En längtan hos oss alla

Allra mest längtar jag nog efter doften av blöt asfalt. Eller så är det de första små snödropparna eller synen av ett envist maskrosblad som tränger sig upp i vägkanten för att växa med hjälp av vårsolen. Kanske styr längtan mest till den första flugan som slött parkerar på parkbänken bredvid mig där jag sitter med ett blekt ansikte för att få några sekunder av de första värmande strålarna. Eller när man väcks alldeles tidigt en morgon när fåglarna ropar kärleksånger till varandra. Jag längtar efter ljuset, dofterna och den varma vinden som smeker min kind. Efter att få känna huden andas fritt under en tunn klänning. Kan faktiskt inte bestämma mig vad jag längtar efter mest. Undrar vad herrn nedanför längtar efter mest i väntan på att den kalla isen ska släppa under hans fötter?