka sina anatomiska kunskaper och förnya sin träning är STYRKETRÄNING av Fréderic Delavier en bok ni kommer ha stor glädje av. Fina bilder och lätt att förstå. En bok för de som nyss startat upp sin träning och för de som utövat sin sport i många år. Den ger även lära i skador och hur olika fysiologiska förutsättningar spelar en betydande roll när det gäller vinklar och övningar. Finns att köpa exempelvis här

Fredagslyx: Pyramidbänkning och Rihanna

Fredag kväll och bland de sista ut på gymmet. Mitt första bänkpass efter SM-kvalet och jag kände mig galet stark.

Serien löd:
30 kg x 20
35 kg x 15
40 kg x 10
42.5 kg x 5

..och så tillbaka igen. Eftersom jag bänkade ensam ( vilket jag inte rekommenderar att göra! ) så vågade jag mig inte upp på 42.5 x 8 reps som var målet. Hade dock mer att ge och den känslan tar jag med mig till nästa pyramidträning. Dagen reflektion går till i vilken glädje jag upplever i att träna bänkpress. En härlig endorfin kick har fått mig på ett strålande humör. Vill dansa till Rihannas nya singel : Only Girl. Det gick rakt upp som etta på Malin´s topplista idag.

Pasta med pesto och skaldjur

Efter en skön löptur under onsdagskvällen satt det fint med en krämig pasta, fylld med grönsaker och skaldjur.

Recept 4 personer

500 gram färgglad pasta
ca 200 gram räkor
ca 170 gram kräftstjärtar
3 stora msk pesto  (eller mer efter smak)
4-5 dl sommargrönsaker
färska sockerärtor
2.5 dl laktosfri matlagningsgrädde
2 dl laktosfri creme fraiche
1 st vitlök
salt/peppar

Koka upp matlagningsgrädde/creme fraiche och pesto. Sommargrönsakerna tillagar ni separat enligt
anvisningar på förpackningen. Tillsätt 1 klyfta viltlök, flingsalt och peppar.
Lägg i räkor,kräftstjärtar,sockerärtor och sommargrönsakerna. Rör om försiktigt och smaka av.

Obs! Skaldjuren ska bara bli varma, kokar de för länge blir de sega. Vill man ha en kraftigare smak av pesto och vitlök fungerar det alldeles utmärkt att utöka antalet. Jag har en känslig mage så receptet är milt tilltaget av alla dess kryddor. Alla mjölkvaror är även laktosfria eftersom jag är intolerant.

Lägg gärna upp på fat när ni serverar. Det är lyxigare och verkligen en fröjd för ögat med alla färger. Avslutningsvis stör ni över lite basilika för att få en ännu mer lockande tallrik.
Smaklig måltid!

Smärtsamma triceps

Ständig hunger och en frusen kropp är vad jag har levt med idag. Nya rehabövningar gav kroppen något att bita i under gårdagens pass vilket innebär: En stentuff träningsvärk i triceps och latissimus doris. Blir att göra en omläggning av veckans upplägg eftersom jag inte tror på att träna med kraftig träningsvärk. Det är förbluffande hur kroppen reagerar genom att bara röra sig på ett nytt sätt utan påtagliga vikter vilket var rekommendationen från kiropraktorn. Är glad jag lyssnade på hans instruktioner för om viktdjävulen hade tagit över hade jag med all säkerhet varit orörlig i armarna idag.

Detta med att jag fryser vid muskelvärk har jag inte hört någon annan uppleva. Erfarenheter på detta ämne tas tacksamt emot!

Nu blir det lite lätt löpning för att få igång blodcirkulationen i kroppen, en lång dusch (å vad jag vill ha ett badkar) och sedan en två rätters middag med pojkvännen Håkan. Det blir min femte och sista måltid för dagen. Recept kommer!

In i träningsdimman

Efter helgens SM-kval är det full fart mot DM som går av stapeln om fem veckor. Ett besök hos kiropraktorn igår så konstaterades dock att axeln ej är i 100 % form så idag har det testas nya rehabövningar vilket delvis går ut på att stabilisera skulderbladen.  Det här med kordination går sådär men övning ger ju färdighet. Hjärnan och kroppen fick hur som helst en rejäl lektion om att lära sig samarbeta.

Mitt första mattips!

Kryllar av bloggar som innehåller mattips det ena bättre en den andra så jag följer strömmen och ger mitt bästa. På hur man inte ska göra. Att upptas av den nya internetvärlden kan ge katastrofala följder som en nedbrunnen pojkväns lägenhet. Som tur är väckte luktsinnet mig ur dimman i sista sekunden. Tipset är att inte koka pasta eller laga någon mat överhuvudtaget och sedan sätta sig framför datorn med skallen full av bloggtankar. Man glömmer lätt var det var egentligen man gjorde från början. Pastan som var en viktig ingrediens i matlådan inför kvaltävlingen morgonen därpå hade gjort sitt. Var bara att öppna fönstren och vädra trots det bara var 6 grader ute. Kan däremot meddela att det tar en stund innan frisk luft tränger igenom doften av en bränd kastrull med något som kallas pasta i. Det luktar fortfarande.

Klar för SM i bänkpress!

Vilken revansch! 44.9 kilo pressade 50 kilo upp i bänken och kvalgränsen är fixad. Var tufft nervös och lite överladdad efter att inte ha tränat fullt denna veckan pga känningar i axel. Sekunderna innan första lyftet på 45 kilo noterar jag hur kroppen reagerar. Fötterna vill inte vara stilla utan steppar runt i någon slags duracell dans. Jag strör på talk om och om igen. Vill inte bli störd utan väljer att flyta i min bubbla full med fokus. Bara längtar efter min tur. Det som slår mig mest hela morgonen igenom är vilken tävlingsmänniska jag är. Älskar adrenalinet, vimlet och prestationskraven.  

Nu ska jag träna hela hösten i lugn och ro med fullt fokus på Svenska Mästerskapen som går i slutet av November. Följ mig. I träning och tanke.

Mitt lyft på 50 kilo!

SM-kval i bänkpress. Start om tre timmar.

Inte annat än att jag vaknat några gånger inatt. Drömt konstiga drömmar om tävlingar, saker man glömt och dräkter som visat sig vara förstora. Har en massa bubbel i magen och fingrarna envisas med att ha lätta skakningar. Var många år sedan jag hade sånt här tävlingsadrenalin. Jag är superladdad, nervös och förväntansfull. Vill bara komma igång och lyfta.

Malin-Charlotta

Den perfekta uppladdningen!

Vad jag har väntat på den kommande morgondagen. Äntligen dags för min första bänkpresstävling sedan skadan i November 2009. Har haft siktet skarpt inställt på SM hela året och nu är det dags för mitt första försök till mitt mål. 50 kg i godkänt lyft är det som gäller för oss som tävlar i 48 kilos klassen. Överkroppen har fått vila från styrketräning i tre dagar och nu avslutas veckans uppladdning med ett härligt  löppass på 5 km för att blåsa ur lite överskottsenergi. Ville trycka till med ett personbästa för att få endorfinkicken till morgondagen och PB med 1:03 min och en sluttid på 25:45 känns mer än nöjsamt i kropp och själ.

Reflekterar över att under vägen fram till tävling finns en massa intressanta saker att upptäcka och erövra. Och nu när jag endast har 15 timmar till start längtar jag redan efter nästa mål. Och ännu mera efter vägen dit.