Lyssna till livets högsta önskan

År 2012 släpper vi ut våra drömmar på grönbete. 

De viskar till dig att de längtar 

Min törnbuske är min bästa lärdom

Medan solen letar sig in genom mitt fönster och träden äntligen står stilla efter de senaste dagens stormar reflekterar jag att året snart är slut. De senaste åren har jag tänkt: Det här var det bästa någonsin. Men så har ytterligare ett år gått, för att slå det förra med häpnad och så även i år.

Men tro nu inte att allt varit rosa. Nej, erfarenheterna avlöser varandra och det finns dagar då jag legat med våta kinder mot ett kallt golv och med en blick som letat sig ut genom dimman av tårar. Dagar då sinnet har varit grått och jag har undrat om livet verkligen ska vara så här? När mitt tränings år har varit mer fyllt av rehabmånader och motståndet i min kropp har gjort mig svart av ilska. Stunder då jag tvivlat på min förmåga och min kärlek till mig själv. Jag har kämpat för att inte oron ska stjäla minuter av mitt liv och jag har slagits med mitt ego som inget heller vill än att låsa in mig på livstid.

Då, precis då,  kommer de där små insikterna och gästspelar i mitt liv och de får hjärtat att blomstra. De små händelserna som betyder stora saker. En tid då alla erfarenheter samlas på en och samma plats med en vit fredsflagga i toppen för att samsas om min uppmärksamhet och ge tid till reflektion. Och de kommer oftare och oftare för att stanna längre och längre på besök.

Jag tänker: Motgång föder framgång och tårar ger skratt. Ingen människa har någonsin lyckats i livet som inte haft en törnbuske att slås emot. Och ju mer jag slåss för att se morgondagens ljus desto längre och ljusare kommer mina dagar att bli.

Det fantastiska med den här historien är att det är precis så här livet ska vara. För ur de svartaste dagarna kommer de ljusaste nätterna. Hur vi än vänder och vrider på dygnet så kommer alltid solen tillbaka.

Allt vi behöver göra är att välja att se det 

Jag går på AA´s ( Anonyma Alkoholisters) öppna möten - för att möta mig själv och min medmänniska.

För en tid sedan skrev jag det här inlägget "Bortom all ytlighet finns en annan värld. Något mycket större och vackrare." Jag lovade återkomma till er och nu är det dags.

I våras fick jag den kärleksfulla gåvan att träffa en fantastisk kvinna. Min nya vän som idag är min allra närmsta, är nykter alkoholist och narkoman sedan 9 år tillbaka och efter endast några veckors bekantskap fick jag förfrågan att följa med på ett öppet AA möte. Det är fritt att delta i för alla en gång i månaden. Jag tackade ja eftersom jag vill få mer insikt och förståelse i missbrukarens tillvaro och för att möta andra med traumatisk bakgrund. Senare kom det att ha en större betydelse, men det tar vi en annan kväll.

Oavsett vad vi går igenom i livet, om det är sjukdomar, sorger, olika missbruk eller mental misshandel har vi oftast stått med fötterna på samma jordgolv för att trampa vår själ sönder och samman, samtidigt som vi känner den unkna doften förgifta våra liv. Just då, ensamma i mörkret ser vi inte det goda i det onda och vi ser heller inte de händer som är utsträckta för att hjälpa oss till ett friskare liv.

Något vad jag skulle kalla vår inre styrka och kraft, tar till sist tag om livet, innan det tar tag om oss helt och fullt. Vi kommer på att vi vill leva. Med en gemensam samvaro börjar vi striden  mot våra mentala spöken. Vi tar stöd från varandra, blandar vardagstankar med stora tankar och släpper ut vår fulla ångest. Vi gråter och skattar, ler igenkännande och tänker" trodde det bara var jag som bar på de där tankarna" och långsamt börjar vi vandra på vägen mot en lycklig själ.


Kraften jag möter på AA öppna möten ger mig enorm styrka, kärlek och medkänsla. Att se utanför sig själv samtidigt som att våga blotta sitt eget skinn är en av de vägar som finns ur vårt mentala fängelse. Jag möter kvinnor som berättar om fruktansvärda trauman och det ger ett medmänskligt kärleksfullt perspektiv.  Jag får också prata, hur mycket eller hur lite jag vill och det händer att jag gråter, dels av egen smärta men också för andras.

Jag är inte alkoholist och har heller aldrig varit, men jag är en människa av kött och blod. En människa med tankar och känslor som flyter igenom min vardag, en människa med problem som alla andra. Och jag vill dela, jag vill se världen ur flera perspektiv än det som händer i min lilla värld.  Jag vill känna igen mina spöken i andra och jag vill torka någon annans tårar. Jag vill lätta på min ryggsäck och hjälpa plocka ur stenar ur någon annans, jag vill blanda min kraft med dessa unika överlevare för att få kraft tillbaka. Det är några av tusen anledningar till varför jag vill delta i på AA´s möten. Och jag har inte missat ett enda möte sedan första gången i april våren 2011.

Om jag fick önska något här i livet, skulle jag önska att du letade på en AA grupp och deltog i ett öppet möte. Trots att du inte är alkoholist. För kom ihåg nu när tankarna börjar vandra iväg med dig:  

att ingen annan kan döma dig, mer än du själv

(för visst tänkte du kanske , det är inget för mig, jag är inte alkoholist..)

(Eller kanske dömde du och tänkte: jag vill inte sitta på möten och blotta mig med massa missbrukare) 

Jag vill här påminna dig om att det du kallar samhällets bottenskikt, kunde ha varit du. Och vem säger att de som tagit till ett missbruk föra att döva sin relation till sig själva, är mindre värd än vad du är? 

Jag bara undrar, om det är en sådan värld du vill leva i där vi ger oss 

rätten att döma andra. 

Öppna dina ögon och se din medmänniska, vi bor alla under samma himmel 


Till AA´s hemsida 

Så cyklar "fantasterna" på vintern

Så var den äntligen här, våran trainer. 

Vilken cykelglädje! 

