Drömmar av is

En natt är jag ute på ett stort hav sittandes ensam på ett isblock. Jag kan på långt håll se land där förtvivlande människor står och försöker ropa till mig. Isblocket tenderar hela tiden att slå runt då undersidan slutar i en spets ner mot den djupa botten och jag försöker att hålla mig kvar medan andra isblock slår mot mitt av vågorna. Jag är skräcklagen.

En annan natt står jag vid en insjö. På andra sidan vattnet står en man och han planerar att vandra över isen. Jag skriker desperat att han ska låta bli, isen är tunn och kommer inte att hålla. Han pekar mot mig, börjar vifta med armarna och jag förstår inte vad han vill. Tillslut tittar jag ner mot mina fötter och upptäcker jag själv står på isen och ser vattnet röra sig under mig.

Jag har alltid drömt mycket och har förmånen att ofta komma ihåg mina drömmar. När jag jobbar med kroppen i rehabilitering med övningar där hjärnan får tänka på ett nytt sätt och även i avslappnade lägen, blir drömmarna kraftigare. Detta är inte ett ovanligt fenomen och jag minns fortfarande när jag gick på Feldenkraisgymnastik för 8-6 år hur drömmarna tilltog. Fick då förklarat för mig att det är hjärnans sätt att ta hand om de nya rörelseupptäckter som bildas i min träning och då kan det lätt blir kaos och i vissa fall även bildas mardrömmar. Även olika typer av yoga kan framkalla starka drömmar, egentligen all djup träning där kroppen får lära sig nyheter och är dessutom avslappning inblandat kan det bli ännu kraftigare. Man kan även säga att kroppen och hjärnan bildar nya hjärnvägar tillsammans och därav reaktionen. Om sen de senaste is drömmarna har något sammanhang med detta inlägget jag gjorde för några dagar sedan, ja, det får var och en bestämma....

 

                     Välkomna med frågor och erfarenheter i ämnet!