När jag efter min härliga löprunda igår kväll kom hem, och skulle ta av mig skon, var strumpan blodig och jag hade fått ett riktigt skavsår på hälen. Det första jag tänker är:
Varför i hela friden kände jag inte det här när jag sprang? Jag förundras över att människan i sin iver att nå sitt mål, kan
stänga av smärta. Är det samma unika funktion som vi använder oss av när vi
stänger av tröttheten när vi måste orka lite till? Eller som när vi
stoppar huvudet i sanden och dränker våra känslor när verkligheten gör för ont? Eller som när vi intalar oss att vi
är friska fast vi egentligen är sjuka? Jag reflekterar över att kroppen har helt klart en del
intressanta avstängningsknappar.
Nu var det ju inte på det viset att jag hade stukat en fot eller så, men när väl löpturen var slut och jag slappnat av, sved det fruktansvärt. Har haltat omkring på jobbet idag, med dubbla sockor i kängan och funderar på hur jag ska trampa runt på gymmet om en stund. Får hoppa förbi apoteket och se om jag hittar något lämpligt. Om inte annat, nästa löptur väntar till helgen och på fredag är det dans igen. Till dess måste foten vara frisk.
3 kommentarer:
Aj, aj tur att det inte är jag och att det finns bra plåster på apoteket mot detta elände.
Tjingeling, nu ska jag åke till parken och köra ett motionspass med några danskavaljerer.
Har gjort mitt styrkepass på morgonen!
ajaj! tyckte det var jättedrygt med skavsår när jag sprang mycket. skavsårsplåstrena brukar bara korva ihop sig så det sluta med att jag fick sätta ett gigantisk plåster över halva foten. haha men hoppas det läker fort för dig i alla fall! :)
Aha! Härligt Anita, hur har det gått med ev träningsvärk? Berätta mera! Jag åkte förbi Apoteket och köpte plåster, hoppas det hjälper.
Hej igen Lovisa! Kul höra ifrån dig igen. Hahaha, skam den som ger sig , va ;-)
Jag köpte Compleed plåster på Apoteket, ska sitta tills de trillar av, hoppas verkligen de hjälper.
Take care!
Skicka en kommentar