31 juli 2011

Lösenord

Jag fick en bok av en mycket kär vän i födelsedagspresent och idag öppnade jag den världen. Helt maniskt rullade jag runt bland bokstäverna, kunde inte sluta läsa även om texten ibland var svår förstå till fullo ( tålamod Malin! jag vill ju gärna förstå allt på en gång...) Ur ett kapitel som heter "Identiteten" där budskapet säger att "allt livet går ut på är utveckling och förändring" kom en helt fantastisk mening. Jag delar den med er för att sedan fritt låta er tolka det ni ser. 

""Man kan inte stiga ner i samma flod två gånger. Allting flyter""

"Lösenord" av Ann Henning

30 juli 2011

Jag ger mig själv 10 comeback poäng

Efter cykelolyckan blev det nattsvart både fysiskt och psykiskt men nu 17 dagar senare är jag tillbaka på banan igen. Gymmet har fått några besök och där är jag visserligen klen som ett tallbarr. Men träningsglädjen fanns!

Hur som, tillbaka till de 10 självutdelade poängen: Har trappat upp träningen genom att öka sträckan och plusnivåerna successivt. Lyssnat ärligt på kroppen som svarat otroligt bra. Bihålorna är dock inte 100 % och frakturen i ansiktet värker ibland så har därför varit försiktig med att lägga pulssnittet för högt eftersom jag är rädd att andningen kan få det jobbigt. 44 kilometers cykling, 4:30 minuters ombyte, 4400 meters löpning blev premiärpasset.

Cykling:                                                                    Löpning:
Sträcka: 44 kilometer                                              Sträcka: 4400 meter
Medelhastighet: 29 km/tim                                     Hastighet: 4:56/km
Snittpuls: 75 % av max Maxpuls: 88 %                Medelpuls: 84 % Maxpuls: 88 %

29 juli 2011

"Release me" och jag blir än lite mer lycklig



Är helt förvildad i ett  kärleksamok här hemma med högtalarna på varnings nivå så att polisbilen snart står nere på gatan med blåljusen på. Välkomnar det där lyckoruset som hälsar på när gardinen varit neddragen för länge. Lycklig över att kunna träna igen. Lycklig över att vara på jobbet. Lycklig över min Kärlek och mina vänner. Lycklig att ha Er här. Lycklig att jag lever. Lycklig att vara Jag. Den här känslan som jag har nu, medan tonerna från all tänkbar "skaka rumpa musik" får fönsterrutorna att smälla, skulle jag vilja ge hela världen. Fatta vad rosa det skulle bli överallt!

Sen som pricken över i har vi lilla Agnes. Denna fantastiskt vackra kvinna med en röst som får mig att bli ännu mer lycklig. "Release me" tröttnar jag aldrig på, det är evig musikkärlek! Denna version är en Nils van zandt Remix.

28 juli 2011

Tid kommer alltid

Jag ligger efter med det mesta efter min cykelkrasch. Så jag tar djupa andetag och tänker att öka tempot inte löser mina efterhängda sysslor. Jag tar en sak i taget, gör en lista varav jag bockar av en efter en, någon sak varje dag. Det har jag upptäckt är en perfekt lösning när "to do" sakerna lägger sig på hög. Det tar lite längre tid men jag mår bra på vägen.

Min kollega som även är en av mina bästa vänner sa till mig i våras: Tid kommer alltid, Malin. Hur du än vrider och vänder på klockan så får du alltid tid. Det är något vi brukar påminna varandra kärleksfullt om när det rullar på för snabbt. Det är de där små verktygen att hantera vardagen som är så värdefulla att dela med sig av. Alltid finns det någonting som någon hittar och använder som just sitt redskap.

25 juli 2011

Jag är lyckligast på planeten

Det bästa av två världar har möts i ett rosa yrväder. Doften av skogshallon som forsar in genom mina lungor och blandas sekunderna senare av nyslaget gräs. Efter en stund börjar den mjuka kvällsbrisen retsamt kittla hårstråna på mina bara armar och de blänker blonda i solskenet mot brunbränd hud. Mina ben är de starkaste i världen, JAG är starkast i världen. Och lyckligast. Iallafall om ni frågat mig just i den kvällen. Ingen rädsla, inga tankar på vad som kunde ha hänt eller kan hända, bara ren rosa glädje. 

