Snart 60 dagar med min blogg

Reflekterar lite över bloggen nu när jag ligger här med halsont i soffan och konstaterar att efter snart två månader, är inläggen av den varierande sorten med tyngre betoning på personlig utveckling, träning och en hel del tunga diskussionsämnen som tex Trafficking. Jag skriver om ämnen som berör mig och som jag vill att andra ska reflektera över. Oftast finns ett budskap i mina texter som kan ge den nyfikna läsaren en ny insikt eller en stunds reflektion över sin livssituation. Utan er skulle inte bloggen existera i den utsträckning som den gör och inspirationen skulle lysa med sin frånvaro.

Så:  Tusen Tack för att ni läser!

Tycker om att delge er mina träningspass i någon slags kortare novellform och konstaterar att jag trivs med att hitta bokstavskombinationer som ger en målande bild av en händelse eller aktivitet. Vill att läsaren ska få en förnimmelse av mitt pass istället för enbart information över hur fort jag sprang eller hur det kändes.

Än länge är det inte så mycket enskilda foton med, men det kommer i takt med att jag ska införskaffa en ny kamera. Mitt stora musik intresse har också fått stå åt sidan och jag har heller inte hunnit besöka andra bloggar i den utsträckning jag vill. Jag kommer i framtiden berätta om stressrelaterat utmattningssyndrom och hoppas med det att skapa debatt kring sjukdomen. Allt har sin tid, även för en personlighet som mig. Jag vill ju så gärna att allt ska vara klart innan jag ens har börjat...

Skulle säkert vara nyttigt för mig att räkna alla löven på fotot. Förstå hur många gånger jag skulle få börja om. Och därmed öva mitt undermåliga tålamod.