18 november 2012

En brottslig handling

Visst har du tänkt tanken att "du borde"? Eller att "du måste"? Du har letat efter motivationen att börja träna samtidigt som du letat efter ursäkter att komma undan? De flesta människorna har trampat i dom spåren och jag är här för att ge dig nya spår.

Vi vet att rörelse och motion är bra, det stärker hjärta, lungor och skelett. Fettförbränningen ökar, vi blir starkare i vardagen, får bättre hållning och det förbättrar motoriken. Vi sover bättre, äter bättre, blir piggare och får mer ork att klara de mentala utmaningar som bjuds. Vi förebygger sjukdomar och ökar disciplinen. Låter inte det lockande?

Det finns mer, något som bor i den mentala avdelningen. I ögonblicket som du lovar dig själv att "börja träna på måndag" eller "efter nyår" ger du dig själv ett löfte. I ögonblicket som du sviker det löftet, begår du ett brott. Ett brott mot ditt egen värde.




Vi vänder på berättelsen om ditt liv och säger att du lovat din vän att ses? Men du struntar i att dyka upp, du hör inte ens av dig. Vännen väntar, blir besviken och ledsen.

Inte skulle du agera så mot en vän? Med handen på hjärtat så tror jag inte det. Min fråga blir till dig: Vad är skillnaden på ditt löfte till dig själv och löftet till din vän? Vad är skillnaden på ditt värde gentemot din medmänniska? Vi är ju alla lika värda, eller hur?

Din önskan är lika mycket värd som din medmänniska, det finns ingen skillnad! Ge dig själv det bästa, driv livet med egna steg istället för att det ska driva dig. Ta din önskan om ett hälsosammare liv ut i verkligheten, det kommer höja din självkänsla. Men jag vill be dig att vänta inte för länge, för ditt löfte om att "börja på måndag" väntar inte på dig i all evighet med sin frihet.

2 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Visst är det konstigt att löften till en själv faktiskt oftast får stå tillbaka? Måndagar finns det massor av, men det finns inte lika många år som måndagar. Och slösar man med åren...jag ser på min lilla flicka att det går ruskigt snabbt. Nyss var hon ett knyte i famnen, nu går hon i skolan!

Malin-Charlotta sa...

Livet går fort och vi är faktisk här en otroligt kort tid. Åndå, vill vi tro att vi har en hel evighet på oss. När man ser barn växa ( i mitt fall mina katter ;) slås man verkligen av det faktum att tid, är dyrbart.

Kram fina du

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...