Slut på det vita tålamodet

Finns inte en enda liten cell kvar på min kropp som vill ha vinter längre. Jag är helt tömd på mitt vinterförråd, har inget kvar att ge. Tomt är vad det är. Jag vill inte längre pulsa i snö, höra skorna knastra mot skosulan eller känna hur fingrarna blir kalla och torra av kylan så fort vanten åker av. Jag vill inte ha långkalsonger, fleecetröja och en mössa som ger en platt pannkaka till frisyr. Jag vill inte ha is på vägar och gator eller jagas av hotande snömoln.
Jag vill ha allt som inte är vinter och jag vill ha det nu. Imorgon. Eller allra helst igår.