T-djävulen är nu frisläppt på grönbete

Jag var tvungen att släppa ut honom, det kaskadspydde ut rök ur mina små heta öron och näsborrarna var uppblåsta till sitt maximum. Hornen i pannan växte sig bara större, rödare och starkare ju mer jag fick hålla på. Tänk att 6 dagar kan kännas som en hel evighet inbakad i ett paket gjort på frustration. All längtan efter smärta, kraft och plåga är nästa skrämmande.

Under onsdagkvällen smögs det igång med ett lätt cykelpass ( 40 minuter 69 % av maxpuls) och lätt stretch för att förbereda kroppen på arbete dagen därpå. Jag kände mig helt återställd. Idag har det varit full fart och när äntligen dörrarna till gymmet öppnade sig framför mig, var lyckan fullgjord. Tryckte till med ett riktigt bröst och triceps pass och faktiskt, jag som trodde jag skulle få sänka vikterna efter min frånvaro, fick höja på samtliga övningar. Vila gör styrkan,thats it! Jag var ursinnigt och vansinnigt stark, kände mig nästan farlig med alla träningsendorfiner exploderande i varenda cell. Träningsdjävulen har nu äntligen släppts ut på grönbete och nu väntar han på att få löpa amok på konditionsängen.