Hur som, tillbaka till de 10 självutdelade poängen: Har trappat upp träningen genom att öka sträckan och plusnivåerna successivt. Lyssnat ärligt på kroppen som svarat otroligt bra. Bihålorna är dock inte 100 % och frakturen i ansiktet värker ibland så har därför varit försiktig med att lägga pulssnittet för högt eftersom jag är rädd att andningen kan få det jobbigt. 44 kilometers cykling, 4:30 minuters ombyte, 4400 meters löpning blev premiärpasset.
Cykling: Löpning:
Sträcka: 44 kilometer Sträcka: 4400 meter
Medelhastighet: 29 km/tim Hastighet: 4:56/km
Snittpuls: 75 % av max Maxpuls: 88 % Medelpuls: 84 % Maxpuls: 88 %
10 kommentarer:
Vad underbart att läsa att du är på väg tillbaka & att du låter kroppen bestämma tempot! Kan vara jobbigt när man vill så mycket mer än vad kroppen egentligen orkar med!
Hur blir det nu med mastodont tävlingen ni skulle ge er in på?
Ha en fin lördagkväll!
Hej Annie! Tack, jag känner mig stark efter olyckan. Om man ska se det bra i det dåliga fick den ju ändå en ordentlig vila fysiologiskt och det mår den ju bra av efter lång hård träning som det varit under våren.
Åh Tack för du frågar. Träffade min vän Pernilla i onsdags och planerna på mastodont tävlingen består :) Vi ska köra ihop igen på måndag. Dock har vi sänkt kraven eftersom på att jag missat drygt 2 veckors träning. Så vi kommer ta lite längre tid på oss i både cyklingen och löpningen. Återkommer om de planera i Bloggen.
Ha en finfin lörddagkväll du med!
Härligt brickpass! Medelhastighet på 29 är ju grymt bra och löpningen likaså! Vilken comeback, stark du är!
Ja visst är simglasögonen fina! :) Det var kärlek vid första ögonkastet, och de fungerade jättebra! :)
Ha en skön söndag!! :)
Åh, tack!! Det gick över förväntan. Kroppen känns stark efter olyckan.
Kärlek vid första ögonkastet är ett uttryck jag också gärna använder vid materiella ögonstenar :) Så förstår precis...
Tack detsamma till dig! Jag ska ut och njuta av solen. Ska jobba på att få bort cykelbrännan ;-)
Du anar nog inte hur glad och beörd jag blir av dina kommentarer. Det ger så mycket styrka och det tackar jag innerligt för. Jag är så glad att du och alla andra läsare är så ärliga och delar med sig av sina tankar. Det förgyller min vardag.
Vad skönt att du kommer med de här tipsen om PT för de behövs så jag känner mig lite lugnare. Jag ska försöka få till en ny betäthetsmätning men det kommer inte att gå innan jag börjar hos PTn. Jag förstår att jag behöver göra det men det är samtidigt väldigt skrämmande. JAg är så rädd att det ska ha blivit sämre eller ens inte lite bättre. Men det är ju något jag får räkna med.
Åh vissa dagar kan jag undvika att anklaga mig för det som varit men ibland är man så svag och då brister det. Men det är okej att det är så. Det kommer ta tid att ändra sitt sätt att tänka om sig själv men jag vet att det går. Förhoppningsvis kommer jag hitta nån slags uppgift i livet och då tror jag att kommer att kunna känna mig mindre skyldig. Jag känner inte att jag behöver bli något stort eller skaffa värsta karriären. Den pressen har jag lagt åt sidan. Jag vill bara hitta nått som jag mår bra av, ett jobb som jag trivs med och som blir en viktig del av mitt liv. Jag har ett skräcksenario i mitt huvud och det är att jag ska måste skaffa mig ett jobb som jag vantrivs med. För att det kommer bli svårt att hitta ett jobb när man varit sjuk så länge och halkat efter så mycket i livet. Jag tror inte att jag skulle orka härda ut på ett sånt jobb. Jag är så otoligt imponerad av människor som jobbar. Oavsett vad de jobbar med. Bara att ha disciplinen att göra det man ska varje dag tycker jag är storslaget. Jag undrar ofta om jag kommer att klara av det.
