Recension - Sanctum

I förra veckan var det biodags, Sanctum, i vilket James Cameron ( Titanic, Avatar ) agerar som exekutiv producent. Skådespelarinsatserna är av blandad insats och storyn om en far och son som inte kommer överens, känns som man sett förut. En viss förutspådd historia, det är bara frågan om vem, var och hur. Men den är mycket snyggt filmad och 3D effekten gör att filmen lyfts, vilket också gör att den är en klassisk "biofilm". För mig som har vattenskräck har jag troligen svårt att se effekterna och filmen i sin hela rättvisa, vissa stunder måste jag blunda för att inte börja gråta av ångest. Svårt att beskriva den känslan.

Det är några riktigt otäcka scener med under den 1:48 långa ( läs kort, då tiden rusar iväg) speltiden, både känslomässigt som fysiskt. Här fångar regissören åskådaren på ett gripande och omtumlande vis, historien höjs avsevärt. Framförallt en scen kommer att etsa sig fast i min näthinna för resten av livet. Med den cliffhangern påstår jag, att jag aldrig kommer vilja att pröva bergsklättring. Utan ett visst skydd...