28 december 2011

Jag går på AA´s ( Anonyma Alkoholisters) öppna möten - för att möta mig själv och min medmänniska.

För en tid sedan skrev jag det här inlägget "Bortom all ytlighet finns en annan värld. Något mycket större och vackrare." Jag lovade återkomma till er och nu är det dags.

I våras fick jag den kärleksfulla gåvan att träffa en fantastisk kvinna. Min nya vän som idag är min allra närmsta, är nykter alkoholist och narkoman sedan 9 år tillbaka och efter endast några veckors bekantskap fick jag förfrågan att följa med på ett öppet AA möte. Det är fritt att delta i för alla en gång i månaden. Jag tackade ja eftersom jag vill få mer insikt och förståelse i missbrukarens tillvaro och för att möta andra med traumatisk bakgrund. Senare kom det att ha en större betydelse, men det tar vi en annan kväll.

Oavsett vad vi går igenom i livet, om det är sjukdomar, sorger, olika missbruk eller mental misshandel har vi oftast stått med fötterna på samma jordgolv för att trampa vår själ sönder och samman, samtidigt som vi känner den unkna doften förgifta våra liv. Just då, ensamma i mörkret ser vi inte det goda i det onda och vi ser heller inte de händer som är utsträckta för att hjälpa oss till ett friskare liv.

Något vad jag skulle kalla vår inre styrka och kraft, tar till sist tag om livet, innan det tar tag om oss helt och fullt. Vi kommer på att vi vill leva. Med en gemensam samvaro börjar vi striden  mot våra mentala spöken. Vi tar stöd från varandra, blandar vardagstankar med stora tankar och släpper ut vår fulla ångest. Vi gråter och skattar, ler igenkännande och tänker" trodde det bara var jag som bar på de där tankarna" och långsamt börjar vi vandra på vägen mot en lycklig själ.


Kraften jag möter på AA öppna möten ger mig enorm styrka, kärlek och medkänsla. Att se utanför sig själv samtidigt som att våga blotta sitt eget skinn är en av de vägar som finns ur vårt mentala fängelse. Jag möter kvinnor som berättar om fruktansvärda trauman och det ger ett medmänskligt kärleksfullt perspektiv.  Jag får också prata, hur mycket eller hur lite jag vill och det händer att jag gråter, dels av egen smärta men också för andras.

Jag är inte alkoholist och har heller aldrig varit, men jag är en människa av kött och blod. En människa med tankar och känslor som flyter igenom min vardag, en människa med problem som alla andra. Och jag vill dela, jag vill se världen ur flera perspektiv än det som händer i min lilla värld.  Jag vill känna igen mina spöken i andra och jag vill torka någon annans tårar. Jag vill lätta på min ryggsäck och hjälpa plocka ur stenar ur någon annans, jag vill blanda min kraft med dessa unika överlevare för att få kraft tillbaka. Det är några av tusen anledningar till varför jag vill delta i på AA´s möten. Och jag har inte missat ett enda möte sedan första gången i april våren 2011.

Om jag fick önska något här i livet, skulle jag önska att du letade på en AA grupp och deltog i ett öppet möte. Trots att du inte är alkoholist. För kom ihåg nu när tankarna börjar vandra iväg med dig:  

att ingen annan kan döma dig, mer än du själv
(för visst tänkte du kanske , det är inget för mig, jag är inte alkoholist..)
(Eller kanske dömde du och tänkte: jag vill inte sitta på möten och blotta mig med massa missbrukare) 

Jag vill här påminna dig om att det du kallar samhällets bottenskikt, kunde ha varit du. Och vem säger att de som tagit till ett missbruk föra att döva sin relation till sig själva, är mindre värd än vad du är? 
Jag bara undrar, om det är en sådan värld du vill leva i där vi ger oss 
rätten att döma andra. 



Öppna dina ögon och se din medmänniska, vi bor alla under samma himmel 


Till AA´s hemsida 

17 kommentarer:

klara sa...