Min mor brukar säga till mig att jag borde skriva mer, typ en bok för att få ur mig allt jag bär på. Och visst har tanken slagit mig men sen fastnar det vid att jag inte vet hur man gör. Jag gillar att skriva samtidigt som jag ibland hatar det, när orden inte kan förmedla det jag känner blir jag frustrerad och ger upp. Men att ha bloggen är bra, det blir ett andningshål och jag känner att jag fått många vänner på det sättet.
Åh min Klara. Så varm och go. Tack från hjärtat!
Visst har vi dagar som är svaga. Det har jag med. Å då är de väldigt svaga..
Att hitta vår uppgift i livet kan ta lång tid och några gånger kommer vi trampa fel. För att lära oss. Jag vill ha den övertygelsen att vi kan styra över våra liv och val när väl styrkan finns där som ett mer konstant boende. Då kommer du kunna välja och då även välja bort det du INTE vill ha. Som ett jobb att vantrivas med. När du hittar kraften och är redo för arbetslivet kommer du även våga göra det som är rätt för dig och så mycket som du klarar av.
Minns när jag började jobba igen. Hade lyckofjärilar i magen varje morgon. Började med social träning 2 timmar/dag 2 ggr i veckan i några månader. Sedan kom arbetsträning 3 tim/dag 3 dgr/v. Sen trappades det upp. Efter drygt 2 ½ år var jag upp på heltid. Jag kan ärligt säga, jag aldrig tog för givet jag kunder jobba 100 % igen. Men jag släppte aldrig min tilltro. Hoppades. Önskade. Hade det som mål. Men..vad som är mitt mål behöver inte vara rätt för alla. Att komma iväg några timmar varje dag, få känna att man behövs och få ta del av en gemenskap kan räcka lång väg hela livet ut. När väl livet börjar breda ut sig och man börjar fundera på vad man kan kunna klara så tänk: vad är jag bra på? vad är jag ämnad att göra? Vilka är mina talanger? Det finns något hos alla. Massa oupptäckta fantastiska talanger som ligger och brinner innanför västen :)
Ang författa. Att ha en blogg som ventil är fantastisk, skönt du känner så. Jag är oerhört glad att den finns. Jag skriver själv, först skulle jag skriva om allt gott som kom ur min sjukdom..sen hur jag hade det som sjuk.. sen bestämde jag mig för inget av det ! Bokstäverna lekte kurragömma hela tiden, jag blev frustrerad precis som du! Sen kom jag på det, att skriva om min barndom. Där är jag nu :) Så det behöver inte vara sin sjukdom som visar sig vara temat, det kan vara något helt annat....
Så härligt att du är tillbaka!! & bra att du mjukstartar och lyssnar på kroppen! Önskar dig all lycka med träningen! Kram
Tack Malin! Man har lärt sig genom åren, att lyssna och ibland gör man det bra och ibland mindre bra. Just nu är jag idel öra för vad som sägs. Känns starkt efter olyckan på samtliga plan. Hoppas du har en fin sommar med allt vad det innebär för dig.. Sköt om sig!
Jag är ledsen att jag inte varit in här på länge nu!! Min jäkla blogg uppdaterar inte inläggen från alla bloggar jag har på listan! Typiskt! Men jag är glad att jag kollade i alla fall! Vad skönt att du är tillbaka på banan igen, och det med råge! Bra jobbat :)
Men så kan det vara ibland, att saker krånglar eller att man inte hinner. Jag vet ju att du finns där ute och jag blir alltid så glad när du tittar in och det är helt ok att det dröjer ibland. Tro inget annat!
Och tack, jag känner mig så stark efter olyckan, dock är jag helt slut nu efter en alldeles för lång dag.
Natti natt & sov gott !
Skicka en kommentar