2 augusti 2011

Missat Blodomlopp ?

I Juni annonserade jag om att ett rekord skulle slås den 18 Augusti för min del på 5000 meter i Blodomloppet, jag skulle under 22 minuter. Pga cykelolyckan för nu snart 3 veckor har jag missat att toppa träning på höga pulser och pressat tider i spåret, så under ett test i helgen beslöt jag mig att inte springa 5000 meter. Istället tänkte jag ta 10.000 meter och springa runt i den takt som jag hinner komma i form till efter olyckan. Ingen press på personbästa eller krav på att komma bland de bästa vilket annars hade varit målet.

Ett beslut togs igår och idag skulle anmälan senast vara inlämnad. Eller? För enligt deras hemsida gick anmälningstiden ut igår den 1 Augusti, vilket inte alls stämmer överens med min verklighetsbild då jag förra veckan och läste den 2 Augusti.. Besviken är jag på mig själv som var inte tog ett beslut tidigare, men jag kunde helt enkelt inte testspringa 10.000 meter tidigare än i helgen pga de skador jag fick. Samtidigt kliar mig i huvudet hur jag kunde se så fel.....

Jag kommer envist hävda jag såg rätt. Med de slutorden har jag så klart skickat ett mail till tävlingsledningen.

15 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Jag vet ju inte i vilken stad du bor i men jag läste på Blodomloppets hemsida 2 augusti på Jönköping. Lägger in en länk till sidan:
http://www.blodomloppet.se/stad.aspx?PageId=155
Dessutom står det så här:
Efteranmälan

Efteranmälan för individuell start kan göras via hemsidan mellan den 2 och 13 augusti
eller på startplatsen (tävlingsdagen) mellan kl 15.00 och 17.30 mot en förhöjd avgift
på 60 kr. Observera att lag ej kan efteranmälas.

Då har du väl en chans att tävla eller är jag ute och yrar på fel stad?
Hoppas det går bra iallafall och att det ordnar sig till det bästa.

Malin-Charlotta sa...

Hej och tack så mycket!!! Jag bor i Örebro tyvärr, har skickat ett mail och hoppas på svar imorgon. Västerås är annars inbokat den 31 Augusti, men ville verkligen köra det här loppet också.

Tack återigen!

Anonym sa...

Ja, jag ska väl antagligen skämma ut mig ordentligt när det gäller det här men man måste väl kunna efteranmäla sig till Örebro också?
Hittade den här länken med datum:
http://88.206.130.2/blodomloppet/

I vilket fall hoppas jag det löser sig för dig till det bästa.

Trillingnöten sa...

Men oj! Jag höll på att missa anmälningen för Tjejmilen förra året och det var tur att jag faktiskt hann med (även om man kan efteranmäla och då blir det väl dyrare). Jag hoppas att de svarar och att det blir ett bra svar!
Vad kul att du är med i lopp och sånt. Jag tycker att det sporrar så himla mycket. Nästa år ska jag iaf vara med i vårruset och sen, sommaren 2013 ska jag minsann springa i milen i New York! Det ser jag fram emot! Håller tummarna att det går bra för dig och loppet nu! Kram!

Malin sa...

Nä vad surt. Hoppas du får springa!! Skönt att du är på fötterna. Jag har knappt sprungit nåt i sommar pga krånglande höft/ben. Tränat uselt oxå men har varit rätt skönt att ta det lite lungt för en gångs skull. Jag får göra som dig. Inte en massa krav eller så. Hoppas på att jag klarar att springa 10 km utan att få ont. Det räcker långt just nu.

Anonym sa...

Hej!

Pam Grier var gäst hos Oprah idag, jag hann och titta en kort stund. Pam sa något så bra:
"I see life as a classroom and the experiences within it as lessons. I see life as a free-form dance, and we are the choreographers."
Fler skulle tänka så, många vuxna jag har mött tror att dom kan och vet "allt" bara för att dom är vuxna. Konstigt nog har jag å andra sidan mött många barn som är smartare en många vuxna men dom här barnen är ändå ivriga att lära sig mer och nytt. Vad är det som gör att så många vuxna tappar nyfikenheten, ivern att lära sig nya saker och upptäcka nya spännande saker i sin nära omgivning och långt bort?

Malin-Charlotta sa...

Phust, allt löste sig till sist. Fick ett mail: Hej! Nu är anmälan öppen så du är välkommen.

Det gick nämligen inte att efteranmäla sig igår därav att jag trodde det var kört. Tack för alla länkar "anonym" skickade och vänliga ord!

Trillis: Milen i NY! Nu blir jag ju tufft nyfiken !! Berätta !! Och visst sporrar det, för mig handlar det lite om vilken sport jag ska satsa på till nästa år så testar lite, jag står vid ett vägskäl just nu. Men det återkommer jag till... ;-)

Hej Malin! Det var tråkigt att höra om din höft/ben. Har varit inne på din blogg lite och då och kollat läget. Du skrev ett så fint inlägg till mig när jag kraschade. Tack! Hoppas det vänder med ditt onda och att vi ses på någon söndagskörning i höst. Sköt om dig till dess!!

Malin-Charlotta sa...

I see life as a classroom and the experiences within it as lessons. I see life as a free-form dance, and we are the choreographers.""

Hej & Tack för den fina delningen! Intressant, just den frågan du ställer, brukar jag och en av mina bästa vänner diskutera. Vi är lika ivriga på livet båda två, har gått igenom mörkret på olika sett för att efteråt se på ljuset på samma sätt. Någonstans på vägen till vuxenlivet tappar många glädjen och spontaniteten för att de tror det bästa är att "passa in". Människan gör allt för att vara lagom och missar hela upplevelsen i jakten på att vara "medel".