Vilket viktigt och bra inlägg Malin. Jag har inte varit på AA möte, däremot OA men det är ju ungefär detsamma. Deras möten bygger på samma grunder som AA. Jag tyckte först det var lite mystiskt och konstigt men sen började jag förstå mer och mer och då var det inte så konstigt. Det här var för ett par år sedan och jag kom aldrig så långt att jag genomförde stegen. Det var möten varje vecka och jag befann mig i en situation då jag knappt tog mig utanför dörren. Men jag blev många erfarenheter rikare genom att möta andra, ta del av deras tankar och känna en gemenskap de gånger jag väl var där. Och det är inget som säger att jag aldrig mer kommer gå dit. Jag tycker det är toppenbra att det här mötena finns för det har hjälpt många människor till en rikare liv.

Britta sa...

Mycket tänkvärt om vad dina besök hos AA ger. Är själv 12-stegare och har liksom du kommit till många insikter tack vare programmet.
Dina slutord om att ingen har rätt att döma andra är visdomsord.
Hoppas att många läser din blogg och tar del av din klokskap.

Anita sa...

Ja, Malin vad ska jag säga. Vad rätt och fint du har skrivit om något som även ligger mig varmt om hjärtat och själen. Ar som du vet, själv 12-stegare EA.
Jag älskar dig på mitt sätt!

Kramar till min fina Kärdotter.

Malin-Charlotta sa...

Min Klara, tack för du delar med dig. Det var väldigt starkt av dig att gå dit när du mådde som du gjorde. Det vittnar om mod och styrka. Vi har så mycket att hämta av varandra och som du säger, det finns inget som säger att du inte går igen någon gång i livet?

Var sak har sin tid, som min kära vän brukar säga när jag försöker skynda på eller när jag inte känner mig redo. Och vetskapen att gemenskap finns i de organisationer runt om i landet kan få oss att klara stora hinder.

Ta hand om dig min vän.

Malin-Charlotta sa...

Hej Britta. Vad fint att du tittar in igen. 12 stegs programmet har gjort mycket gott för många och kommer att fortsätta att göra.

Finner det viktigt att föra budskapet vidare, på mitt lilla vis. Hoppas också jag att många hittar hit för att läsa och i sin tur föra det de läser vidare till sina medmänniskor.

Tack Britta för du delade idag med oss alla.

Och min bästa kärmor! Vad passar bättre än att säga: Jag älskar dig tillbaka på mitt lilla vis.

Fint du tittade in, vi ses snart igen.
Kärlekskramar till dig

Karin sa...

Vilka fina ord.
Jag kommer aldrig glömma den dagen jag träffade en missbrukande ung man som ramlade ner på tunnelbanespåret. En annan modig kille hoppade ner på spåret och lyfte upp honom och vi lade honom på bänken. Där låg han i smutsiga, trasiga kläder och blödde. En kvinna gick förbi och vräkte ur sig något fult. Jag stod vid hans huvud och han sa efter hennes ord "Jag är faktiskt också värd något". Mina ord kändes så lätta och larviga till svar, för jag sa bara" Ja, det är du". Han log iaf och det är ett minne som fortfarande är så starkt.

Malin-Charlotta sa...

Vad fint du delar med dig så starkt, Karin. Det känns hoppfullt att människor ingriper som ni gjorde och visst jag jag tro att dina ord KÄNDES små men i själva verket var det kanske det vackraste den mannen hört på väldigt länge.

Jag tänker att vi aldrig få ge upp att visa medkänsla och vi kan göra det på så många olika sätt. Att möta missbrukande människor genom AA är ett sätt, det ger en ökad förståelse kring problomatiken.

Tack för du tog dig tid, Karin. Jag är lite tagen av det här känner jag.

superSHEro sa...

Det var det finaste jag läst! Du har så rätt, vi glömmer lätt bort det. Vi är alla samma kött och blod, andas samma luft. vem av oss har rätten att döma någon annan? Och att sen döma någon som redan har det tufft, det är ju bara för jävligt.

Åh fy fan (förlåt... svordom..) vad fint skrivet.

Malin-Charlotta sa...

Ler stort åt dina svordomar då jag tycker de ligger i en positiv riktnig ;-)

Fint du tittade in och fick med dig så mycket, jag är glad du tog dig tid att läsa och att du ger så mycket tillbaka till mig!

Föra budskapet vidare om medmänsklighet kan vi hjälpas åt att göra!

Ska titta in hos dig sen :)

Tack en än gång, superSHEro

Ulrika sa...