( Cykelfantast = inomhuscykling vintertid ) 

För icke cyklister kan jag tala om det är en ställning man sätter sin landsvägscykel på så man under vintern kan träna på sin egna cykel inomhus vilket är ett sätt att få sin grundträning inför säsongen. Med min misstänkta stressfraktur går det att cykla lätt, dvs med mycket lite motstånd och inget "upp & stå". Efter ha fått klartecken för några veckor sedan att cykla lätt började jag på 8 minuter och har sedan ökat 3-5 min varje pass. Nu slipper jag dock skava sadel på en hård och illa anatomiskt inställd träningscykel på gymmet när trainern inhandlades igår för julklappspengar. Jag sparar dessutom lite tid genom att kunna köra mina cykelpass hemma. Första 40 minuterna är nu körda och det var 40 minuter av ren glädje!

Jag viker inte en tum från mina förhoppningar att kunna cykla fullt igen i Maj när säsongen drar igång på allvar. Mitt ben ska bli friskt.

Sätt bollen med medmänsklighet i rullning

"Visa medmänsklighet mot en främling/närstående varje dag"

-Låta någon gå före dig i kön på Ica eller stanna och håll upp en dörr (ha inte så bråttom)
-Ta några minuter och prata med en kollega du inte känner så väl (lär dig lyssna)
-Le mot eller hälsa på en främling (våga !)
Tala om för någon att du uppskattar deras arbete (tex sa jag det till personalen på Friskis som har öppet hela julen)
-Ge en enkel gåva eller skicka ett kort till en ny bekantskap du uppskattar mycket (jag slog in en present och postade den i hennes brevlåda )
-Skicka ett sms till en bekant för att tala om att du uppskattar henne/honom (ofta tänker vi, men agerar vi?)  

Det här är små handlingar som jag skapat under julveckan och en regel jag har för att inte bli "bekväm", är att varannan gång välja en helt främmande person. . Det mest oslagbara var den lilla flickan som stod bakom mig i matkön med sin godispåse. "Du kan gå före mig, sa jag" De glittrande ögonen och det leendet kommer följa mitt minne så länge jag lever. Att börja rulla bollen ut till våra medmänniskor och göra det där lilla extra och att se utanför sig själv, kommer att få flera bollar att börja rulla. 

Det kommer det att göra skillnad. 

Sprid budskapet vidare! 

Kärlekens magi

En sällsamt vacker julklapp var en tavla från min systerdotter Emma, som jag det sista halvåret kommit mycket nära

Det här är kärlek från en medmänniska till en annan när den är som vackrast


Tack min älskade Emma

Glömde du säga "Jag älskar dig"?

Traditioner i all ära, eller nej, jag tycker inte om traditioner. De puttar in människan i små fack där vi tror att saker och ting ska vara på ett visst sätt för att vi ska bli lyckliga. Vi tror vi måste umgås med nära och kära, trots vi inte vill och vi måste köpa julklappar till Kalle & Lottas barn för det gör alla andra. "Bara något litet, tänker vi och sitter sedan med huvudet i knät när det där lilla blev mer och ändå inte tillräckligt samtidigt som Ida sliter upp pappret och slänger julklappen på golvet. Hon vet inte ens vem den var ifrån.  

Julmaten flödar över på middagsborden och matkontot är tomt trots det är 4 veckor kvar till nästa lön. Mycket av det kommer vi att slänga för att det köptes av anledningen att det SKA finnas på julbordet eller så trodde vi helt enkelt att vi skulle äta som ett helt landslag. Samtidigt sitter det människor runt om i världen som inte har någonting. Ingenting.

Stressen vi planterat inom oss för denna tre dagars hets tar vi ut på våra nära, trots det är dom vi älskar mest. Vi ser inte hur vi är mot andra och tycker det är alla andras fel att vi måste stressa runt för att hinna. Vi förstår inte att vi har ansvar för vårt eget beteende. Vi tar ett glas vin för att koppla av. Ge mig lite andrum, tänker vi, så jag orkar fortsätta ett tag till. Vi hinner inte ens få ner andan i halsen innan vi är på väg igen. Om inte i verklig enheten, så i våra tankar. Mitt i vårt egna tanke krig glömmer vi att säga till vår man eller hustru att vi älskar dom. Eller ta våra barn i famnen och sitta en stund för att lyssna vad de har att berätta.

Däremot tycker jag om julen. Eller, numera vet jag vad jul är. Det är för mig ledig tid där jag bejakar mina egna värderingar och umgås med dom jag verkligen älskar. Och då sitter dom inte bara mittemot utan de finns där med fulla min närvaro och kärlek. Jag deltar i det jag vill delta i för jag har upptäckt den riktiga julklappen, att kunna välja. 

Äntligen ringde "Tomten". Och jag fortsätter bygga muskler

Resan tar inte slut, även om jag hoppats att just den här skulle ha gjort det. Två dagar innan julafton ringer min ortoped läkare och meddelar röntgen inte visade någonting, värsta tänkbara i mina öron, att inte kunna lokalisera det som gör ont. Isotopröntgen (en röntgen där man sprutar in vätska) föreslås eftersom han är säker på att det finns en spricka någonstans i underbenet. "De är svåra att hitta", säger han ödmjukt när han hör min långa suck. Nu lång väntetid (upp till 2 månader) och jag svär i telefon samtidigt som jag är glad över den vänlighet och förståelse jag möts av.

Det blir nya målmedvetna krafttag i väntan på besked, fortstätta trampa lätt på träningscykeln, simma och bygga muskler på överkroppen. När den här rehabperioden är till ända kommer jag ha en överkropp som Karl Alfred och ben som Betty Boop.

Faktum är att just den resan, har redan kommit en bra bit på väg.

Bilden är tagen igår när jag kom hem från gymmet och min man sa. 

....Har du sett dina armar.....? 

sen tog han ett foto
själv var jag mest frågande till vad han menade, själv ser man ju inte ...

Om att överträffa sig själv och nå högsta toppen: Maxprestation på tentan i Träningslära

Trodde det var en mindre möjlighet.

Att klättra högre upp.

Men så plötsligt är jag där, allra högt uppe på toppen av mitt mål.

Idag kom beskedet om Maxpoäng på sista tentan innan jul i Träningslära

128 poäng av 128 möjliga

Läraren skrev: 

Grattis igen till en suverän tenta! Det tar tid att rätta dina tentor, men det är väldigt roligt för att du förmedlar många idéer och tycker till om saker och ting. Det har blivit en del extra poäng därför, och på andra frågor har jag dragit någon poäng. Sammantaget har du spikat maxpoäng på tentan.


