Jag vinner. Ni förlorar.

Är inte ofta det händer i min lilla värld, att jag ställer in ett pass. Orsaken ska vara så stor, att den nästa inte får plats att existera. Under eftermiddagen är det dock något elakt som letat sig in i mina örongångar och i halsen bor raspigheten själv. Än så länge håller sig smärtan borta men några extra kanaler har öppnat butiken i näsan och nysningarna avlöser varandra. Kroppen ömmar inte, men den är varm, känslig och lite ynklig. Jag tar inga risker att släppa lös odågan genom att träna, så bestämmer mig för att vila i soffan denna torsdagskväll. Jag skulle ALDRIG träna om så sjukdomen bara hälsade på med ett lillfinger.

Problemet är när jag misstänker att baciller håller på att slå sig in i mina friska celler, är att jag tröstäter. ALLT som jag ALDRIG äter annars. Så ja, ni ser rätt, det är flingor på fotot som jag köpt i julas att baka på. Och i skålen tillsammans med dessa flingor finns massa, massa socker....

Avslutningsvis vill jag bara tala om att jag under natten kommer vinna kampen om min kropp, för fredag och lördag bjuder på träningsledigt och då väntar massa kvalitetstid med min Håkan. Och den kan ingen ta ifrån mig. Jag vinner det här. Bacillerna förlorar.