""Mitt sätt mot andra är en direkt spegling hur jag är mot mig själv. Är jag kritisk mot mig själv har jag lätt att vara kritisk mot andra. Har jag däremot synsättet att jag gör så gott jag kan, ser jag lättare att också andra gör så gott de kan. När jag kan se på mig själv med respekt och ömhet kan jag se på andra med respekt och ömhet. Först när jag kan acceptera mig själv kan jag acceptera andra""
Den urgamla saningen lyder:
""Du kan inte ändra andra människor. Det enda du kan ändra är dig själv och ditt eget synsätt på andra människor.
10 kommentarer:
Jag håller med på ett sätt och på ett annat inte. När jag var liten också när jag blev vuxen sa många "om du är en vän så får du vänner". Det stämde inte med dom allra flesta av mina "vänner". Jag har varit snäll, omtänksam, ställt upp, lyssnat, funnits där o.s.v. o.s.v.: Det jag fick tillbaka var: jag har inte tid, nedlåtande kränkande kommentarer och eller bemötande,inte orkar lyssna o.s.v. o.s.v.. Först trodde jag det var fel på mig som inte var en tillräckligt bra vän och ansträngde mig ännu mera. Senare har jag förstått att det var personer som man på engelska kallar soulvampires, själsvampyrer. Konstigt uttryck men som stämmer bra på dom här personerna. En del kanske säger då att men då var du kanske inte snäll med dig själv utan gav till andra. Det stämmer bara efter många år av det här. Jag hade inga som helst problem att ge till mig själv, unna mig själv saker och ställa upp för mig själv. Ställa upp för mig själv var jag ibland tvungen till för ingen annan fanns där och kunde stötta en. I många år var det många som trackade mig och sa "Har du tittat på Oprah nu igen?". Ja vad gör man är man svältfödd på riktiga vänner då söker man tips och stöd hos en person man finner trygghet hos. Det var ingen av dom här personerna som kritiserade sig själva att dom själva var dåliga vänner. Nej då dom var top of the line.
Visst kan jag hålla med om att "det enda du kan ändra är dig själv och ditt eget synsätt på andra människor". Samtidigt är inte det så lätt om du befinner dig i en hotfull situation och är trängd av en annan person som inte tänker ge med sig eller det är en person som har en makt som man inte kan kontrollera. Igen det här tragiska som hände i Norge. Där hjälpte inte synsättet för dom som inte överlevde. Dom som överlevde ja. Men har en person bestämt sig för att utnyttja sin makt och du inte du av olika anledningar inte kan kämpa emot då hjälper ju inte det synsättet. Också har jag sett oerhört tragiska händelser när jag själv varit långtidssjukskriven. Människor som är sjuka, lever med svår smärta, oro p.g.a. ingen riktig diagnos m.m. blivit fruktansvärt kränkta inom sjukvården. Man har ibland trott sig befinna sig i ett annat århundrade när man sett det man har fått se.
Så enligt mina erfarenheter stämmer citatet delvis men inte alltid.
Idag är visst dom långa kommentarernas dag, fast nu er jag att klockan slagit om till nytt dygn.
Hoppas ni alla får en fin dag!
PS. Fick just den här länken via mail:
http://www.youtube.com/watch?v=J5RdjEvvN8A
och tänk så svårt det är att tänka så :) Ibland blir jag galen på mig själv som blir upprörd över något som någon annan gör. Jag hetsar liksom upp mig för ingenting. Det är inget jag kan hjälpa egentligen. Dessa ord är sannerligen en bra vän på vägen. Jag kan bara påverka hur jag känner, agerar och mår. Det är ju så klart! Kram!
Mina tankar går genast till senaste händelserna i Norge. Att bekämpa sådana människor med sådana tankar som HAN hade och har.
Om vi vill se en förändring där samhället är till för alla. Oavsett om man är mörk, kort, tjock, funktionshindrad, vältränad, kristen, muslim, dansk eller svensk så måste vi börja hos oss själva. Och på djupet rannsaka oss själva. Vilka värderingar har "jag", vilka åsikter har "jag", vilket samhälle vill "jag" ha och kanske främst: Vem vill "jag" vara. Det är fruktansvärt lätt att se hur alla andra missköter sig, säger fel saker och är fördomsfulla. Men hur är det egentligen med oss själva?