Vi tror att allt handlar om olika slags rädslor vi får med oss i uppväxten och i vuxenlivet, rädslor som dränker allt vad nyfikenhet är. Jag hade ett citat på min blogg: Låt inte dina rädslor begränsa din livskvalitet. Det är lättare att säga och skriva än att alltid leva upp till, men så länge man försöker och är medveten om vilka ens egna rädslor är, så vill jag tro på att det är lättare att till sist vinna över dom. En av mina största rädslor är vatten för att ta ett mer konkret exempel. När denna sommar är slut ska jag kunna simma utan panikkänslor. Det är livskvalitet för mig.

i min lilla lilla värld sa...

Tack för sin otroligt fina kommentar. det värmde verkligen ?=

Malin-Charlotta sa...

Tack själv, Sara, för du tittar in här OCH bjuder på så mycket fint i din blogg!

Anonym sa...

Jag vet inte om dom vuxna jag tänker på vill passa in och/eller är rädda. Dom vet "allt" för att dom är just vuxna. Dom är inte rädda för det jag och andra säger utan dom behöver inte veta det för dom kan redan allt. Bara det att dom är vuxna gör att dom på något sätt vet "allt". Det är som dom tror/vet att all kunskap finns där hos dom automatiskt bara dom fyllt ca 18 år. Det som gör mig lite ledsen när jag försöker berätta eller förmedla kunskap till dom här vuxna, för det är bara vuxna som beter sig så här, och dom inte lyssnar gör det att dom missar att ta vara på livet, sitt liv. Inte "livet":föds, dagis, skola, yrkesutbildning, arbeta, familj, barn, pension, barnbarn, död. Utan något mer, resan, möten, upplevelser, utveckling, förståelse m.m. Jag blir liksom ledsen när jag inte kan få dom här människorna att famna livet. Visst för alla dom här vuxna kan man inte rabbla upp långa haranger för men ge dom ett citat, en tanke, få dom att se en annan människas livsöde, få dom att lyfta blicken och/eller en möjlighet att utveckla sig själva i en riktning som man vet att dom skulle bli glada över att få se.
Hoppas du förstår vad jag menar, det är inte så lätt att förklara känner jag.

klara sa...

Fina Malin tack för din kommentar. Det gör mig varm i hjärtat att veta att du kollar min blogg på din rast. Tack :)

Ja det där med att hälsa på okända människor är ju så olika. Är man ute på landet hälsar nästan alla, där är det konstigt om man inte gör det. Men det blir annorlunda i stan där det finns så många människor. Men jag tycker att det hade varit trevligt om det var som på landet.

Det låter som att du har 2 spännande och roliga jobb. Vad härligt att få jobba med att inspirera andra människor. Nått sånt skulle jag också gilla. Vad förslags utbildning har man då? Får du vara ute mycket på jobbet på golfbanan? Det skulle jag gilla för att vara ute är det bästa som finns :) Jag antar att du spelar golf själv. Många i min familj/släkt spelar och jag gick faktiskt en nybörjarkurs när jag var yngre. men det var inget jag fastnade för. Min lillebror däremot var helt frälst och tänkte och pratade bara i termer av golf. HAn ville bli golfbanearkitet så nu är han landskapsarkitet men har fått lägga golfen åt sidan på grund av att han drabbades av reumatism som 24 åring.

Vad kul att det ordnade sig med anmälan till loppet :)kram

Karin - Fitness och Hälsa sa...

Vad bra att det löste sig!

Malin-Charlotta sa...

Hej Anonym: När jag hör dig förklara hur du tänker förstår jag att du mötts av vuxna som är allt det du beskriver. Vilket du även talat om för mig i dina texter.

Människor som tror sig veta allt vet jag inte riktigt hur man ska få att öppna sig. Jag har träffat på några stycken och det är som att prata med ett stort orubbligt stenblock med skygglappar på, dessutom. Det spelar ingen roll, precis som du säger vad man gör eller försöker dela, man når inte fram. Tyvärr, tror jag att ett uppvaknande av något hårt slag är enda utvägen.

Jag vill ändå tänka och leva efter, att om jag för mitt budskap vidare som jag fått med mig genom min sjukdom: Att det finns möjligheter mitt i den allra mörkaste motgång, kärlek i den hårdaste motvind, gemenskap och förståelse i möten med våra medmänniskor trots våra olikheter, så blir det ringar på vattnet.

En huvudnyckel är att finna kärleken till sig själv. Hur klyschigt det än låter. Älska dig själv och du kan älska andra. Förlåt dig själv för dina handlingar och du ärligt kan förlåta andra. Se dig själv och dina mörka skuggor, lär dig dom och finn det goda i dom, hur konstigt det än låter. Jag kan fortsätta citera, men tror du hänger med.

Det finns två böcker som hjälpt mig oerhört. "Att välja glädje" av Kaj Pollak och "Krama din skugga" av Debbie Ford. Två helt olika författare med sina budskap. Om fler läste och såg texten är jag övertygad om att världen skulle se annorlunda ut. Mer ljus och mer kärleksfull.

Malin-Charlotta sa...

Klara! Kom på något när jag ser din text! Skriver i din blogg! Haha! Glädje! Glädje!

Tack Karin! Ser du har en underbar sommar. För att inte tala om allt underbart som väntar dig :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...