Snart går starten för veckan då beskeden kommer trilla in på hög i mitt liv så jag laddar för att stora känslor är på väg. I höstas fick jag skjuta på en livsdröm pga att jag valde att prioritera en annan uppgift i mitt liv. Nu har det kommit en ny chans och genom att slänga ut en fråga via mail förra veckan så återstår att se om livet tycker det är dags. Det är nämligen så jag väljer att se det, att det som händer är meningen att det ska hända för då slipper jag falla ihop som ett korthus om drömmen skjuts ytterligare på framtiden.
Sen har vi min envisa skada. Efter ha jagat sjukvården med blåslampa förra veckan har äntligen röntgenbilderna kommit tillrätta efter ha fastnat någonstans på vägen. Imorgon är det jag som ringer och ber att bli uppringd av min läkare för tusende gången. Jag har dock redan skapat ett rehabprogram och nytt träningsschema har redan påbörjats. Även här är jag beredd.
Ändå så vet jag att stora tårar kommer att trilla om beskeden är negativa, för jag är en känslomänniska utan dess like, en människa som vill mycket och som satsar allt. Tårarna kommer dock att rensa kanalerna bara för en kort stund, kanske en timme eller fyra för att sedan fyllas med ny målmedvetenhet. Jag reser mig efter ett stunds kravlande på jordskorpan, för i våra motgångar finns det oändlig kraft att hämta.
11 kommentarer:
Ja livet är ju så! Men stark är du som reser dig fort! ;)
krams!
Jag är inte där än, men det kommer!
Kram!
Jag är också känslomänniska så jag känner igen mig där.
Hoppas att beskeden blir positiva!
Skönt att det finns fler! Det hoppas jag också, Karin, än så länge lyser de dock med sin frånvaro ...
Tack för din underbara och utförliga feedback. Det är precis såna jag vill ha. :) Tack! :)
Glömde skriva också att nu har jag att fundera ett tag. Som det ser ut nu så lutar det åt en helt egen domän. :)
Kram!
Det var så lite, Anne-Sofie! Glad om jag kunde bidra med att reda i frågetecknen. Ser med spänning fram emot fortsättningen och hur det än blir, så blir det bra eftersom du ska göra det som känns mest rätt :)
Kramar!
Att vänta på det där beskeden och vara medveten om att de kommer väcka mycket känslor är inte lätt. jag känner så väl igen det, det liksom knyter sig i magen. Men jag tror att oavsett besked så kommer du känna någon form av lättnad när du äntligen vet. Ovissheten kan ibland vara det jobbigaste.
Och om det blir negativa besked så ska du givetvis gråta och visa alla de klänslor du känner. Det är okej att bli arg, besviken, lessen och svag. Men genom att du är medveten om att det kan hända kan du också se att du kommer resa dig upp igen oavsett vad beskeden visar. Men du behöver inte ställa dig upp och springa på en gång, låt det ta tid Malin. Kram
Du är så klok Klara, min vän. Som påminner mig om att det inte gör något om att tårar får ta lite tid. Jag hinner resa på mig. Ska verkligen tänka på det. Tack <3
Ditt tankesätt om att se det som att det har en mening om saker och ting blir uppskjutna påminner lite om Rölanders (heter han så förresten?) bok "det blir alltid som man tänkt sig". Mycket vettiga tankesätt i den! :)
Hej Anna! Vad intressant, kanske är en bok för mig. Låter så och jag som älskar att läsa! Tack!
Skicka en kommentar