PB 3.9 km på ren vilja

Hade verkligen ingen bra löpkväll. Benen kändes inte lika pigga som hjärnan och redan efter halva sträckan började det kännas i vaderna. Jag försökte fokusera om och tankarna började vandra in på varför jag så innerligt ville slå mitt förra rekord. Varför jag kunde jag inte bara ge mig ut i spåret och njuta av luften och friheten som jag gjorde sist? Så mens jag springer ökar adrenalinet och aggressiviteten över att jag är sån prestationsmänniska så jag glömmer bort att kroppen inte är på löphumör.

När jag kollar min sena mellantid, ca 4 minuter från mål, ser jag att jag ligger 20 sekunder före mitt PB. Jag biter ihop och pressar på sista raksträckan trots att jag nu känner tröttheten väldigt tydligt. Sista 200 m går på ren vilja och äntligen vid mål har jag föbättrat min tid med 28 sekunder. Vet inte riktigt hur det gick till, men det var definitivt tävlingsdjävulen som fick mig till det resultatet. Nu ska jag skippa pressa tider någon vecka, köra lite intervall och nya längre sträckor. För att lägga prestationen åt sidan ett tag.

Sluttid: 18:26 minuter

                                          
                                             En härlig höstbild från min löpsträcka