Ibland går det verkligen inte som man tänkt sig. Jag var nervös idag, kanske för att jag missat några bänkpass i träningen, vilket gjorde att jag inte kände mig tillräckligt förberedd teknikmässigt. Första lyftet på 45 kg gick klockrent, likaså mitt andra på 50 kilo. Förutom att rumpan lyfte en tumme från bänken vilket gav mig 2-1 ifrån domaren, dvs inte godkänt lyft. Mitt tredje och sista försök missar jag helt på tekniken, får inte med mig styrkan från baksidan av kroppen och vidare upp i stången. Det gav mig 3-0 från domaren. Underkänt.
Efteråt stänger jag in mig en lång stund på toaletten och låter stora tårar droppa rakt ner på golvet. Jag känner frustrationen passera genom varenda liten cell i min kropp och till en början rusar tankarna bara runt i skallen. Jag bara är i det som gör ont ett tag, men äntligen så klarnar sinnet och tillslut reser jag mig upp, tittar jag mig i spegel och tänker: Bra M-C, du behöver misslyckas ibland för att förstå du inte är Stålkvinnan. Nu tar du med dig den här erfarenheten och börjar om med ny energi. Det är det här som kallas livet.
Jag är lite överraskad över hur lätt det gick att släppa de negativa känslorna och gå ner till folksamling och säga med stadig röst att jag inte var nöjd. Men också med ett stort leende på läpparna säga att jag längtar till nästa träningspass.
2 kommentarer:
Det är viktigare att vara en lycklig människa än att alltid ha lyckats.
Du gjorde det så bra du kunde just då och precis som du säger: "Det är bra att misslyckas ibland!"
Nu ser vi fram emot SM.
Kramis
Tack Anita! Så roligt ni kom och titta, du och Håkan. Och visst är det nyttigt med lite motgångar. Riktigt längtar efter att få ta tag i träningen nu. SM nästa!!
Kram kärmor
Skicka en kommentar