Det finns få saker som slår styrkan jag får efter att ha legat på ett hårt källargolv utan syre och ljus. När vindsvåningen åter öppnat sitt tak och visat mig världen i en ny form är jag som pånyttfödd. Jag är tillbaka. På cykeln.
 
DSC02756 DSC02775

23 juli 2011

Att dela våra spöken med våra medmänniskor är vägen ur vår skräckfilm

Jag skrev ett svar i en blogg jag tycker mycket om, där Klara ställde frågan om hennes läsare skräms av att läsa om sjukdomar eller svåra trauman. Jag kände igen mig i hennes text, så svarade henne så som jag resonerade kring det hela. Vill dela det mer Er:

"Visst gör det ont och kan kännas obehagligt att läsa om smärta, psykisk och fysiks sådan, men min åsikt är att vi bör ta del av sånt, för att hjälpa varandra, visa vår medkänsla och kärlek.
Det kan kännas konstigt att dela intima saker me
d någon man aldrig mött, men genom att släppa den rädslan och lita på omgivningen kan vi också komma framåt i vår kamp till ett helt tillfrisknande. Vi ser spegelbilder av oss själva överallt, både de vi älskar och älskar mindre och det är oerhört viktigt att våga möta dom.  Det kan göra fruktansvärt ont, men jag vet att du behöver mig för att ta hjälp till att släppa dig själv fri lite mer för var dag. Precis som jag behöver dig. Och det mest fantastiska, vi behöver alla varandra. Något att tänka på tider som dessa, när prestation verkar vara en av våra viktigaste mål här i livet"

Tanken slog mig hur rädda vi är för att visa vilka vi är och tillkännage våra spöken för våra medmänniskor, till och med våra allra närmaste, när är det egentligen är den bästa medicinen. 


22 juli 2011

Det jag inte ser, talar mitt undermedvetna om

Nu så här dagarna efter " mitt grävande i källaren" förstår jag att en chock slog till efter olyckan. Visst tänkte jag på vad som "kunde hänt" men det slukade inte mina tankar.Vårt undermedvetna däremot, verkar alltid arbeta med det vi inte själva vill se. Drömmarna nätterna efter olyckan har varit intensiva och handlat om död, överlevnad och rädslor. Hemska fruktansvärda drömmar. Under mina promenader har jag  känt tårar vilja bryta sig loss, utan att jag kunnat sätta fingret på varför. Sen tittar jag på fotona och förstår verkligheten. Mitt undermedvetna har försökt att tala om för mig att jag befunnit mig i chock och att kontakten med mina känslor har varit svåra att nå. Det var inte fören mina färger börjande titta tillbaka jag kunde sitta ner och reda ut mina första dagar efter olyckan. Dagar som kändes som en stor degig klump i huvudet.

Jag tackar ödmjukt för min kontakt med mig själv och jag tackar ännu mer ödmjukt för min älskade sambos kärlek och hjälp. Mina vänner som hört av sig och min chef som stöttat mig genom att ge mig tid till tillfrisknande. Något jag alltid kommer lägga i minnet, är alla Era varma kommentarer och kärlek som skickats via bloggarna, från både nya och gamla läsare. Utan allt detta hade jag fortfarande irrat omkring och letat efter mina färger.

21 juli 2011

Hälsorapport 8 dagar efter cykelkraschen

Äntligen viskar mina färger "Hej" igen. Jag var djupt nere i källaren och grävde i flera dagar, utan nytt frisk syre och med stora grå väggar som mitt enda sällskap. Tungt, väldigt tungt, det påminde mig om närvaron av stressrelaterat utmattningssyndrom och det var ingen välkommen påhälsning. Som om något elakt "DET" hade klippt av samtliga nerver till min energidepå .

Men igår vände sinnet och gjorde sig redo för att andas på nytt. Mina skrapsår har läkt mirakulöst (tack för ett bra läk kött) och huvudvärken växlar istället för att vara konstant. Frakturen i ansiktet gör ont och känseln är nedsatt, har lite svårt att tugga och bihålorna ömmar, men svullnaden i ögat är borta! Ska på ett återbesök imorgon. Men framförallt, fylls mina celler med energi. Den energin, ska jag vara rädd om.

