Jag brukar inte se den kommande dagen som något jag inte längtar efter. Tvärtom. Men just denna helg har varit en tid som man bara vill stanna varje minut. Sådär alldeles alldeles underbart. Jag har gått hand i hand med den jag älskar tillsammans med en värmande höstsol i ansiktet. Jag har hört regnet slå mot fönstret medans jag ligger upp och ner i soffan för att njuta av en efterlängtad ledighet. Låtit kroppen vakna alldeles på egen hand och för att sekunden efter kunna lägga min första blick på kärleken som sover bredvid mig. Utan att behöva lämna honom inför en arbetsdag. Jag har träffat nya och gamla vänner och tillsammans har vi njutit av god mat,småpratat om allt och inget och för att till sist avsluta en sprudlande kväll med dans. En ny tid startat i mitt liv denna helg. En tid som sambo. Märks det jag är full av kärlek?
Så jag vill inte lägga fram kläder till den tidiga morgonen eller laga matlåda till lunch. Jag vill inte lämna mitt nya hem innan dagsljuset tagit över eller sätta mig i en kall bil för att ta mig till mina förpliktelser. Jag vill vara här och nu hela långa måndagen.
Jag ropar efter en räddning för att ångesten inte ska ta över mitt glada sinne. Så när jag lägger min kind på min nya sambos axel ikväll ska jag ta med mig alla härliga minnen in i morgondagen och njuta av dom om och om igen. Så att måndagen fortfarande känns som söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar