Förlåt, men jag visste inte hur man gjorde.

Slutar tidigt från jobbet och tar en lång dusch i sådär hett vatten att huden blir alldeles illröd och nästan kliar. Tittar omsorgsfullt i garderoben och väljer något som är lite mer än vardag men ändå inte fest. Lägger fler minuter än vanligt på röda kinder,brun ögonskugga och röda läppar. Låter det mörka håret hänga nytvättat och fritt över axlarna mot min vita halsduk. Sätter musik till öronen och tar en leende promenad upp på stan med solen lysande mot mina nyrosade kinder. Den har äntligen lyckats trycka sig fram mellan snöstormarna. Jag tänker: Jag är glad att jag är jag.
Styr stegen in i ett par favorit butiker och låter huvudet fyllas av klädfantasier. Njuter av alla tunna tyger och fastnar för en knallgul kort jeansjacka. Köper den inte, utan låter istället sinnet fantisera om sommar och varma färger mot en brunbränd hy. Jag tänker: En dag är du min.
Jag träffar en ny vän som jag ändå verkar ha känt i hela mitt liv, på ett fik. Unnar mig en ljuvlig chokladbakelse med gott kaffe. Samtalsämnena flyger som nykläckta citronfjärilar och jag fylls av hennes goda energi. Jag tänker: Vad jag är glad som träffat dig, om fler var som du skulle världen vara vänligare. Så full av liv och kärlek. Flera timmar senare skiljs vi åt i en lång kram och jag ser fram emot efter nästa gång då våra ord får springa ikapp med varann. 
Stegen bär av till hemmet och där möts livet med efterlängtade kyssar och kramar som ropar kärlek. Ömma ord går hand i hand med varann. Jag tänker: Jag älskar dig så hjärtat lyfter. Saknat någon som du i hela mitt liv.
En ny lång varm dusch väntar, omsorgsfulla klädval och extratid framför spegeln för att skapa mjuka lockar i håret. Dansskorna står troget i hallen och jag känner mig klar för att avsluta min dag i en karusell av dans för att tills sist somna på min stora kärleks axel.
Jag har gett mig själv den bästa återhämtningen på min vilodag, det som en gång var så svårfångat. Jag visste ju inte hur man gjorde. Säger tyst förlåt till min kropp och till min själ och lovar att ge dom allt vad de behöver i framtiden. De gör ju så mycket för mig, hela tiden.


Jag tänker: Hur har jag kunnat vara utan dig?