Ämnen : rörelse ekonomi, teknik/stil, styrketräning i konditionsidrotter, allmän träning/specifik träning, rörelseträning, snabbhet/rörlighet, formtoppning, återhämting, analyser, belastningsprinciper, fystester

Vill du ha magi?

Har skoningslöst startat mitt "nya liv" med att minimera uppförsbackarna i min tillvaro. Ju mer det bär emot, desto snabbare ser jag till att göra mig av med energitjuvarna. Vi pratar om sånt som är tråkigt, jobbigt, obehagligt och obekvämt. Sånt som vi tänker, äh, jag tar det imorgon, jag vill inte eller jag kan och vågar inte. Och så går det en vecka eller kanske en månad och jag har fortfarande inte ringt det där samtalet, skickat det där kortet eller kommit igång att träna. Vad väntar vi på? Tror vi verkligen att livet är en enda stor brandövning?

Det är bara att göra. Ta fullständig kontroll över det som bär emot och dina tankar, sluta skjut kärran framför dig ju längre upp i backen du kommer. Jag lovar, det kommer inte att gå lättare ju mer du trampar på och väntar på att någon ska knuffa dig framåt i ryggen eller kanske till och med bära dig upp för backen så du slipper gå själv.


Ju fler gånger du lyckas, desto starkare blir ditt jag. Sinnet fungerar precis som alla muskler i kroppen, ju mer vi tränar det, desto starkare och friskare blir det. Det är som om jag snart kan lyfta en lastbil eller två. Och vi växer, inombords. Jag kan inte riktigt förklara den här känslan, den måste upplevas. Det blir som magi i hela maggropen, i varenda liten cell och en känsla av lycka. Oftare och sannare än innan.

På vägen till din upplevelse skickar jag med tre ord du kommer att behöva: 

Disciplin

Viljestyrka

Mod

Starta ditt vardagsfyrverkeri & Kör ! 
Du har nämligen ingen aning om hur länge du får öva..

Mina mål 2012 - i alla kategorier

Jag skriver ofta om mål och vägen fram så nu vill jag bekänna mina egna mål inför 2012. Det finns flera viktiga riktlinjer när det kommer till dröm-förverkligande och en av dom är att offentliggöra och skapa en positiv stress kring dom. Jag har delat upp målen i idrott, karriär/studier, ekonomi, resmål och sist men inte minst andlighet/personlig utveckling med 3-5 mål på varje komponent. Målen är väldigt blandade för att bejaka allt från prestationer till utvecklande av livskvalitet inom personlig/filosofisk utveckling.

Idrott mentalt/fysiskt: 
1.Bli frisk från min skada Tidperspektiv: upp till 6 månader
2.20 kg x 12 x 3 set i bröstpress med fötterna upp Tidsperspektiv: 1 Juli 2012
3.Cykla Halvvättern med min sambo Tidsperspektiv: 10 Juni 2012
4.5o armhävningar Tidsperspektiv: 1 April 2012
5.Mindfulness Tidsperspektiv: Januari 2012

Resmål/naturupplevelser: 
6.En solresa med sambon Tidsperspektiv: innan 31 december 2012
7.Weekendresa till en storstad tex Rom/Barcelona/Wien Tidsperspektiv: innan 31 december 2012
8.Rida islandshäst Tidsperspektiv: 1 Oktober 2012

Ekonomi:
9.Spara till en systemkamera Tidsperspektiv: 1 Juni 2012
10.Ekonomiskt bidrag/stöd tex fadder,utsatta Tidsperspektiv: Året 2012
11.Spara 10.000 till utbildning 2013 Tidsperspektiv: Året 2012


Utbildning/karriär:
12.Gå en talarkurs Tidsperspektiv: Våren 2012
13.Skriva färdigt min bok Tidsperspektiv: 1 Oktober 2012
14.Aktivt arbeta med coaching /träning Tidsperspektiv: Året 2012
15.Utbilda mig i TRX Tidsperspektiv: Våren/Hösten 2012
16. Mera studier på distans

Andlig/personlig utveckling: 
17.Kreativ visualisering av min självbild Tidsperspektiv: 5-10 minuter varje dag hela 2012
18.Skaffa mig en mentor Tidsperspektiv: Våren 2012
19.Ha tysthetslöfte (lära mig vara tyst)Tidsperspektiv: 2 gånger i veckan á 1 timme
20.Visa medmänsklighet mot en främling/närstående Tidsperspektiv: En god aktiv handling varje dag 2012
21.Simma över en sjö Tidsperspektiv: Sommaren 2012

Mina mål är nu offentliglagda och jag kommer att i bloggen skriva hur jag tar mig fram på vägen. Sedan har vi de vardagliga målen, men de tar vi i ett annat inlägg. Vissa av målen har jag satt upp med en skräckblandad förtjusning, men det är ju just det som är meningen, att möta det som jag är rädd för som hindrar mig från att göra det jag vill med mitt liv. Nu är det bara att ta fart när riktningen är inställd!

Nu är det din tur att sätta upp mål 2012! 

Innan livet är slut

""Våren är över, sommaren är slut och vintern är här. Och sången jag skulle ha sjungit är fortfarande osjungen. Jag har ägnat mina dagar åt att stränga mitt instrument och lossa strängarna igen" 

Ord från en man som vars hjärta var fyllt av ånger över ett liv som bara levdes till hälften"

Ur "Vem gråter vid din grav" av Robin Sharma

Lev era drömmar innan era drömmar lever genom er utan att uppfyllas. För att just stanna i enbart en dröm, är ett liv utan färger.

Malin-Charlotta 

SM SILVER i bänkpress år 2010

Frustrerande nära

Fortsätter min jakt i sjukvården där jag med eld i baken själv söker upp min ortoped istället för att vänta på att han ska söka upp mig. Ett samtal idag till kliniken och jag fick besked att mitt röntgen svar kommit in igår. Vad händer? Jo, min läkare har semester.

Ber mitt sinne om extra tålamod. Lämnar bestämt mitt mobilnummer och ber han ringa mig innan jul. Vill ha min julklapp i tid.

