28 september 2010

Kraftansträngning

Inget träningspass idag, men tror sällan jag varit så tömd på energi. Ni vet hur det är att gå och samla inför något viktigt och när den stunden sen är över känner man sig tom, trött och lycklig på en och samma stund. Man vet inte om man ska gråta eller skratta, känslorna är i ett slags kaos, de vet inte åt vilket håll de ska visa sig. Man är stor och liten samtidigt. När man står vid stora beslut krävs det att man samlar all energi, för att sen ta en sista kraftansträngning och ösa den ur sig för att orka förverkliga det man vill.

Tårar bränner innanför ögonlocken men jag är långt ifrån ledsen. Bara lycklig över att jag är jag. Att  jag hittar den där inre härliga styrkan och vågar stå upp för mina åsikter när det verkligen behövs. Jag är stolt över min vilja, även om den ibland är starkare än vad jag klarar av att hantera. Jag är tacksam för drivkraften som hjälper mig att genomföra det jag vill med mitt liv, även om jag ibland kan ta några omvägar innan besluten styr in på rätt spår. Jag är glad jag inser att det alltid finns ett val.

Så denna dag har jag aldrig varit så stark men sällan känt mig så liten. Molnen har skingrats så nu är det bara att andas in den friska luften och satsa. Jag har ingenting att förlora!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej söta, som jag citerat förut: Varje beslut du tar är det rätta beslutet här o nu. Det som är lika viktigt som beslutet är varför du tar det beslut du tar,och målet är inte viktigare än vad de gör med dig att ta dig dit, vad som händer med dig, hur du växer på vägen dit. Jag vill själv vara så mkt bättre än jag är på att sätta upp mål. Men behöver nog skaffa en coach på arbetsförmedlingen igen. Det har jag visst möjlighet att få, ska bara be om att gud sänder mig den bästa coachen för mig, hehe. Vackert molnkort oxå, fotobruden;-) kram Anna-karin L

Malin-Charlotta sa...

Så klokt talat. Ibland kan man inte hoppa rakt ut och hoppas allt löser sig, även om man vill. Då får man kompromissa med sig själv och ha lite tålamod med framtiden. Idag blev en sådan dag, men jag är ändå så nöjd.
Det där med coach är verkligen ett spel, gäller att du får någon som ser dig och tror på dig! Ang fotona så tackar jag och bockar, kanske skulle satsa på det? ;-) Kram M-C

Anita sa...

Är det någon mer än jag som ser "ansiktet" uppe i vänstra hörnet på molnbilden. Lugg, två ögon och en liten nos/näsa.
Håller med, du tar verkligen fina bilder.
Kramis vi ses på lördag!

Malin-Charlotta sa...

Nu när du säger det, Anita! Vad häftigt! Har pratat en stund via skype med Håkan. Tack och lov för internet......

Ser fram emot lördag, Take Care så ses vi! Solkramar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...