Stå på dig!

Jag hade en del frågetecken kring mitt negativa provsvar, så sjuksköterskan fick jobba på i telefonluren. Jag är glad att jag ibland orkar stå på mig och inte bara accepterar det enklaste svaret. Det är min kropp och jag vill åtminstone försöka förstå varför den gör som den gör.

Efter en del bollande var hennes mest konkreta svar, att det viktigaste var mina egna provresultat och att blodprov för att kontrollera laktos inte är 100 % tillförlitliga. De brukar därför inte rekommendera att sådana tester utförs. Jag håller med henne om att min vetskap är den viktigaste, men det måste ju samtidigt finnas en förklaring till varför ett prov visar en sak och kroppen en annan?

Efter några minuters samtalande sa sjuksköterskan till sist kort: Det är nog bara att gilla läget, Malin! Då tände humöret till, varav jag svarade: Jag gillar läget att jag är laktosintolerant, men jag vill fortfarande veta vad som händer i min kropp och varför proverna visar negativt. Hon svarade då att hon inte hade tillräckligt med kunskap att förklara den fysik som sker i magen och erbjöd en telefontid med min läkare samtidigt som hon sa: Men du har väl inte så bråttom att få svar på dina frågor?  Mitt tålamod stod då lite på ända eftersom det var det jag föreslagit från början, att detta var ett ämne för min läkare. Så för att sätta lite fart på damen sa jag: Jag driver en diskussion om ämnet på min blogg. Det är ju bra för både min egen del och andra om jag vet vad jag pratar om.  Hon svarade då väldigt tillmötesgående att en tid gick att ordna i nästa vecka.

Så summan av kardemumman:
Tänk vad lätt det gick att få en läkartid så fort man berättar att man driver en offentlig diskussion om ämnet på nätet.