För att få en planet där alla får plats oavsett ursprung, fysik, psyke osv. så MÅSTE var och en rannsaka sig själv. Den dag majoriteten av världens människor vågar stå för sina åsikter, öppet, rakt och ärligt så kommer vi nå ett bra samhälle. Det är jag övertygad om.
Själv kan man inte förändra en hel värld, men man kan förändra sin egna och tillsammans med sina närmaste förändra sin omgivning. Med små små steg kommer man också kunna förändra världen till en plats för alla.
...och är man inte nöjd med sitt liv. Ja, då finns det bara en sak att göra:
TA SIG I KRAGEN OCH LYFTA PÅ ARSLET!
Ingen kommer någonsin förändra ens liv åt en, det är bara en själv som kan göra det om man är missnöjd.
Hej Trillis: Budskapet är till för att föras vidare, så hjärtligt varsegod! Det är vårt sätt att hjälpa människor som är vilse. Men vi kan bara ge dom redskapen, sedan är det personens egna kraft och vilja att förändra det liv som pågår runt omkring den. Glad att det hjälper dig på vägen och att du ser det som en tillgång.
Matilda min vän: Hur många gånger fascineras du och jag i våra samtal av det faktum att människor saknar oförmåga ta ansvar för sitt liv? Att de inte inser de har valmöjligheter? När jag blev frisk efter många år, hade jag två val. Att se min sjukdom som en ett stort öppet sår som ständigt smärta eller som en grönskande och växande tillgång? Det valet, var för mig väldigt enkelt...
Dina ord ovan är mina tankar, tack för du delade med dig!
Hej Ulrike och tack för din delning! Jag ska idag ge dig ett riktigt härligt blåbärsris i form av en länk. Sen är valet ditt att plocka in och välja det du själv vill ha i ditt liv. Hoppas det smakar!
http://carlsa.com/
Sköt om er allesammans!
Tack för ditt blåbärsris jag ska läsa det några gånger till, mycket text och tankar.
Något som jag inte tror du tänker på är att det bästa blåbärsriset har jag redan fått! Vilket? Din och Lovewaters blogg förstås!
Är lite nyfiken på dina tankar om dom gånger någon annan tagit makten och den personen/dom personerna som inte har ett val tvingas ändra sin livsväg eller vad man ska säga för att någon annan bestämde ett nytt val. Oavsett vad orsaken är. Visst ska man göra det bästa av situationen och precis som i Life of Brian-sången Allways look on the bright side of life. Samtidigt undrar jag om vi tar mig som exempel för enkelhetens skull. Igen jag vet att jag inte haft samma uppförsbacke som dom du pratar om. Vad är det som gör att en annan person anser sig ha rätt att förstöra mitt liv? Varför var det t.ex. ingen läkare eller annan personal inom sjukvården som satte ner foten och sa stopp? En vitaminbrist som sjukvården missar ska kosta en person 20 år av ett liv. Ett liv som hade drömmar, förhoppningar och en framtid. Visst framtiden finns nu också på ett sätt samtidigt så går det inte att undvika att den kostat mer än 20 år av mitt liv. För det tog ca 10 år till utöver 20 år innan skadorna av den långvariga B12-bristen läkt ut så pass att jag sakta kan ta mig ut i ett normalt liv. Visst har jag ett ansvar samtidigt undrar jag över personerna på andra sidan. Dom som gjorde ett val att inte göra mitt liv till ett bättre liv dom som valde att förstöra en människas liv och möjligheter.
Det finns andra mycket större händelser i världshistorien som folk runtomkring kunde gjort ett val att hindra utrotningar och massakrer men dom gjorde inte det. Personerna, offren, visst kan och måste dom göra det bästa dom kan och se det från den ljusa sidan. Men det går inte att undgå att många fantastiska människor har fått sätta livet till eller förlorat sina nära och kära för att någon hade behov av att visa sin makt och andra inte ställde upp för sina medmänniskor.