Jag lånar ut mitt mantra på obestämd tid

Mitt liv just nu

I väntan på besked ang mitt underben tillåter jag mig att känna allt som går att känna, eftersom jag vet det för mig framåt. När tårfloder skapas och livet signalerar motvind, finns det en sak som dock aldrig viker från mitt medvenande längst inne i själen och det är det eviga hoppet.

Jag tänker i ett mantra: Det är bara just nu som det känns tungt, det kommer inte alltid vara så här, om ett tag känns det bättre. Och vet ni, det blir alltid bättre. Det går över och den där känslan av eviga tårar och trötthet bleknar och försvinner.

Varsågoda och låna mitt mantra hur mycket ni vill. Det kommer hjälpa er i situationer då livet sätter törntaggarna i eran hud. 

Fotonot: Solnedgång på Muskö sommaren 2010 

TRX räddar mina konditionspass

Med misstänkt stressfraktur i underbenet är det svårt att komma åt konditionsträningen. Tack och lov kom jag på iden för nu en månad sedan att föra in TRX i träningsschemat. Bokade en instruktion och har nu kört 2 pass i veckan med och ju mer bekväm jag blir med motoriken desto mer puls får jag upp i passet. Ett pass innehåller bröst/hela ryggen/triceps/biceps/axlar/bål (inga benövningar pga skadan) Då jag tidigare aldrig kört så många muskelgrupper på samma pass och kroppen är ovan, vilar jag en dag extra då återhämtningen tar längre tid än tidigare och jag får fortfarande träningsvärk då övningarna är "nya".

Jag öser på rejält, vilar 15-30 sekunder mellan seten så att pulsen hålls hög. När jag startade med TRX hade jag en medelpuls på 69 %, senaste passet noterade jag 79.2 % ! Klar förbättring och ett mer än godkänt konditionspass kombinerat med styrka.

Att tänka på om du kombinerar styrka och kondition på en hög ansträngande nivå är att det oftast kräver mer återhämtning både i form av mat, sömn och kanske även en dags extra vila. Därför ligger jag nu endast på 5 pass/v totalt fördelat på 4 dagar, så kroppen får tid att vänja sig vid den nya träningsmetoden. Detta är individuellt och det finns inga färdiga mallar, men ju hårdare du tränar desto mer noga ska du vara att ta hand om dig. Du ska hela tiden var lyhörd på dina förändringar i din livssituation. Det gäller också att se över din vardagliga situation, stress på jobbet eller i hemmet hämmar din tillväxt till nästa pass. Något många glömmer inklusive jag själv en gång i tiden ... 

Du & jag i skolbänkens alla färger

"" Vi ska vara noga med att ta vara på den visdom som finns i varje erfarenhet - stanna där, så att vi inte blir som katten som sätter sig på en het spis. Den kommer aldrig mer sätta sig på en het spis, och det är gott och väl- men den kommer heller aldrig att sätta sig på en kall spis igen ""

Mark Twain 

Livet är ett livslångt lärande. Ibland lite svajigt, otäckt och tungt, men det är fortfarande ett lärande och sökande. Den som sätter oss i skolbänken är vi själv och vi bör inse att inte alla lektioner är rosa, den bjuder på alla färger. För utav motgång föds framgång. 

Malin-Charlotta 

Fotonot: Balansgång på en park i Paris

Diagnos: Misstänkt stressfraktur - 5 månader senare ...

Det här är en av de resor jag finner mest prövande i livet, när jag lägger min tid i andra människors händer. Skadan kan jag ta mig igenom, är hårdhudad när det kommer till rehabiliterings situationer, men när människor börjar laborera med min tid gråter mitt hjärta.

Att jaga sjukvården: Först en diagnos, 3 veckor efter skadan, som jag inte var nöjd med. Han ber mig avvakta i 6 veckor och ta det lugnt. 4 veckor senare kontaktade jag idrottsspecialisten för ett nytt besök då jag inte förbättrats. Väntetid 2 veckor. Han går bet och remitterar mig till en ortoped. 7 veckors väntetid.. Jag mailar och ringer, vilket påskyndar ...

Möte med ortopeden ( läs tisdag) och han remitterar till röntgen då han som jag, misstänker stressfraktur. 6-7 veckors väntetid och jag bryter ihop. Mycket. Dagen efter ringer jag runt till sjukhusen i länet för att sätta upp mig på återbuds tider. Ödet eller tur, men igår (torsdag) ringer Karlskoga lasarett och meddelar jag får komma samma dag. Glädjerus. Nu väntar ca 2 veckor innan samtalet från ortopeden sjunger i mobilen. Håll ut. 

Jag tänker på dom som inte orkar stå på, jaga och ringa runt. Som är i klorna på sjukvårdens väntetider. 

Eller som min "pedagogiska" ortoped sa: Du har ju inte gått så länge med det här! Jag spände ögonen i honom och svarade: För dig är kanske fem månader inte så länge, men för mig är det en hel evighet. 

Tar med mig den här tidsresan och lär mig av den

Tankar om att gråta

Jag har tänkt på det här med tårar, att vi så många gånger håller dom inne. Ni vet, den där stora klumpen som växer i halsen och en blick som blir alldeles suddig trots att hjärnan skriker : NEJ! Vi kämpar och sväljer om och om igen samtidigt som vi försöker pressa fram ett fånigt leende för att dölja våra känslor. Inte nu, tänker vi. Samtidigt som den lilla i oss vädjar att få våran uppmärksamhet. 

Jag har så oerhört lätt för att gråta, även när jag blir arg och jag tycker om att gråta. Det släpper ut mina känslor på grön bete och jag är en känslomänniska utan dess like. Som idag, när energin är tömd och benet värker. Jag är trött på att ha ont och det har varit jobbiga dagar i jakten på sjukvården för att få den hjälp jag behöver ang min skada.

 En kollega frågar ödmjukt med varma ögon: Du mår inte så bra idag? "Nej", svarar jag och på mindre än en sekund kommer den där klumpen och ögonen börjar svida. Jag väljer att gå ut i den klara luften för att beskåda morgonsolen vakna till liv och låta vinterkylan ta hand om mina tårar. Finns det något mer helade än naturen när hjärtat är ledsamt? Just då, är jag ledsen och lycklig på en och samma gång. Ledsen för att det tunga hälsar på, men glad för att den lilla får komma fram. Några timmar senare än alla spöken utsläppta på annan ort och Malin är som nästan som vanligt ingen. Det som skiljer då från nu är att hon är lite lättare och en vacker erfarenhet rikare.