När jag var yngre hände det lätt att jag tänkte att det bara var en speciell grupp människor som t.ex. behövde socialbidrag eller blev utan någonstans att bo o.s.v. Jag levde så välordnat med stabila föräldrar och hade bilden att bara man gör sitt bästa så går det bra. När jag själv blev sjuk i vuxen ålder fick jag ett helt annat perspektiv. Dels att må dåligt och leva med den osäkerheten, dels att få kämpa för att få vara sjukskriven, få ersättning från försäkringskassan o.s.v. - allt sammantaget gjorde att jag såg hur osäkert det faktiskt är och hur lätt man kan hamna snett ekonomiskt o.s.v. Min bästa kompis som jag lärde känna i samma veva lever under knappa ekonomiska förhållanden p.g.a. sin sjukdom och att hon inte kan arbeta som det är nu och varit i ett antal år samt att hon är ensamstående mamma. Som du säger så kunde det varit vem som helst av oss. Så vi behöver nog alla påminna oss om dagligen att inte döma. Oavsett hur vi själva klarat av eller tror oss klara en viss situation så är vi alla olika rustade och man kan därför inte jämföra.

Annie sa...

I mina ögon är du en alldeles exceptionellt fin människa och jag beundrar dig, dina tankar & din medmänsklighet!

I mina ögon är vi alla människor - och djur. Med samma värde, med lika mycket liv i oss och det gör ont i mig när människor inte kan se detta sina medmänniskor.

Blir alltid så berörd av att läsa din blogg.

Malin-Charlotta sa...

Hej Ulrika. När vi var yngre förstod vi nog inte bättre. Det är just erfarenheterna livet igenom som formar de värderingar vi får. Om du hade frågat mig när jag var ung var nog ett AA möte inte det jag trott jag skulle värdesätta i vuxen ålder. "De är väl bara till för dom som har missbruks problem ..??"

Och visst är det viktigt med ständig påminnelse, du har så rätt, det är väldigt enkelt att bli "hemma blind".

Tack för du delade med dig. Jag hoppas att julen var dig vänlig precis på ett sånt vis som du önskade att den skulle bli.

Malin-Charlotta sa...

Annie, "din kärlek säger mer än tusen ord" som den underbara klyschan är skriven. .

Egentligen.. är allas hjärtan lika stora och kärleksfulla, det är vad vi väljer att göra med kärleken som skiljer oss åt och där kommer våra livserfarenheter in och spelar den betydande rollen. En människa som inte finner sig själv kan heller aldrig finna andra.

När jag ser på världen idag förstår jag så mycket mer varför saker bli som de blir och det gör att jag inte behöver döma lika hårt som förut.

Jag kommer fortsätta sprida mitt budskap och kämpa för att göra skillnad. Eller egentligen, göra skillnaden mellan oss medmänniskor mindre och mindre. För vi är alla så lika.

Tack min vän. Du är fantastisk.

Malin sa...

Åh så godhjärtad du är! Tänk om alla tänkte likdant, vilken värld vi skulle ha.

Malin-Charlotta sa...

Det var väldigt vackert uttryckt, Malin. Jag försöker sudda ut samhällets gränser och kanske..får jag några med mig :)

Kram till dig

ZtorZillen sa...

Tror att fler människor är missbrukspersonligheter än vad man i allmänhet "vet". Sedan är kanske frågan VAD man missbrukar, tror att världen skulle vara så mycket mer vänlig om vi såg på personer med missbruk, på ett sådant sätt att de helt enkelt har en missbruksproblematik inte att de ÄR missbrukare...själv är jag "nykter" matmissbrukare...något jag förmodligen måste slåss med resten av livet...! mycket tankvärt inlägg!

Malin-Charlotta sa...

Du säger något väldigt viktigt här! Min vän pratar ofta om att vi alla är i samma missbruk, det är bara vilket missbruk vi väljer som är skillnaden. Vissa väljer droger, vissa alkohol, spel, sex, mat, svält, arbete, prestation, träning, ja listan kan göras lång. Jag tycker det är en intressant teori, för egentligen är vi mer lika varandra än vad vi vill inse.

Tack för att du läser & att du delar med dig! Kram!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...