Lagstifta om DNA för att bekämpa våldtäkterna

Det här gör mig verkligen förbannad. Under en diskussion igår började vi samtala om DNA och dess viktiga betydelse i alla de våldtäkter som nu verkar sprida sig som en epidemi i Örebro stad. Kvinnor stannar inne om kvällen, de vågar inte leva sitt liv pga det våldsklimat som nu härjar. Vart man än kommer pratas det om den kränkning som upplevs genom att vi kvinnor hotas och varnas dagligen pga de våldtäktsmän som sprider skräck i samhället.

Jag och min sambo var rörande överens om att ett allomfattande DNA register ska byggas upp. Att hela befolkningen ska hjälpa till att bekämpa våldet genom att bidra med med sitt DNA, att registret inte enbart ska innehålla de som finns med i brottsregistret. Det pratas om att vi lever i ett demokratiskt samhälle och att ett sånt förslag skulle vara ett hot mot den personliga integriteten. Då undrar jag, vad är det då som vi tvingas till just nu? Att varnas via nyheterna på radion, att vi ska undvika att vistas utomhus efter det blivit mörkt? Eller att tvingas ta bilen till och från våra ärenden pga den trygghet vi trodde vi hade i ett land som Sverige som är totalt bortblåst? Vi törs inte släppa ut våra barn ensamma att leka eller låta våra ungdomar ta sig hem ensamma från sina aktiviteter? För att inte tala om det frihetsberövande en kvinna utsätts för vid en våldtäkt? Listan kan göras oerhört lång på hur vi just i detta nu kränks i vår integritet.

Ett allmänt DNA register skulle vara till stor hjälp i alla typer av brott. En möjlighet att identifiera, att binda en skyldige vid brott eller också att fria en misstänkt. Självklart måste det skapas hårda administrativa rutiner så att man inte kopplar fel individ ihop med ett DNA-prov, vilket faktiskt tyvärr har hänt när rutiner har brustit i exempelvis USA och Storbritannien. Det diskuteras även vad vi ska göra med de som vägrar lämna in sitt DNA-prov, men det finns ett enkelt svar på det problemet: Lagstifta. 

Det här är verkligen ett ämne som berör mig och jag känner stor frustration och ilska över att inte veta hur jag kan agera för att hjälpa till när våldet i samhället trappas upp.