Dubbel träningsvärk

Jag vill inte röra mig idag. Bara ligga helt, helt stilla och ta små,små andetag. Låtar sekunder bli till minuter och minuter till timmar. Jag vill inte skratta, inte nysa eller behöva andas i stora rörelser. Inte vända mig åt något håll eller lyfta mina armar upp mot himlen. Jag har ont i varenda liten muskel som går att hitta från midjan och uppåt. Efter mitt träningsadrenalin igår då jag till sist fick tvinga mig att gå från gymmet, så satte jag antagligen kroppen i brand. Känns så iaf, som om den brinner. Jag undrar hur det kommer att gå att bänka idag, kan nog bli en löptur ikväll istället för bänkpress träning. Känns som kroppen behöver lugn och ro för att växa.

Den andra träningsvärken sitter i hjärtat. Denna härliga lilla muskel som är länken till våra känslor. Som nybliven sambo har jag vandrat omkring som ett litet spöke i lägenheten och känt min längtan växa för varje dag. Kärleken är placerad på andra sidan jorden och jag reflekterar över att jag tänkt: Om jag inte känner efter så kanske det inte gör så ont? Jag försöker lura hjärnan på saknaden med att fylla varje minut med sysselsättning.

Nu sitter jag här, med värk dubbel träningsvärk då både kropp och hjärta fått arbeta hårt. Ändå känner jag mig som världens lyckligaste då det onda är värt varenda sekund. Lyssnar på Bruno Mars "Just the way you are". En helt fantastisk text.

               Delar med mig ett foto på ett plan som lyfter rakt upp i himlen. Snart är Håkan hemma.