Kraftansträngning

Inget träningspass idag, men tror sällan jag varit så tömd på energi. Ni vet hur det är att gå och samla inför något viktigt och när den stunden sen är över känner man sig tom, trött och lycklig på en och samma stund. Man vet inte om man ska gråta eller skratta, känslorna är i ett slags kaos, de vet inte åt vilket håll de ska visa sig. Man är stor och liten samtidigt. När man står vid stora beslut krävs det att man samlar all energi, för att sen ta en sista kraftansträngning och ösa den ur sig för att orka förverkliga det man vill.

Tårar bränner innanför ögonlocken men jag är långt ifrån ledsen. Bara lycklig över att jag är jag. Att  jag hittar den där inre härliga styrkan och vågar stå upp för mina åsikter när det verkligen behövs. Jag är stolt över min vilja, även om den ibland är starkare än vad jag klarar av att hantera. Jag är tacksam för drivkraften som hjälper mig att genomföra det jag vill med mitt liv, även om jag ibland kan ta några omvägar innan besluten styr in på rätt spår. Jag är glad jag inser att det alltid finns ett val.

Så denna dag har jag aldrig varit så stark men sällan känt mig så liten. Molnen har skingrats så nu är det bara att andas in den friska luften och satsa. Jag har ingenting att förlora!