Det ligger mycket träning bakom och även en del skador, tyvärr. Av de 23 månader som skiljer bild 1 från bild 2, är ca 7 månader rehabiliteringsträning pga av en trasig axel. När axeln gick sönder November 2009 följde månader utan bröst och axelträning. I Augusti 2010 var jag uppe på samma vikt i bänkpressen som jag tog i November 2009 innan skadan. Att öva mitt tålamod var något jag verkligen fick lära mig under den tiden. Samt att jag fick den stora förmånen att lära känna min kropp ännu bättre.Eller...i allefall en bit på vägen...
På foto 3 och 4 skiljer det 10 månader. Lagom till SM i November 2010 sa kroppen ifrån igen pga att muskelfästena inte hunnit växa i takt med musklerna. En klassisk överbelastning och ny rehabmånad var på intågande. Hårt sätt att lära sig på, men träning handlar om kunskap och sunt förnuft vilket jag inte hade med mig alla dagar i veckan när tävlingsmänniskan satte fart. Efter min utbildning på SAFE och en hård egen tränings skola där jag använt min kropp som instrument, har jag nu kunskapen och förnuftet att träna på ett friskare och sundare sätt. Och framförallt, hjälpa andra människor med sina mål gällande träning, oavsett nivå.
Är intressant att se den utveckling som allt kämpande på gymmet har gett. Själv ser man sig ju varje dag och tycker inte det blir någon större skillnad. Men på två år har det ju ändå hänt en del...
Foto 1: December 2008 Foto 2: November 2010
Foto 3: Mars 2010 Foto 4: Januari 2011
5 kommentarer:
vad kul att få se jämförelsebilder på dej! Och vilken skillnad det är på bilderna! jag är helt klart imponerad över vad du har åstadkommit med din kropp, trots skadorna du har haft!
Duktig du är tjejen! Riktigt imponerad :D
Kramar i massor
fit var namnet! en riktig hälsosam snygging.
och du, jag tror man måste våga grotta ner sig lite då och då. känna på livets alla stenar, vrida och vända. våga känna efter. det är ju inte så farligt.
du är mäktig. på många sätt. fylld av kärlek och värme.
stora kramar
förresten. jag är nästan helt frisk nu. yey!
Du Matilda verkar vara en "tjej" med många fina tankar om mycket. Jag står bakom många av dina inlägg som du har skrivit och skrev idag till min kära kärdotter.
Vilken lycka det är för mig att känna Er och dryfta/läsa olika tankar oavsett vår ålder.
Man lär så länge man lever!
Kramis
Åh Tack Karin! Jag blev lite förvånad själv faktiskt när jag fick jämföra fotona. Ett bra sätt att klappa sig själv på axeln efter alla hårda timmar på gymmet. Och dessa skador, jag har ibland trott att min kropp är gjord av stål, men nu vet jag bättre både genom kunskap och egen praktsikt erfarenhet... :-)
Tack Lovisa! Så skönt att du mår bättre i ryggen igen! Hoppas vi ses framåt våren. Kramar!
Matilda, så full av kloka ord och massa värme. Har svarat dig i din blogg. Kramar!
Du vet Anita. Några gånger i livet, bjuder de där speciella mötena upp till dans. Det är då meningen att vissa människor ska mötas, precis vid rätt tillfälle. Fast de kanske aldrig har träffats....
Kramar till min kärmor!
Skicka en kommentar