6 februari 2012

Att vara mentor åt medmänniska med anorexi

I September förra året stod jag inför flera val och ett av dom var att gripa tag om en fallande medmänniska. 
Efter alla mina resor genom livet som ändå bara börjat, har jag samlat på mig kraft och styrka. Redskap jag vill dela till andra och kraft jag vill upplysa om existerar. 

Sedan i September 2011 är jag mentor åt en kvinna som är svårt sjuk i anorexi. Som mentor agerar jag med ett stöd för samtal och vi arbetar utifrån en självhjälpsbok med läxor som jag skapar. Tre kvällar i veckan hörs vi via mail och dagligen via sms. Det handlar om att se en människa som är svårt sjuk, att ge kärlek och stöd till någon som känner sig väldigt ensam och har fastnat i en livshotande sjukdom. 

Tiden är nu inne både för henne och mig att berätta i bloggen. Arbetet går framåt och jag kommer ibland att skriva om min upplevelse till sjukdomen men av tystnadsplikt kommer jag aldrig nämna sånt som vi arbetar oss igenom. 

Avslutningsvis vill jag skänka en tanke till er läsare.
Kan tyckas självklart att hjälpa andra men det finns något att tänka på här som många glömmer bort:

Man måste vara hyfsat hel själv för att orka och kunna vägleda andra som hamnat vilse
Man kan inte försöka vända rätt världen för någon om den inte är rätt vänd för sig själv

Att vara mentor innebär ett stor ansvar och starka känslor, men det ger också enormt mycket kärlek och förståelse till en medmänniska. Man får kliva utanför sig själv och sina egna tankar och bekymmer för att se en annan sida av det samhälle vi lever i som är alltifrån skön att uppleva. Det ger ett viktigt perspektiv och man inser att bekvämlighetsbubblan man skapat åt sig själv är bara en droppe i havet. Genom att släppa på den bubblan och blanda sig med andra, kan vi skapa hopp om ett friskare liv för många som idag inte har ett värdigt liv. 

Så idag är mitt budskap: 
Vi behöver bli fler



14 kommentarer:

klara sa...

Åh vad fint att läsa detta Malin :) Du , eller rättare sagt ni är så starka som tagit itu med detta trots att det är svårt. Tänk om det fanns fler medkännande människor som du Malin då skulle denna jord vara en bättre plats. Jag önskar er innerligt lycka till på vägen. Kram till er båda :)

Viktkamp sa...

Du fortsätter att göra mig fascinerad av dig! Du är enastående =)
Du är värd varenda fina ord =)

Länk till artikeln finns nu, kan man få läsa din artikel? =)

Kramar <3

Malin-Charlotta sa...

Jag hade inte fixat det här utan dig, Klara. Det vill jag verkligen att du ska veta. Vi är Dig för alltid tacksamma <3

Stort tack & en kärlekskram som aldrig tar slut från mig & min tjej <3

Malin-Charlotta sa...

Min fina Emma med all denna kärlek! Jag är inte mer än någon annan, jag har kanske bara kommit lite längre än några andra runt om i världen. Vi har alla medkänsla och kärlek inom oss, vi bara hanterar och visar det på olika sätt beroende på vart vi befinner oss i livet.

Tusen tack för artikeln, ska hoppa in och läsa. Tyvärr finns inte artikeln om mig att få tag på, men jag kan göra ett försök att ta en kopia och skicka den till dig <3

Återkommer om det!
Kramar om varmaste o finaste Du!

♥Sojkas framtid - Ann-Sofie Sojka sa...

Du är fin du! :)

Förresten det blev en bok till min syster istället för det var tydligen långt till närmaste Bokia.

Så det blev den nya självkänsla boken med Mia Törnblom. Min syster behöver verkligen hitta sin självkänsla. :)

Kram!

Trillingnöten sa...

Tänk, jag är inte alls förvånad att just du är en medmänniska åt en person med svårigheter i livet! Det passar dig och jag är oehört stolt över att du gör detta! Det behövs verkligen fler som du! All kärlek till dig vännen!

ZtorZillen sa...

Hur fungerar det mer praktiskt? Nyfiken, utifrån min egen situation som hetsätare, men också då jag själv är socialarbetare...Är du anställd att göra detta? Hur kom du i kontakt med kvinnan? Är det någon form av öppenvård eller är det av egna erfarenheter..? NYFIKEN! Berätta mera!

Karin - FitnessochHälsa sa...

Vad fint av dej att vara hennes mentor! Hoppas verkligen att hon blir frisk från sin anorexi!

Malin-Charlotta sa...

Hej Anne-Sofie! Jag har tänkt på hur det gick för dig med presenten och hoppades på att du skulle höra av dig om du vill ha hjälp :) Böcker är toppen att få, särskilt dom som kan komma att ändra livet för en.....

Malin-Charlotta sa...

Trillis, jag har läst din kommentar flera gånger nu och jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva till svar. Bara att jag blir så full av kärlek. Till Dig!!

Malin-Charlotta sa...

Hej ZtorZillen! Förstår det väcker nyfikenhet!Det var på eget initiativ, är en kvinna jag känner sedan tidigare som hamnat i en livshotande situation. Jag mailade henne och erbjöd min hjälp när jag fick veta av en anhörig hon var väldigt sjuk. Berättade lite hur jag tänkte, vad jag trodde jag kunde tillföra osv. Tanken var att hon skulle bli sedd och få kärlek, få en medmänniska att luta sig mot så den värsta faran för hennes liv skulle vända. Det har den lyckligtvis gjort nu, men vi har långt, långt kvar. Nästa steg är att sätta in professionell hjälp, att jag ska fortsätta vara mentor, men i inte lika stor utsträckning som nu.

Malin-Charlotta sa...

Tack Karin, ska hälsa från Er alla att ni önskar hennes bästa!

ZtorZillen sa...

Vilket fint initiativ av dig! Men va "synd" att det inte var mer organiserat, hade önskat att det fanns...

Malin-Charlotta sa...

Jag förstår vad du menar, fick en ide nu att det faktiskt finns något att framföra när jag ska på möte imorgon med mottagningen. Kanske jag kan väcka en tanke..??

Kram fina du!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...