Fotonot: Höstlöv 

Om du letade i ditt hjärta

Kursen Hälsa & Kreativitet lider mot sitt slut och som en av de sista uppgifterna vi fått är att välja en bok vi sedan ska recensera. Jag valde tredje boken av Robin Sharma: ""Vem gråter vid din grav ""Här fann jag en berättelse som går hand i hand med det jag skrivit tidigare om att det inte finns några misslyckanden och att våga sätta upp mål.  

""För många tusen år sedan betraktade man varje människa som vandrade på vår jord, som en gud. Men männskligheten missbrukade sin oändliga makt och den högste guden beslutade därför att gömma gudomligheten- källan till denna stora potential - så att ingen kunde hitta den. 

Frågan var bara vart man skulle gömma något sådant ?Första rådgivaren föreslog man skulle gräva ner den djupt ner i jorden. Guden svarade: ""Nej, förr eller senare kommer någon gräva tillräckligt och hitta den"". Nästa rådgivare sa: Vi lägger gudomligheten på botten av den djupaste oceanen. Guden svarade: "" Nej, i sinom tid kommer någon att dyka djupt nog för att finna den"" Den tredje rådgivaren sa: Vi lägger den högst uppe på ett berg? Guden svarade: ""Nej, jag är säker på att någon kommer att bestiga högsta toppen och hitta den"" 

Den högste guden funderade ett tag och fann sedan lösningen: Jag ska gömma denna källa till all mänsklig kraft, potential och mening i hjärtat på varje man, kvinna och barn på vår jord, för där kommer de aldrig att leta. 

En kapitel om att finna sin unika kraft och begåvning och våga använda den.

fotonot: regnrosor på jobbet

Toppresultat

105 av 106 poäng

Tenta i Träninglära

Lärarens motivering:

Det är verkligen roligt att läsa dina svar, du är engagerad i ämnet, har tankar och funderingar, mer än de flesta. Du tar ofta upp hur det fungerar psykiskt, och det kan man aldrig bortse ifrån. Som sagt var har du gjort en lysande insats.


Ämnena var mest konditionsbaserade:  olika träningsprinciper, hur man skapar analyser, specialisering inom idrotter, höghöjdsträning, mjölksyraträning, intensitets zoner, återhämtning, träningsplanering för solo/lag idrotter inom olika åldrar, samt frågor om grundläggande principer för styrketräning i olika konditionsidrotter.

Så här känner jag mig efter det resultatet 

En verklig comeback då ni som hängt här ett tag, vet jag fick skriva om fyra gånger för att få min licens som Träningsinstruktör i början av 2011. En av de följder min sjukdom bidrog med, är nämligen inlärningssvårigheter.

Det finns inga misslyckanden - en berättelse om att våga se dina mål

Att prata om mål skapar tankar och starka känslor. En del får ångest över att de inte tar tag i sina mål, en del drömmer om att uppfylla dom, men tar aldrig steget framåt, vissa är rädda för att misslyckas och andra väntar tills det är för sent.

Så jag tänkte, vad är egentligen ett mål? Många förknippar det möjligtvis med storslagna händelser, som att bestiga ett högt berg, hoppa fallskärm, göra karriär eller vinna det där loppet man alltid drömt om. Skaffa familj, resa till främmande länder eller att köpa en sportbil. Vad vi missar här är att ändra en vardagsvana också är ett mål. Det kan vara att sluta med morgonkaffet, stiga upp en halvtimme tidigare varje dag för att få en stund stillhet på morgonen, läsa en bok man länge längtat efter eller att börja skriva dagbok. Mål kan vara fysiska, materiella och även andliga. Att bejaka sitt inre på olika sätt kan också vara ett mål, börja meditera eller föra in en stund av avslappning i vardagen. Vad man än väljer, ska man välja det som är rätt för en själv, inte vad man tror att andra förväntar sig. Rädslan för att misslyckas har vi alla och jag skulle vilja ställa frågan om man verkligen kan misslyckas? Låt säga att du inte nådde bergstoppen du skulle bestiga, visst, du  kom inte ända fram, men fick du ändå inte något med dig på vägen som fick dig att växa och utvecklas i ditt inre? Du fick glädje och kunskap som du annars inte fått uppleva och kanske bringade din resa också tårar och misstro. Här är alla känslor välkomna. 

För dig som räds dina mål,  våga titta på dom, skriv ner dom och börja prata om dom inför dina vänner. Sätt upp ett tidsperspektiv och börja sedan leta dig fram längs vägen, disciplinerat och längtansfullt. Ingen kan någonsin döma dig att du misslyckas, mer än du själv. Och om du frågar mig, finns inga misslyckanden för vi är alla vinnare när vi tar kontrollen och förverkligar våra liv. Oavsett om vi når bergstoppen eller inte. 

   

Fotonot: Solnedgång på jobbet en em i November

Malin´s fantastiska laxsoppa med soyagrädde

En underbar soppa som man inte får missa! På begäran från flera håll har det önskas recept av olika slag så här kommer en soppa som även kan ätas tillsammans med pasta om så önskas då den blir väldigt krämig. Välj själv vad som passar dig bäst, tillsätt bara vatten om ni vill få den mer "sopplik" .

Ingredienser

400-500 gram lax
200-300 gram räkost
broccoli
sockerärter
minimorötter (frysta)
1 st purjolök
fiskfond (efter smak ca 2-4 msk
soyagrädde 2 dl
lite salt (fonden har mycket sälta i sig)
vit&svart peppar efter egen smak

Sätt på ugnen ca 200 grader och tillaga laxen medan ni tillreder och kokar purjolöken, broccolin och morötterna lätt (3-4 minuter). Häll sist i sockerärtorna och  räkosten tillsammans med soyagrädden. Smaka av med fiskfonden.och koka upp försiktigt. Sänk värmen till 1:an och när när laxen är färdig (ca 10-15 min) skär den i bitar och blanda det tillsammans med övriga ingredienserna. OM ni vill ha den lite mer flytande, tillsätt ½-1 dl vatten.

