Denna söndagmorgon ville jag ligga kvar under det täcket och låta värmen skydda en värkande kropp. Minsta lilla rörelse fick mig att vilja backa bandet och tänka: Vad har jag gjort? Allt kommer att göra ont idag, hoppas jag slipper nysa eller något så härligt som att skratta. Jag vill inte resa mig från soffan eller gå upp eller nedför en trappa vill jag inte ens tänka på.
Så här blir det när man kör superset/triset och inte gjort det på väldigt länge. Naturligtvis skulle jag också köra det i både bål och ben för att optimera värken idag? Jag hoppade mellan tre magövningar och två benövningar. Körde många repetitioner på lätta vikter för att träna uthålligheten och när passet närmade sig mål hade jag inte mycket kvar att ge. Träningen ingår i mitt nya program där jag tränar ben och mage på fler repetitioner med hög intensitet för att öka kapaciteten i löpningen. Kör rörlighetsövningar med pulsträning och en hel del statisk träning som plankan och jägarvilan.
Ett bröst och triceps pass väntar i eftermiddag och det ska jag nog lyckas ta mig igenom. Men efter det, ligger ett konditionspass och lurar. Jag vet inte hur jag ska kunna genomföra det, träningsvärken lär ju tillta. Sådana här dagar skulle jag vilja ha ett badrum med bastu och bubbelpool, det skulle vara en fin present till min kropp.
Vad har vi lärt oss av detta? Jo, att det räcker med att super-setta i en muskelgrupp och inte i två om man är ovan...
1 kommentar:
Blod, svett och tårar heter det va? Men vem sjutton glömde smärtan? Smärtan när man kör intervaller, smärtan som mjölksyran ger, smärtan dagen efter stenhårda träningspass... och ja, all annan smärta som träning faktiskt ger. Får jag ändra översta meningen lite så skulle jag nog säga:
Blod, svett, tårar och kopiöst med smärta - det är framgångsreceptet!
Och du, du verkar ju leva efter framgångsreceptet till punkt och pricka.
I eftermiddag köttar vi järnet.
GO GO GO GO!
Skicka en kommentar