19 juli 2011

Jag sneglar på dig och känner längtan

Jag vill välja mitt liv och min verklighet. Jag vill välja möjligheternas och de oräddas värld även om den tar mig fram mot svåra etapper. 

Så när jag ser på dig väljer jag att känna längtan. Tänk att återigen få känna vinden tränga genom min hud för att blåsa liv och kraft  i mina starka cellerkroppar. Att få uppleva dofternas paradis växa genom mina lungor och att se asfalten som min vän istället för min fiende. En längtan efter en udda tvåsamhet på hjul som bygger på en kärlek av galenskap och ambitioner. 

När jag ser på ditt färgstarka "jag"  och känner denna kärlek betyder att jag inte är rädd. För egentligen, hade jag likväl kunna valt rädsla som min bästa vän, efter det mörker vi precis här och nu tillsammans passerar  igenom. 

18 juli 2011

Utan mina färger är jag inte hel


 Jag dök ner i ett hav av gula blommor idag under en långsam promenad. Utsvulten på energi och kraft. Jag plockade händerna fulla i hopp om att ta känslan med mig hem. Tyvärr valde känslan en annan väg.

Huvudet värker och små annars obetydliga ljud, känns som atombomber inne i skallen. Jag vill skrika högt, men är för trött. Kroppen vill bara sova. Förnuftet säger jag är helt normal, hjärnskakning är hjärnskakning. Ändå så längtar jag så det gör ont i själen, efter energin, kraften och alla färgstarka sekunder i mitt liv som fyller mig med glädje. Vissa dagar har mer ljus än andra. Idag är en 'sån där grå dag'. Jag längtar så efter mina färger som stals ifrån mig. De gör mig hel igen.

17 juli 2011

Cykelhjälmen räddade mitt liv

Jag vill ni tar en noga titt på de här fotona som jag lägger ut enbart för att ni ska tänka till. Vi hade kört ett fantastiskt cykelpass och var nästan hemma när jag körde på min sambos bakhjul i ca 10 km/ tim. Tror att man ska hinna reagera, ta emot sig eller tänka, jag hann inget av allt det jag föreställt mig. Jag landade rakt på huvudet i asfalten, där hjälmen tog emot fallet. Omedelbart medvetslös i några minuter och akuten var ett faktum, där jag fick vård direkt eftersom huvudet slagits i och det var fara för nackskador.

Jag hade en otrolig änglavakt. Inga skall/nackskador och käkbenet var intakt. Diagnosen blev kraftig hjärnskakning, frakturer i kindbenet (sprickor) och under ögongloben. Bihålorna var skadade, därav svullnaden i ögat. Ingen känsel i vänster ansiktshalva, skrapsår i ansiktet, lite på axeln och knät samt en lårkaka på vänster höft. Inga ben brutna eller inre blödningar. Vet dock inte än om olyckan för med sig några bestående skador.

Hade jag däremot kört utan hjälm, hade jag troligen inte levt eller varit kraftigt hjärnskadad. Jag poängterar igen att farten var extremt låg, det är alltså inte enbart den som avgör hur allvarlig olyckan blir, utan hur man faller och om du har haft vett att ha skydd på skallen. Så här 4 dagar senare har jag fortfarande inte fattat vad som hänt, sinnesstämningen leker tafatt, ena stunden vill jag krypa ihop i fosterställning och gråta och andra stunden skrika av glädje. Vad jag vet är, att min hjälm sprack av det hårda fallet och hade jag inte haft den, hade mitt huvud legat i småbitar på asfalten. Så vad ni än gör, använd hjälm i alla lägen. För ni kan aldrig förutspå en olycka.

bild(6) bild(4)
bild(7)
Hemma från akuten 5 timmar senare
bild(10) DSC02721 DSC02751
Dag 2 på återbesök till USÖ      Dag 3, svullnaden minskar         Några av de sprickor i hjälmen

14 juli 2011

Jag är tillfälligt ur funktion

På mindre än ett ögonblick. Två cykelhjul som krokar och en alldeles för hård asfalt. Hjärnskakning och fraktur på kindbenet med diverse skrapsår som sällskap. 

Lyckligaste är hon som hade en hjälm, den tog smällen och gav henne livet i behåll.

