En gång lämnades en plånbok åt sitt öde på bilvingen efter en hektisk inhandling på Ikea. Börsen låg som tur var kvar de två milen in till stan på den blåsande motorvägen. Någon månad senare tappades bilnyckeln bort vilket strödde ett fasligt sökande i butiker, hos polisen och på gator efter sig. Den upphittades som tur var av en vänlig själ som lämnat den hel och ren på brevlådan vid huset.
Nästa resa var cykelnyckeln som plötsligt var borta, cykeln är dock låst nere på tomten och nyckeln har fortfarande semester. För bara några veckor sedan glömdes bankortet i självbetjänings kassan på Coop och det upptäcktes inte saknat förren dagen efter. Även det blev inlämnat. Vid ett annat tillfälle (eller flera) glömde hon bort vart hon hängt in sina kläder i skåpet på Friskis och fick därför sitta och vänta tills alla hade gått ut så hon kunde gå bergsäkrar gång i alla lås som var lika hennes. För att inte tala om alla de gånger hon och sambon letat efter en ljudlös mobil som timmar senare hittats i en tröja eller byxa. Som hon hade haft på sig hela tiden.
Min Kärlek brukar säga:
Du är lite disträ och vimsig ibland, men det är det som är charmen med dig
Kvarglömd
6 kommentarer:
Underbart Malin :) Att du tar det så bra också. Jag brukar försöka hålla mig till bara vissa skåp i omklädningsrummet, på ena sidan så jag vet vart jag ska leta på ett ungefär :) Brukar bli skitjobbigt om det är fullt överallt och jag måste byta plats :)
Haha, då är jag alltså inte ensam! Tänker varje gång jag inte minns vart jag bor att jag ska märka mitt hänglås eftersom alla ser likadana ut. Så klart hinner jag inte mer än utanför dörrarna förren jag glömt bort det..också ;-)
Låter som mig ;) Jag tappade mitt fantastiska halsband på gymmet i dagarna =/ Fy vilken ångest!
Kramar
Sånt där är så irriterande! Jag brukade vara superslarvig men blivit bättre med åren :) Tack och lov!! Men tänk att det finns så fina människor!
En gång kom en man och knackade på min dörr. Han hade hittat ett kontokort på bensinmacken som legat ovanpå automaten. Han hade kollat upp namnet och hittat telefonnumret och min adress. Det visade sig vara min styvmammas kort (jag hade hennes telefonnummer just då och hon stod med på det)! Kortet hade fastnat i maskinen och kommit ut senare och sen hade någon lagt det på automaten...vilken man alltså!
Vad tråkigt, Viktkamp,såna nära ägodelar är inte roliga att tappa bort.
Jag är tankspridd, jag gör något men har huvudet på annat håll. När jag inte har någon glykos kavar efter ett träningspass händer det ofta saker. Så där ser man hur mycket vi är beroende av vårat bränsle.
Tack för en fantastisk berättelse, Trillis! Vilken gentleman!
Skicka en kommentar