Att leva som man lär ut

I år valde jag att inte ställa upp i Hjälmaren runt med min sambo - vi åker annars alltid tillsammans de 150 kilometerna i med & motvind.

Jag har inte prioriterat cykelträningen denna vår, har varit annat som är roligare (som att dansa afro) så har väldigt få mil i benen.

För mig är resan fram till målgång, viktigare än själva målgången. Det handlar om att vara förberedd och redo för att anta sin utmaning. Ge sin kropp en chans att tycka om och ställa upp på det jag ber den om. Att vara sams.

För mig, är det viktigt att vara en bra och trovärdig förebild för mina elever och leva efter mina värderingar som tränare. Mina värderingar talar om att aldrig rekommendera en elev att ställa upp i någonting om hon/han inte tränat för uppgiften. Det gäller då även mig.

Däremot var jag sugen på en träningsrunda så efteranmälde mig till Hildatrampen - ett tjejlopp på 45 kilometer. Lagom i jämförelse med de mil jag trampat i år.

Det blev en avspänd runda, var bara jag, min träning & härlig cykling som stod i fokus. Visst hade jag här satt ett mål, det gör jag alltid, även om jag bara har en timme på mig att bestämma vad målet ska vara. Målet nåddes med marginaler som gav medalj av ädlaste valör.

Men det var inte det som var första pris. Vinsten ligger i att leva som man lär ut. För mig är det att vara en bra tränare.