Tröskel kom redan vid ca 153 i puls, vilket är i löpningen en lättjobbad puls för mig. Men, det var bara att härda ut för att uppnå de 20 minuterna i en medelpuls på 85 % (156) som jag bestämt innan. Det gjorde så ont i benen och svetten forsade som ett vilt vattenfall ner på golvet. Det var fruktansvärt. Men så efteråt kom den där underbara träningsglädjen och endorfinkicken av att ha lyckats med något man aldrig kunnat drömma om. Lustigt det är livet, att man aldrig vet vad det bjuder på. Plötsligt står man där med hakan i knävecken, jag som aldrig skulle sätta mig på en spinningcykel. Kan tala om att till helgen är det dags igen.
Sen har denna nya träningsform kommit in i mitt liv av ytterligare anledning, men om den ska jag berätta en annan dag. Det är nämligen en riktig solskenshistoria.
4 kommentarer:
Precis så var det för mig med! Behövde något som skonade mina knän och fötter från löpningen. Cykling är fantastisk bra och effektiv konditionsträning!
Ser fram emot din solskenshistoria!:)
Ja, det var otroligt effektivt, är oerhört imponerad av de som cyklar! Så du har också varit i "skona benen världen". Hoppas det blev bättre för dig, Malin!
Nu är du en bra bit på vägen! På den rätta vägen, haha. Spinning själv, en blir det spinning i grupp och en vacker dag kommer du fara på landsvägen med mig. Åh. Ser redan nu framemot det.
Kramar med värme
Landsväg = Matilda & cykel ( med kanske en sinkande vän i bakståg ;-))
Varma kramar tillbaka
Skicka en kommentar