Jag och gjädjen är åter ett troget par

Om ni visste vad lycklig jag är nu. Viljan och glädjen har verkligen lyst med sin stora frånvaro de senaste tio veckorna. Efter att skadorna har avlöst varann och det har varit mer rehabträning än hårdträning de senaste 15 månaderna och med det försvann glädjen till bänkpressen. Jag tog en paus för att satsa på rehab helt. Ingen prestationsjakt. Inga tunga pass. Bara hitta känslan igen för att nå dit jag vill. Till toppen.

Min starkaste egenskap är min målmedvetenhet, har jag bestämt mig för någonting kan jag gå genom en öken utan vatten för att nå dit jag vill. Jag väljer att se det som en god egenskap för den för mig framåt istället för att stå stilla eller bara blicka bakåt. En del tycker jag driver mig själv för hårt, men utan min målmedvetenhet hade jag bara varit en halv människa utan ambitioner och utan idrott. Jag är jag och det här är vad jag brinner för. Tack vare min målmedvetenhet har jag tagit mig igenom ytterligare en rehabperiod och idag körde jag mitt andra bänkpress pass på 10 veckor med hjälp av min älskade sambo Håkan. Det bästa med detta pass var dock inte de blygsamma vikterna, utan att den totala glädjen när jag pressade stången upp mot taket. Känslan var tillbaka, lyckan och kraften. Det här är mitt liv i en idrottslig förpackning när den är som bäst.

 Mitt pass: 30 kg x 6 - 35 kg x 6 - 37.5 x 6 - 40 kg x 6