Jag väljer att koka purjolöken då det blir mildare för magen. Laxen kan även stekas, men personligen tycker jag den blir saftigare och nyttigare om man tillagar den i ugnen.

Smaklig måltid önskas! 

Ta bort bindeln från dina ögon

Du kan aldrig träffa ett mål som du inte kan se

Har du klara och tydliga mål eller är de bara drömmar? Tänker du att "det ska jag göra i framtiden" när du inte ens vet hur din framtid kommer att se ut? 

Skriv ner dina mål: Inom hälsan, det materiella, din karriär, andlighet eller inre resa, relationer, det finns inga regler för vad du får önska. Samma sekund som du sätter ner bokstäverna på ett papper, är du ett steg närmare att nå dit du vill. Börja med de små målen för att sedan våga ta steget till de större. På vägen fram lär du dig genom misstag och framsteg, det är det som är livet och vad du än möter, se till att du hela tiden ser ditt mål, så du inte tappar riktningen. När du sedan gång på gång förverkligar dig själv och din potential växer du och vågar tänka större och större.

Så ta några minuter av av din tid och skriv ner vad  du egentligen vill uppnå med ditt liv. Och håll sedan disciplinerat fast vid det. 

Fotonot: Under en cykeltur i September

Mitt råd för arbetsdagar i ensamhet

Under 1 1/2 månads tid arbetar jag nu ensam, vilket kan göra vem som helst lite tokig. Det är lätt att 'fastna i sitt egna tankemönster' och kom då på idén med ljudbok, något jag tidigare aldrig testat.
Frågan är vad jag vill ge mig själv för tankar? Är det från deckare, romaner, faktaböcker eller historia? Nej, jag laddar mig själv full med personlig utveckling för att skapa nya kreativa tankar och vanor.
Kunde inte motstå ''Munken som sålde sin Ferarri'' av Robin Sharma, trots jag läst den två gånger den här hösten. När jag nu lyssnar till den, bjuder nya tankar upp till dans.

Och ja, jag fortsätter att tjata om 'Munkenboken' eftersom jag vill att hela världen ska läsa den, helst redan igår.

Fotonot: Solnedgång på jobbet

Våga lämna intensiteten och pulsklockan hemma

Bara sådär, för att testa hur sinnet skulle reagera. Nyttigt och ibland nödvändigt, om ni frågar mig. I träningsvärlden är det lätt att stirra sig blind på intensitet och puls nivåer för att nå det resultat man önskar. 

Träningen blir en enda stor intensitets jakt och plötsligt står vi som dumma frågetecken och undrar vart glädjen tog vägen?  

Så innan mitt simpass bestämde jag mig för att lita och lyssna på kroppen istället för att stirra efter stora bokstäver på armbandsuret genom att lämna pulsklockan hemma. 

Vilken befrielse

Tack 

En sen sommarmorgon på mitt jobb

Rött, sexigt och högt

Kvinnan i mig har gjort uppror gång på gång eftersom mina fötter mäter storlek 34 och en längtan efter ha få glida runt i en klänning med lite höjd nertill, alltid ha förblitt just bara en längtan. 

Men med en mode medveten kollega (Tack Sussie !!) som vet vart man ska leta , fick jag äntligen mina röda klackar efter ha funnit storlek 34 på Brandos.10.5 centimeter var väl inte riktigt vad jag tänkt mig, då det högsta jag trampat runt i är någonstans mellan 4-5 centimeter. Så är det att ha små fötter, är det inte rosa glittriga blommor på skorna, så är det låga barnvänliga klackar.

Nu återstår bara att lära mig gå i dom (balanserat,snyggt & sexigt ) och när jag väl ha gjort det, kommer jag drabbas av ett obotligt sko-shopaholic

Roddmaskin som konditionsträning

Plocka fram kreativiteten och skapa puls jobb utan att kunna använda sig av benträning, det är mitt motto just nu. Idag kördes det intervaller på roddmaskinen utan att trycka ifrån alltför mycket med benen så man kan säga att överkroppen fick sitt. Blev fin men hanterbar mjölksyra på de sista minuterna och sammanlagt ett godkänt pulsjobb för att enbart vara 1 minuters intervaller (60/30). Jag vill inte gå ut för hårt i början då träningen är av ovan natur, men här går det helt klart att plocka pulsslag så hjärta och lungor får sitt. Om skadan håller i sig i vänster underben, törs jag nog inte tänka på hur min överkropp kommer att se ut. Hur jag lokalt tränar benen under min skada återkommer jag till.

Rodd: 25 minuter
12 st intervaller a 1 minut vila 30 sek
Medelpuls: 76 %
Maxpuls: 85 %

Mina symtom på stressrelaterat utmattningssyndrom

Fått en del frågor om min sjukdom och kommer därför att göra en del inlägg då och då. Ikväll vill jag dela med mig vilka symtom jag levde med innan allt brakade lös på allvar december 2002. Jag vill poängtera att alla känner och upplever olika, dock är symtomen på en stressreaktion förhållandes lika, det är sedan våran egen uppfattning och intuitiva förmåga som gör om vi känner av dom eller inte. Eller hur "avstängda" vi är.

Hjärtklappning (oregelbundna slag och en känsla av att hjärtat hoppar ut, kunde se på min tröja hur den rörde sig) 

Problem att andas (kunde ej ta djupa andetag, flyttade andningen längre och längre upp i kroppen) till sist kom känslan av att "jag ej får luft"

Sömnsvårigheter 

Lätt till plötsliga gråt attacker utan orsak

Plötslig aggressivitet, kort stubin 

Koncentrationssvårigheter

Problem med närminnet

Värkproblematik

Kraftiga ländryggs smärtor 

Tendenit i gluteus (inflammation) 

Utstrålning i ischias

Värk i höfter och bäcken

Värk i skulderbladen, axlar, armar, ut i fingrar

Kraftig magkatarr (stressmage) (fick inte behålla min mat, särskilt frukosten, allt rann bara rakt igenom) 

Hud utslag på kroppen

Problem att sitta och sova (kunde endast ligga på mage & sitta enstaka minuter på en stol när det var som värst) 

