Om hur det efter några minuter börjar skaka och svida ända nerifrån tårna för att sen envist leta sig upp mot lårmuskeln. Om celler som är vidöppna och trötta. Om hur jag sätter tankarna till musiken som ljuder i mina öron, hittar glädjen och sjunger tyst med alla sinnen. Tänker på allt annat än att det gör ont. För ont gör det, när väl mjölksyran sprider sitt gift i kroppen, så gör det ont. Så fruktansvärt ont. Jag njuter och lider samtidigt. Jag tänker till sist: Klarar lite till och lite till. Om och om igen. Det här är du bra på, Malin. Att pressa precis på gränsen, ta dig igenom och förbi. Efteråt är känslan enorm. Är stark som en oxe. På alla plan.
Mitt pass: 2:30 minuter x 4 med vila ca 3 minuter emellan. Sista intervallen stod jag 4 minuter. Varför? För att jag orka och för att dra ur det absolut sista.
Övningen som fick avsluta mitt ben och bål pass, slutade totalt på 11:30 minuter. Som nedvarvning blev det 10 minuter mycket långsam cykling för att få mjölksyran ur kroppen. Till sist rörelseträning i 10 minuter. Mina ben är trötta, men mer fulla av energi och nu laddade för optimal återhämtning.
3 kommentarer:
Du är verkligen ett jägarvila-proffs! Imponerande!
Du är en kvinna av stål. Stålkvinnan!
Mjölksyra. Det är hatkärlk om något. Det gör så ont men gör så gott. Samtidigt. Intervallerna på cykeln då mjölksyran sprutar ur öronen och allt man vill är att sikta på diket och landa mjukt på gräset. Men ändå fortsätter man, pressar lite till, kämpar lite till och kör lite hårdare. Galen kanske kan tyckas, men ja, du vet ju hur det är. Du förstår.
Du är kärlek vännen. I den renaste och finaste formen.
Tusen Tack Karin! Det gjorde så ont, men känslan efteråt vinner lätt! Synd man inte kan tävla i Jägarvila, kanske vore något? ..
Matilda, min vän. Två galningar möts oväntat och det blir bara sådär fantastiskt bra. Som på film typ.
Kärlek tas emot och ännu mer kärlek skickas.
Skicka en kommentar