Tänker vad awesome ( tack Matilda för det ordet) det är med en vilodag och att jag för inte så länge sedan kände så precis tvärtom. Om ni visste vad fantastiskt det är att ha blivit botad från beroendet, att kunna njuta av en ledig dag utan att det kryper i varenda cell. Utan att få miljarder ångestmyror som har krig innanför skinnet. Ett träningsberoende är som vilket beroende som helst, livsfarligt och väldigt svårt att förklara för den som aldrig smakat på eländet.
Men nu, äntligen, längtar jag efter ledig tid, att kunna umgås med vänner och med min kära sambo utan att vara mera död än levande. Att shoppa, ta en promenad, luncha på stan eller glo på ett maraton av 2 ½ men utan att somna efter tre sekunder. Eller att bara vara jag utan träningstankar. Med tack vare mina egna insikter, nära och kära, min kiropraktor Johan och tålmodiga sambo Håkan har jag vunnit kriget mot ångestmyrorna. Så Tack alla som gör jobbet tillsammans med mig. Ni är ovärderliga.
Från klarhet till klarhet
1 kommentar:
Det härliga med livet är att allting löser sig. Det gör faktiskt det. På ett eller annat sätt.
Skicka en kommentar