Värken för mig pågick 24 timmar om dygnet, enda stunden jag var "fri" var precis när jag vaknade, sedan slog stressen till och efter bara några minuter kom kroppen igång med sin utmattningsprocess. Innan jag blev sjukskriven hade jag alla dessa symtom i flera månader, värken hade jag haft i ett par år, och ändå förstod jag  inte att jag var sjuk. Det blev som en del av mitt liv. Jag levde helt med förbundna ögon och det tog många månader in i min sjukskrivning innan jag faktisk insåg jag höll på att stressa och prestera ihjäl min kropp eftersom relationen till mig själv inte fungerade någonstans, vare sig fysiskt eller psykiskt. Min medvetenhet låg på -100 i alla faktorer så jag hade en ovärderlig tur som blev uppfångad av en sjukgymnast som på egen hand bokade en tid hos en privatläkare för akut sjukskrivning. När jag väl satt där i stolen mitt emot min läkare som kom att bli min fantastiska hjälpare i 6 år, förstod jag fortfarande inte att läget var livsfarligt. Jag skrattade faktiskt tom åt henne. Så ta era symtom på allvar, stresssjukdomar är inte att leka med, det kan sluta med att hjärtat stannar. 

Bryt ihop eller bit ihop?

Om du frågat mig för ca 10 år sedan hade jag utan att blinka svarat bit ihop. Det för att jag inte hade en aning om att jag kunde välja att bryta ihop. Jag visste helt enkelt inte hur man gjorde. Efter ha varit stark och duktig i hela mitt liv drabbades jag i December 2002 av stressrelaterat utmattningssyndrom med kraftig värkproblematik. 6 år tog det innan jag var tillbaka i arbetslivet på 100 %.

Idag vet jag bättre när det kommer till att välja, att bryta ihop när det blir tufft inte är så farligt och att det faktiskt släpper på den berömda ryggsäcken som vi alla bär på mer eller mindre. Genom att ta ut spökena på grönbete hjälper det mig framåt på vägen istället för bakåt och att det grå livet långsamt börjar skimra i fler rosa nyanser. Det är helt ok att bryta ihop, att känna tårar som svider för att sedan ge en sammetslen hy likt en pånyttfödelse. Så nej, jag vill inte bita ihop, det valet har mättat min kropp men framför allt har det även fått mig att inse att bryta ihop är tusen år bättre. Så ur min sjukdom finna massa värdefulla skatter jag inte vill vara utan.

En av de bästa sakerna att bryta ihop, är att man får chansen att komma tillbaka med friskare luft som sällskap

Jag på min födelsedag, 38 år denna sommar

Tankefällorna´s fiende

Ibland, innan jag ropar på John Blund, tar jag upp den här boken. När jag vaknar om natten och inte kan somna om för tankarna leker kurragömma med mitt sinne, tar jag upp den här boken och läser. Tankarna har inte en chans när jag spelar ut de vinnande bokstäverna, jag fylls med allt jag behöver för att somna igen. Så om ni inte lyckas ta kontroll över tankefällorna när ni som mest behöver, läs. Och välj något som fyller ert sinne med ro, visdom och kärlek. 

Dagens tanke: 

"Varje sekund du ängar åt någon annans drömmar själs tid 

från dina egna"

Gör inte misstaget att jämföra ditt egen värde med andra människors nettovärde. 

Det spelar ingen roll vad andra säger om dig,  det viktiga är vad du säger om dig själv. 

Munken som sålde sin ferrari

Robin Sharma

När längtan gör ont

Ni vet alla att jag står för kreativitet och lösningar, att jag alltid hittar det goda i det onda. Det är min filosofi. Efter motgång kommer framgång. Men det betyder inte att jag saknar längtan. Idag har det varit en tung dag, sett löpare rusa fram på gatorna med lätta fotsteg samtidigt som solen har värmt den kalla luften. Jag har drömt mig bort för att sakna cykelhjulens sus från asfalten och förnimma upplevelsen hur kroppen brinner i takt med farten. En vecka har gått sedan jag ensam tog beslutet att vila i 6 veckor, endast lätt cykling och simnig är på konditions schemat.  Kunde ha tagit en lätt tur idag, men vill vila helt de första två veckorna för att se om det gör någon skillnad i smärtan. Jag behöver rensa skallen och släppa ut det som spökar, erkänna att det känns. Så åter till denna längtan. 

Den gör förbaskat ont. I hjärtat. 

TRX - när styrka och funktion bekänner färg

Idag var det dags för en TRX-lektion av en instruktör på Friskis & Svettis då jag vill åt den funktionella träningen. Visst är det härligt att lyfta vikter på gymmet, men jag vill ha funktionen i kroppen att fungera för att få ett hållbarare resultat och verkligen kunna ha nytta av min styrka i vardagen.

I TRX använder du dig av din kroppsvikt och genom att ändra vinklarna i dina övningar till "lätta eller "svåra" positioner kan du reglera hur mycket du vill använda av din kroppsvikt och därmed bestämma svårhetsgrad, vilket gör att den passar alla. Upptäckten görs omedelbart vart kroppen sviktar i balans, stabilitet, rörlighet  och stryka. Man tränar i kroppens alla rörelseplan, precis som det rörelsemönster du använder dig av i din vardag. Jag fick både positiva och mindre positiva överraskningar när jag utförde övningarna, så det finns att jobba på. Det går helt enkelt inte att "fuska" som i den traditionella styrketräningen, då fallerar hela övningen. De små musklerna ropar "hej vi vill också vara med" och den riktiga kroppsfunktionen kommer verkligen till sin rätt, eller inte.

Min instruktör var en klippa och hade bland har en av de vassaste bålstabilitet jag någonsin sett. Här kommer inte bål träningen undan. Så 8-pack släng er i väggen, det här är vad jag kallar tränad bål! Till alla er som styrketränar och har möjlighet till en TRX och instruktör på ert gym, boka en tid omedelbart. Det är så mycket mer än att hänga i maskiner och vikter.

Visst är muskler vackra men de är ännu vackrare om de fyller sin fulla funktion.

Läs om TRX 

Vad ingen kan ta ifrån mig

Elva veckor nu i skadornas tecken. Tre veckor och två dagar har passerat sen jag var hos min idrottsspecialist (andra besöket) som vidare remitterade mig till en ortoped läkare. Förra vecka drog jag iväg ett mail men fick inget svar. Då började jag ringa.