En sak jag varit med om som jag inte kan berätta mer om än det lilla jag kommer att berätta nu är när svek kostat en annan människa livet. En person litar på andra personer i sin omgivning men får betala med det med döden. En annan person som står nära den här personen kan inget göra när den väl kommer dit är det för sent. Flera människor har gjort ett val att inte göra något, valt att se bort och/eller valt att göra det onda. Den personen som är kvar har ett ansvar att göra det bästa att kämpa för ljuset och framtiden samtidigt kan det inte hjälpas att ett ljus är borta, en persons framtid är borta. Som Ronjas pappa, tror jag, säger när Skalle-Per dött "Han fattas mig!". Det kan inte hjälpas att det fattas en pusselbit i mänsklighetens pussel och hur många bitar man än lägger eller om man gör pusslet "färdigt" kommer det alltid att finnas flera tomrum i pusslet. Människor som inte fick en möjlighet att göra världen till än bättre värld. Inte ens fick en möjlighet att göra dom valen vi pratar om här.
Jag lever inte i det förflutna mer än att jag behöver förståelse för det människor gjort i det förflutna och gör också i detta nu för att utan den kunskapen blir det ingen framtid. Jag vet egentligen inte om du förstår vad jag menar.
"Du kan inte ändra andra människor. Det enda du kan ändra är dig själv och ditt eget synsätt på andra människor". Vad gör denna "Du" om den blir hindrad av döden, våld eller hot?
Kaj Pollacks bok läste jag ju för flera år sen, hans ord tål att upprepas, för då jag läste de orden ville jag verkligen förståååå och känna inom mig det han skrev. Det har dock tagit nästan tio år att på djupet förstå det jag förstod på ytan, men inte kunde integrera i mitt liv. Hindret var att jag innnerst inne tyckte jag var värdelös och bara ivägen, hade inget gott att ge världen. Genom år av erfarenhet, möten med andra och att i praktiken testa flera kloka teser jag läst, så börjar jag förstå. Att allting hänger ihop, att vi alla är ett. Därför är du mot andra som du är mot dig själv, därför skadar du dig själv när du skadar andra o vise versa. Visst tycker vi att det är självklart att alla är lika mycket värda, men behandla dig själv då med den respekt och generositet du känner att du behöver/vill ge till andra!..har jag äntligen förstått:)
Idag var en typisk sån grej; jag försov mig till jobbet, kom tio min för sent o var riktigt irriterad på mig själv. Så jag irriterade mig oxå på att mina arbetskamrater satt o knäppte med sina bläckpennor på morgonmötet. Min irritation över mig själv gick ut över dem. För att inte fortsätta ge mina arbetskamrater giftpilar i tanken var jag tvungen att se på mig själv med förlåtelse och överseende och värme. "Såja, Gudinnan är med dig idag, hon är med oss alla idag, allt kommer gå bra." tänkte jag för mig själv. Och det var sköna ord att höra:-)
Kram o kärlek t dig Malinmumsan
Det är bra att ha flera olika goda blåbärsris att ta del av, det man inte finner hos en kvist, kan finnas hos en annan.
Finns en bok, "Arton år av ensamhet", skriven av Ali Bourequat. Han slängs i fängelse utan anledning och blir utsatt för ständig, fruktansvärd tortyr. Efter sju år förflyttas de och blir slängda var och en i ett svart hål utan dagsljus, vatten, tvål eller elektricitet. Ingen toalett, bara ett hål i golvet. En gång om året får han en ny skjorta och byxor. Han får samma mat varje dag, utan salt och fett. I åtta år sitter han i samma ställning, han vågar inte lägga sig ner, för då kommer han inte kunna resa sig igen för att nå maten. Sju av tolv fångar dör. Han och resten av fångarna hittar ett fantastiskt sätt att överleva. Läs boken så kanske det kommer till dig vad jag menar med det här inlägget. En sammanfattning om det budskapet finns även i slutet av "Att välja Glädje".