Så är läget just nu, så ni inte undrar var jag tog vägen. Skriver mer om olyckan när hjärnan är lite piggare, just nu är jag tillfälligt ur funktion, men jag kommer igen.

11 juli 2011

Även jag har en lista full med ambitioner som tappar färg för varje dag som går

Jag pratar ofta om att lyssna på kroppen. Att lyssna på själen och vad hjärtat vill säga, allt detta samarbete i fysiska som psykiska utvecklingar. Jag pratar om träningsglädje, livslust och att finna sina egna unika talanger och utveckla dom. Att plocka fram drivkraften som finns inom varje människa, göra dröm till ambition och en ambition till verklighet. Som medmänniska, träningscoach och i min relation med mig själv. I alla angelägenheter bör jag leva som jag vill förmedla till andra. Det är ingen enkel uppgift men ju mer uppriktig jag blir mot mig själv desto lättare blir det att ge budskapet vidare.Mer självklart och sant.

Har en lista på saker jag har ambitionen att genomföra. Under min semstertid slår det mig att vissa ambitioner som en gång var sprakande röda av livslust, bleknat av för de inte fått tillräckligt med uppmärksamhet av min tid. Jag rannsakar mig själv, hittar rädslor, tvivel och ett ego som vill ta mer plats än vad som kan hanteras. I samma stund minns jag att allt brutalt kan förändras på ett ögonblick och det påminner mig om att jag ska leva fullt ut.

Nu ligger listan framför mig med ett innehåll som både kväver och ger syre till min själ. Men framförallt är den sann, allt detta ska jag genomföra, förändringar som kan ändra hela min tillvaro. Nya vägar kommer öppnas, allt jag behöver göra är att våga sätta den ena foten framför den andra i det första steget, resten sköter min drivkraft om jag bara riktar den åt rätt håll, bort från mitt ego som vill allt annat än mitt bästa. Så vad väntar jag på? Egentligen? 



8 juli 2011

Det är galenskap på G. Nu gör vi Tjejvättern och Blodomloppet i ett svep!

Jag fick en galen ide för ett par veckor sedan. Klurade lite fram och tillbaka och förra helgen släppte jag den för en god vän under en middag. Hon nappade direkt. Ska vi, sa hon. Jag är PÅ!

Det var allt jag behövde, en spark i baken och någon att genomföra den med. Min vän är en duktig cyklist och löpare, vi är lika till sättet, målinriktade och med stark kämparglöd, så vi blir ett perfekt team.

Den 31 Augusti går Blodomloppet i Västerås. Det är 10.000 meter. Vi bor i Örebro och snabbaste bilvägen dit mäter sträckan ca 100 kilometer. Cykelvägen mäter någonstans i de banorna. Vi ska cykla de 100 kilometerna till Västerås där våra sambos väntar för att ta hand om utrustningen, byta om och löpa de 10.000 meterna i Blodomloppet. Planeringen är att komma så tajt in till start att vi inte blir kalla i kroppen. Det som skulle hindra oss från att genomföra cyklingen är om det ösregnar, vi har båda viktiga lopp kvar under höstsäsongen och vi tar inga risker att bli sjuka.

Igår körde vi vår första träning ihop. 25 kilometer cykling i tempokörning 31.4 km/t och därefter med ett snabbt ombyte och kisspaus på ca 3 minuter, in i löparspåret för 3000 meter löpning i 4:53 tempo. Det var bland det roligaste jag gjort! Vi kommer träna tillsammans 1 gång i veckan och höja intensitet och sträcka. Det är endast  8 veckor kvar till vår utmaning. Följ med oss under vår träning!

IMG_1365 IMG_3858

6 juli 2011

"Att välja glädje" vill jag ge till alla människor.


En kär väninna skrev till mig: Du måste skaffa den här boken nu !! Den har lösningen på ditt problem !! Allvaret och entsuiasmen i hennes ord fångade mig och inom några dagar var boken inhandlad. Den förändrade mycket, knöt upp svåra knutar som jag kämpat med länge på mindre än ett ögonblick och frihetskänslan blev enorm. Våra tankar är oerhört kraftfulla och för att förstå hur de verkligen påverkar vårt liv och våra val, läs boken. Jag var som vanligt alldeles för ivrig, så kunde inte sluta läsa fast författaren bad mig i sin text att "vila", vilket nu gör att jag läser boken igen. I en lugnare takt. Om jag kunde, skulle jag ge denna bok till alla människor, för att föra budskapet vidare. Men, min blogg är bättre än att sitta med armarna i kors och ni som i eran tur tittar in, för boken vidare så budskapet fröar av som en blomsteräng!