-Envishet-

Flera samtal senare fick jag äntligen tag på rätt person som inte heller kunde svara på hur lång väntetiden var.Hon skulle dock kolla upp det och bad mig återkomma igen om jag inte hörde något de närmsta dagarna. 

-Tålamod-

Under denna väntan tog jag ett eget beslut då jag är 99 % säker på att det är en stressfraktur jag fått. Fortsatt vila från löpningen samt att gå så lite som möjligt, vilket är det svåraste att avstå ifrån eftersom det är mitt arbete. Får hoppas snön kommer snart så jag får sätta mig i plogbilen. Inga jumpapass eller liknade, inte ens crosstrainern kommer få sig en omgång, endast lätt cykling och bassängträning i de kommande 6 veckorna. Boxpass funkar om jag hoppar över alla benövningar. 

-Förnuft-

Grundträningen för 2012 är fortfarande inte hotad, jag har gott om tid att komma i form till nästa säsong. Jag har hopp om framtiden och är fullt målmedveten att ta mig framåt istället för bakåt. För trots alla skador som följt mig de senaste två åren så kan ingen någonsin ta ifrån mig mitt motto: 

-Efter motgång kommer framgång-

Lyft blicken och välj rätt partner till ditt sinne

Om ögonen svider och kroppen känns orkeslös. Om kylan tränger sig på utan att fråga om lov och frosten på rutan får dig att dra en lång suck. Om du längtar till helgen där en sovmorgon väntar eller till de varma sommardagarna två årstider bort.

Lyft blicken och se utåt. Lämna dina grå tankar och längtan till framtiden för att se vad du har just nu.

Jag försov mig imorse. Frost att skrapa på rutan och en bil som inte ville starta. Dags att byta batteri. Fick väcka min älskade sambo som fick kliva upp och dra fram startkablarna. Kallt och halt på vägen ut mot landsbygden. Stämpelklockan visade över tiden denna morgon. Men jag valde inte att ta med mig allt 'det där'. Jag lämnade bekymmersrynkan och flyttade fokus utåt, för det finns alltid något vackert att lägga sinnet på i naturen. För hur det än är har jag alltid ett val hur jag vill leva min dag. Idag föll lyckovinsten till denna magiska soluppgång jag fångade spegelbilden av. Den vill jag ha som partner i mitt minne resten av dagen.

När hjärtat tar paus fortsätter kärleken att slå

Tankar till de som inte längre finns i vår värld. Vi saknar skratt och ögon som gav kärlek. Ord som vi tänkte men som aldrig lämnade oss eller ord som kom till oss när deras hjärtan tog paus. Alla ömma kramar vi önskar vi gett och vi önskar att vi fått.

Jag vill tänka, att det aldrig är försent, att ge kärlek då vi alla är ett. Så jag fortsätter att ge min kärlek, på mitt sätt, för jag vet att du känner och har förmågan att ge och att ta. Så vill jag vårda mina tankar om dig, pappa. I den övertygelsen vill jag leva.

Du missar livet i väntan på helgen

Jag har själv varit där och nosat på fredagen när måndagen har startat. Räknat timmar och haft ångest för att jag inte hinner med livet innan nästa arbetsdag börjar. Tankar som "nu ska jag snart till jobbet igen eller varför kan inte dygnet ha 48 timmar istället för 24? Denna evig kamp som styr stegen mot livet istället för att dansa med livet som sin partner. Vem vill egentligen leva enbart för helgen? Vem vill egentligen längta till fredagen när bara tisdagen är i antågande? Inte jag. Jag vill verkligen inte leva mitt liv efter den filosofin och för att förändra det behöver jag förändra mina tankar. Hitta livet när det pågår här och nu, fylla min tid med saker jag tycker om och behöver, varje dag.

Jag tycker också det är underbart med ledig tid, sovmorgon och lång frukost med Kärleken, men jag bygger inte mitt liv på det. En stor nyckel på knippan är att trivas på sitt jobb, att när ögonen slår upp på morgonen finns energin redan där. Jag kan vara trött, men jag tillåter mig inte att gå och älta att jag är trött genom att förvärra det med mina tankar. Jag finner energin om den saknas, oftast genom det som finns utanför mig själv. Naturen. Där finns gåvor täckta med guld för de tröttaste ögon.

Mitt tips till dig som missar vardagen i väntan på helgen, ge dig själv en högre standard varje dag, byt jobb om du vantrivs genom att se möjligheter istället för hinder och se till att hitta redskapen att byta ut dina tankar med. Det finns gott om litteratur i ämnet, föreläsningar, kurser och inspiration på nätet. Agera disciplinerat och målinriktat, arbeta för att motverka det negativa i ditt liv. Låter det irriterande enkelt? Ja, då kan du börja med att förändra den tanken för vem har sagt att det ska vara svårt?


Fundera vad du vill göra med din lediga tid och förvalta den på bästa vis. Bestämd dig för vad du vill ha och inte ha i ditt liv. För vad som än händer omkring dig, är DU trollkarlen i ditt liv, så förvänta dig inte att ditt liv ska förvandlas genom att bara se på. För var det inte så, för att omvandla grodan till dina drömmars prins, krävdes handling? 

Utan mellanslag

Mitt liv går på rätt hårt nu. Ju friskare jag blir i min stresshantering, desto mer orkar jag bära. Igår eftermiddag kom jag dock på att jag saknade de där viktiga pauserna, efter ha känt doften av små varningslampor i röken från gaspedalen. De där timmarna som är tomma på kontot, fyllda med ingenting, var fanns dom? Att inte vara på väg eller vara ur någonting, utan bara vara. 

Fick mig en rejäl påminnelse om att vara rädd om min tid, på alla vis. Så nu ligger de där och glänser, de tomma små rutorna i mitt schema. Tänk vad lätt det är att glömma, att haka på livstempot och tro man är oumbärlig för sig själv och andra. Kan bli kostsamt att köra livet utan mellanslag. 

Jag vågade !

Fotona får tala för sig själva, de är före och en efter mina experiment med hårfärger. Det blå fotot är från början av året, slingorna från i somras,  naturbilden från i September och "Rödluvan" skapades i lördags. Själv är jag mycket stolt över att jag vågade göra något jag länge funderat på!

Välkomna att tycka till!