Efteråt var jag alldeles glädjeyr, fylld av mod och inre kärlek. När jag kom hem googlade jag på föreningens namn, Och vem vet, kanske får min oväntade och högst osvenska handling, en fortsättning.
27 augusti 2011
Att ge en främmande medmänniska en komplimang
-Ursäkta, men måste få störa några sekunder! Jag hade hastigt stannat bilen och vevat ner rutan för att prata med kvinnan som löpt förbi mig. - Vilket löpsteg du har! Helt fantastiskt! - Å tack! sa den vältränade löperskan med ett brett leende. - Jag löper själv, fortsatte jag. Och blir så avundsjuk! Hon skrattade till och leendet växte. Hon frågade när jag skulle komma och löpa med dom, nämnde namnet på föreningen och sa jag var välkommen! -Tack, kanske det, smilade jag samtidigt som en ilsken farbror låg på tutan i bilen mitt emot. Jag hade stannat i en mindre korsning, på fel sida, så framför mig var det en kö på 4-5 bilar som ville fram.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Härligt Malin-Charlotta! Precis så ska världen vara! Sånt där kan hända när man är i New York, någon kan plötsligt fråga en var man köpt sina skor eller berömma något man har eller gör. Det är fantastisk! Tänk vad du gladde denna kvinna för resten av dagen! Jag lovar att hon lov ett brett leende varje gång hon tänkte på incidenten. Säkerligen varje gång hon är ute och springer dessutom! Underbart gjort!
Men åh så fint att höra! Fler människor borde göra sånna saker, även om det innebär köbildning :) Tänk vad ett par ord kan göra för välmåendet, både för henne och dig :)
Hej mina fina vänner!
Det är så sant, välmående åt båda håll. Jag lever mig fortfarande lyckling på min handling och den ger mig kraft att utföra en ny i samma riktning. Reaktionerna kommer bli olika, ibland kanske inte åt det "öppna hållet", men jag vågar ta risken. Det är värt det, hundra gånger om. Ni skulle ha sett hennes vackra, glada leende och känt min sprudlande känsla!
Kanske sådde min handling ett frö hos kvinnan och kanske för hon det vidare. Och då mina vänner, är vi på väg till ett öppnare och mer kärleksfullt samhälle. Vi kan få det "New York" har genom att börja ge det till våra medmännsikor. Och det, är fantastiskt!
Ska nog få till ett inlägg om yasuragi. Kan tänka mig att det blir mysigare att åka med sambon, jag var iväg med jobbet. Avkopplande och mysigt men jag tror inte jag skulle tycka det var riktigt värt pengarna om jag skulle betala själv. Kan dock tänka mig att det är supermysigt att ligga ute i de varma bassängerna när det är kallt ute och mysa i skymningen tillsammans med sin älskade.
Hoppas att det var en tjej från vår löpklubb :) Tror du skulle passa ypperligt på våra träningar! ;)
ja, ja, ja, härligt initiativ! I like a lot! Man blir så jäkla glad efter att man gör nåt sånt, helt underbart ju!
Jag gick fram till en kvinna på gymmet efter vårat spinningpass. Hon var väl runt 45-49 år gammal och hade dom snyggaste axlar/armar jag sätt. Hon hade satt sig utanför salen och börjat stretcha på golvet, jag böjde mig ner och sa: Helvete vilka snygga axlar du har, skit sexiga!
Hon tittade förvånat på mig och ba: eeehh...tack! Jag har ju tränat sen jag var 18.
Jag: Det syns. SNYGGT! Ha det bra! Sen gick jag =)
Malin: Svarar i din blogg!
Åh Maggi, Maggi, förstå vad du & jag skulle kunna åstadkomma ute i världen :)
Vilket härligt möte! Bra att du stannade till även fast det blev en bilkö efter dig.
Skicka en kommentar