De första åtta kilometerna höll jag 4:54 tempo, vilket gjorde jag tränade i en hög pulsnivå en längre tid för att ligga precis under min mjölksyratröskel, 80-90 % av maxpuls. Här trivs jag som fisken i vattnet! Sedan sänkte jag tempot det sista sju kilometerna för träna konditionsförbättring, pulsen gick ner mellan 10-15 slag, där ligger jag låg mellan 70-80 %. Precis som jag ville.
Slutresultatet blev 1.5 mil vilket är första gången i mitt liv som jag löper. Min onda rotator kuff mådde också väldigt bra av all blodcirkulation. Sammanfattningsvis är jag: Trött och vansinnigt hungrig, men ännu mer lycklig och nöjd med min insats. Ett bra träningsminne att ha med sig till nästa pass!
Lite crazy blir man av endorfinkickar. Lekte lite med fotoprogrammet.
2 kommentarer:
Åh vad det låter som ett helt underbart träningspass! Bra jobbat att du sprang så långt! Jag har inte sprungit så långt som 1,5 mil ännu, men när jag läser om din träningsupplevelse när du gjorde det så blir jag helt klart inspirerad till att försöka mig på det!
Hej Karin!
Vad glad jag blir att det sprider inspiration! När jag löpt mina 8 km på 4:54 tempo hade jag "nått mitt huvudmål". Då förde "endorfinkicken" mig vidare och de sista 7 km blev lätta. I.o.m att jag sänkte tempot hade jag inga problem att orka, men jag höll mig fortfarande inom min planerade pulsgräns. Det gjorde att den långa löpningen kändes "kortare och mer "rolig" vilket gav ett positivt träningsminne att ta med till nästa gång. Löpning kan vara så mycket mer än att bara springa!
Jag är övertygad om att du klarar det galant! Jag önskar dig stort lycka till och hoppas framöver få läsa om din lång-löp-upplevelse!
Skicka en kommentar