Duracellkaninen måste dansa

Jag skulle inte fungera utan musik. Lyckan när jag hör en låt jag älskar är som att bli nykär om och om igen. Mängder av dopamin exploderar i varenda liten cell och förenar sig med blodet som rusar i hela kroppen. Jag måste röra mig till tonerna annars spricker jag. Jag dansar åt alla håll samtidigt och mina mjuka skosulor bär mig otröttlig genom kvällen.
Så nu bär det snart iväg med mina kära väninnor. Svetten kommer att rinna och vattenglasen stå på rad. Vi kommer att dansa tills musiken tystnat och lamporna tänds på nattclubben Ritz. Jag kommer som så många gånger förut under kvällen blicka upp mot Dj båset och blinka med tacksamma lysnade ögon. Han brukar säga: Du ser så lycklig ut och jag älskar det. Det var nämligen när jag for omkring på dansgolvet som jag träffade min Håkan. Jag gick fram och önskade en låt. Men det är en alldeles egen liten förtrollande saga.

                                                              Bilden talar för sig själv!