Utan tidtagning och prestation, precis som jag lovat mig själv, att det var exakt på det sättet jag skulle löpa nästa gång på grund av den stressreaktion musklerna fått den senaste tiden. Det var bara jag och Håkan som joggade i lugnt tempo och njöt av naturen på 3.9 kilometersrundan. Solen tackade för sig efter första kilometern och den speglade ett chockrosa skimmer i Svartån samtidigt som änderna verkade förvirrat simma motströms. Luften kändes till en början kall med sina 3 grader, men kroppen blev snabbt varm när löpningen kommit igång. Kroppen jobbade helt på egen hand och jag njöt verkligen av det lugna tempot.
Det var en annorlunda upplevelse att inte strida mot klockan, utan bara låta sig njuta av härligt sällskap och se en solig dag att förvandlas till en stjärnaklar kväll. Perfekt energipåfyllning för trötta muskler och röriga tankar. Blir ett återbesök på den typen av rehabilitering.
Sluttid: Ingen aning
2 kommentarer:
Med min fantasi, ser jag att molnen sträcker ut sina armar till er. Tjingeling
Din fantasi är fin!
Skicka en kommentar