Under gårdagens inlägg 'PB under 22 minuter' beskrev jag målande hur det kändes de sista hundra meterna, vilket gav en del oroade läsare. Jag ska därför ge en kort förklaring till hur jag resonerar kring en högprestation. När man tar ut sig nära sitt max kan det hända att man för en kort stund 'jobbar emot kroppen'. Så klart är det optimala att 'samarbeta hela vägen' vilket jag förespråkar, men då hade jag fått ge upp innan målet var nått. Idrottsprestationer blir ibland smärtsamma och det viktiga är att man tar med sig det man lär sig och efteråt ger kroppen en rejäl chans till återhämtning.
Det tar enormt på kroppen att maxa och dels därför har jag nu två veckors löpvila inplanerad vilket är ett upplägg jag kommer berätta mer om. Efter mina 5 kilometer igår åt jag som en häst och sov som en björn. Idag ska jag simma lugnt och stilla som uppmjukning i 32 grader varmt vatten som rehab av lite stela muskler och imorgon är det hel vila. Det viktiga nu är kroppen hinner med på ett sunt sätt innan det är dags igen. Så det finns absolut ingen anledning till oro. Avslutningsvis vill jag tacka alla läsare med i hjärtat för Er omtanke. Ni är fantastiska!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar