En lätt klapp på axel och jag sa:
"Tack för tipset, hade glömt bort den övningen"
Stora förvånade ögon tittade på mig men hon log.
Jag förklarade:
"Tjuvlyssnade på dig när du pratade med din vän, så jag snor din övning"
Då förstod hon och svarade:
"Visst är det bra när vi kan hjälpa varandra!
Två människor möts på gymmet som aldrig pratat förut och ger varandra
lite kärlek och respekt.
Gör det du också, ta ett vänligt initiativ till din medmänniska och visa att du ser henne eller honom.
Våga ta kontakt.
För vad är egentligen det värsta som kan hända?
5 kommentarer:
Vad kul att du är med och tävlar! :)
Lycka till! :)
bloggportalen.aftonbladet.se/BlogPortal/view/Ping?do=ping
Vilket fint möte :) Du har så rätt, tänk vad lite det krävs egentligen för att man ska kunna ge och få lite glädje! Bara ett par ord. Tack för att du påminde mig om det :)Kram
Kunde inte låta bli, Anne-Sofie! :-) Var så fina priser!
Hej vännen min.
Ja, det var verkligen ett fint möte som får människan att växa och att öva sig på att ge kärlek utan att kräva någonting tillbaka. Det budskapet måste bara föras vidare.
Kram till finaste Klara!
Vad du gjorde bra där! Sånt där vardagsmöte är viktigt. Att se varandra snarare än att ignorera som de flesta faktiskt gör!
Skicka en kommentar