Just idag väljer jag denna text:

Det är mina tankar om det som händer mig som bestämmer mina känslor. Ändrar jag tanke ändras min känsla.

Kay Pollak ' Att välja glädje'

5 juli 2011

30 km /tim och ett delmål kan med glädje bockas av på cykelkontot

Äntligen satt det! Men, vad jag fick slita. Ensam tryckandes på asfalten körde jag de 44 kilometerna. När 30 var gjorda kom jag in i en svacka och i ett par kilometer trodde jag inte kraften skulle räcka att hålla tempot i cyklingen. Men snittet stod precis på 30/km tim så jag bet ihop. I det här läget är jag glad att drivkraften finns. När tankarna tar sig förbi tröttheten och jag tänker: Det är bara nu jag är trött, det blir bättre. Det släpper. Låren värkte och kroppen började få svårt att hålla position på cykeln vilket kostar energi. Men jag släpper inte viljan, håller krampaktigt fast vid mina positiva tankar och pressar det sista ur kroppen. Väl i mål är lyckan komplett. Jag tackar min kropp för ett bra jobb. Målet är nått.

Distans: 44 kilometer
Snitt: 30 km/timmen
Snittpuls: 84 %

4 juli 2011

Med ljusa slingor i håret och jag fann en ny kvinna

Galna idéer kan visa sig vara bra grejer. En god vän till mig undrade hur jag vågade mig på att göra hemmagjorda slingor, men jag tänker lite som så, att det värsta som kan ske är att det blir lite lätt orange och det är väl inte så farligt? Hur som, lycklig och lite fåfäng tittade jag mig i spegeln flera gånger under gårdagen, kände mig ny och somrig. 

Håröm som jag är, var jag dock inte lika lycklig när min sambo hjälpte mig att dra fram håret under hättan. Men ska man vara fin får man också ibland lida och jag tänker alltid när fysisk smärta hälsar på, att jag har en hel del att kontra med här. Såväl fysisk som psykisk smärta under de mörkare delarna av mitt liv. Då blir lite hårömhet rätt så banal. 


3 juli 2011

Modernt eller inte. Vem bryr sig?


Jag har fått ett ryck. En ide dök upp att lägga in ljusa slingor i mitt mörka hår som redan är blekt av all sol och ni ska ju inte tro jag tar min plånbok och trampar iväg till en frisör nu när alla stålar gått till min nya cykelkärlek. Nope. Min sambo ställer villigt upp då han själv fixat och trixat med sitt hår en gång i tiden. Sen har man den här frågan om det är modernt eller inte men som vanligt gör jag lite som jag vill. Brukar bli ganska bra då, iallefall i hjärtat.

2 juli 2011

Bäst just nu: Medina - Gutter ( Svenstrup & Vendelboe remix )



Det här är väldigt, väldigt nära Malin´s musikhjärta. Originalversionen är också riktigt bra, ( denna version är en Svenstrup & Vendelboe remix) videon fångar, hon är sensuell och vacker på ett sorgset och berörande vis. Nu har jag spelat denna hela lördagsmorgonen, för mig och alla grannar, de gående utanför och fåglarna i träden. För min outhärdliga träningsvärk och för mitt öppna sinne., mina framtidsplaner och för min kraft. Det är musik när det är som bäst.

1 juli 2011

Personbästa i hantelpress som semesterstart!

Bara att buga och tacka. Är ursinnigt stark just nu och jag drar slutsatsen att det är min allsidiga träning som står för det vinnande konceptet. I träningstimmar ligger jag högre till antalet än någonsin men med löpning, cykling och styrketräning som alternativ hinner musklerna återhämta sig mellan passen. Till hösten läggs simning in och till vintern skidåkning.

PB hantelpress: 16 kg x 8 x 3 set

Och annars då? Jo, imorgon har jag första sovmorgonen av 16 stycken på min semester. Men innan dess, ska kvinnan kliva fram i en snyggklänning och snurra runt på dansgolvet!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...