Jag är av den uppfattningen att om jag har en god självkänsla, att jag förstår mitt egna värde som enskild människa, behöver jag inte ta åt mig av trakasserier eller elakheter. Jag kan stå utanför och betrakta utan att känna mig angripen. Jag har alltid ett aktivt val hur jag vill värdera mig själv i ett möte med en annan människa. En av huvudnycklarna är återigen, kärleken och respekten till dig själv.
Hoppas du har fina dagar!
Anna-Karin min vän!
Tänk när vi träffades för första gången för nu 2 ½ år sedan. Vart befann vi oss då? Jag förundras över att jag DÅ trodde jag kommit SÅ långt i min personliga utveckling, idag är jag oerhört glad jag hade fel. För resan pågår ständigt, varje dag, varje timme. Du lär en ska, för att sedan finna en ny. Det kommer nya möten och händelser, goda och onda som alla ska säga oss någonting. OM.. det är det vi vill. Vi ska vara medvetna att vi ska göra jobbet själva, ingen viftar med ett trollspö och ger oss gåvan gratis!
Vi växer och vi lär oss att älska oss själva och därmed även våra medmänniskor på ett ärligt sätt. Du är ett levande exempel på att personlig utveckling är en av de mest värdefullaste skatter som går att finna. Eller..jag skulle säga det ÄR den mest värdefullaste skatten.
Så fortsätt din resa, jag hänger på, för det här vill jag verkligen inte missa.
Kram Mumsan
Ja, Malinvännen, visst är detförinderligt och underbart:-)Att man lär sig nytt hela tiden och är vilig att ompröva sina sanningar när något nytt dyker upp i livet. ja, tänk om man var fullärd redan, då skulle man inte behöva göra nåt annat än att sitta helt upplyst på en sten o meditera sig igenom dagarna, hihi!
Håller så väl med dig; allt som händer oss, alla möten är där för oss att öva oss på, se vad det kan visa oss om var vi står i livet, vad vi behöver se hos oss själva. Att se dessa möten, goda o onda, som gåvor av livet, som möjligheter till detta.
Oj, det där du skrev i inlägget precis innan till mig, om god självkänsla, det är ju det högsta man kan komma om man klarar av det. Att värdera sig själv så högt att ingen kan ta ifrån mig mig mitt värde, oavsett vad de säger eller vad som händer mig.
Det du skrev om fången i 18 år av ensamhet fick mig att tänka på en grej jag preciiis läst om Tantra:
"Moving in the dark alleys of life one's eyes become trained, and one starts seeing the light even in darkness. What beauty is there if you can see light while there is day! The beauty is there when there is the darkest night, and your eyes are so trained into darkness that you can see the day hidden there. When in the darkest night you can see the morning, then there is beauty, then you have achieved. When in the lowest you can see the highest, when even in hell you can create a heaven, then, then you have become the artist of life. And Tantra wants to make you the artists of life -- not deniers, but great yea-sayers."
Kramsisar fina du
Fantastiskt AnnaKarin! Vilka insikter du besitter. Jag tänker mig att det är dit vi ska sträva, till en fullkommlig självkänsla. Jag är inte där än, men jag smakar mer och på det och ju mer jag inser värdet av gåvan, desto mer förstår jag varför vi verkligen på fullaste allvar måste utgå att finna kärleken till oss själva. I April iår gick jag in i en ny personlig utveckling som ger mig ALLA känslor och upplevelser. Ibland är det väldigt smärtsamt, men genom mitt sätt att tänka vet jag att DET är lika nödvändigt , som att känna lycka. Idag är jag så tacksam för vad det gett mig och vad det kommer att ge !!! För resan har ju bara börjat. Och det mest fantastiska av allt är att jag hittat förmågan att ge mig den utvecklingen i resten av mitt liv! Det tar aldrig slut, AnnaKarin! Det kommer nya gåvor hela tiden, både mörka och ljusa och de behövs allesammans.
Tack för det engelska budskapet. Och du, läs boken jag rekommendera till Ulrike. Om Ali som satt fängslad i 18 år.
Kärlek till dig!
Skicka en kommentar